Barnboksfamiljen

Bloggar på @barnboksfamiljen på instagram.

Vi har högläst de två första böckerna i en ny historisk bokserie för barn: ”Genom tiden”. En serie som handlar om två stycken nutida barn som tillsammans med sin mamma besöker olika historiska platser runt om i Sverige.
I Gruvraset besöker barnen Sala Silvergruva och i Häxön besöks ön Blå Jungfrun.

Under varje guidad tur så händer något mystiskt och barnen blir på något sätt indragna i de dåtida historiska händelserna som utspelar sig under 1600-talet. I bägge böckerna blir de sedan kontaktade av ett väsen från den nordiska folktron som på något sätt assisterar i det äventyrliga uppdrag som faller på barnen.

Författaren Anna-Karin Karlsson är själv arkeolog med stor kompetens kring dessa frågor. Hon har själv jobbat på Blå Jungrun både som arkeolog men även med guidade visningar. Så böcker är grundade i reel kompetens. Kul!

Jag högläste dessa böckerna för I (7 år) och A (10,5 år) och bägge två uppskattade böckerna mycket.
I (7 år) tyckte att de var superbra. Enligt henne var Häxön lite läskig men ändå väldigt bra, medans Gruvraset bara var superbra. Även A (10,5 år) som ofta kan vara kritisk mot böcker nickande nöjt och tyckte det var roligt att läsa om ”Kobolden” - ett väsen han inte hade läst om innan. Då har vi ändå läst om MÅNGA olika väsen via alla böcker om PAX, Jack-serien, Väsenologi Osv. Så det tyckte han var roligt.
Böckerna är även illustrerade i de färgtoner som vi ser på böckernas framsida. Alltså Häxöns illustrationer igenom boken går i olika nyanser av blått, vitt och svart. Detta sätt att skapa bokens illustrationer var något som väckte intresse hos mina barn. Efteråt samtalade vi kring det och jämförde de två böckernas illustrationer. Kul!

Jag gillar hur boken på många sätt är öppen för tolkning vad som egentligen sker. Barnen som lyssnar ser handlingen som att barnen blir tillbakadragna i tiden genom magi - vilket nog stämmer. Men jag som vuxen ser ändå en viss symbolik kring hur guidernas berättande gör att de som går guidturen blir ”tillbakadragna” i tiden genom att uppleva berättandet.
Vi har högläst de två första böckerna i en ny historisk bokserie för barn: ”Genom tiden”. En serie som handlar om två stycken nutida barn som tillsammans med sin mamma besöker olika historiska platser runt om i Sverige.
I Gruvraset besöker barnen Sala Silvergruva och i Häxön besöks ön Blå Jungfrun.

Under varje guidad tur så händer något mystiskt och barnen blir på något sätt indragna i de dåtida historiska händelserna som utspelar sig under 1600-talet. I bägge böckerna blir de sedan kontaktade av ett väsen från den nordiska folktron som på något sätt assisterar i det äventyrliga uppdrag som faller på barnen.

Författaren Anna-Karin Karlsson är själv arkeolog med stor kompetens kring dessa frågor. Hon har själv jobbat på Blå Jungrun både som arkeolog men även med guidade visningar. Så böcker är grundade i reel kompetens. Kul!

Jag högläste dessa böckerna för I (7 år) och A (10,5 år) och bägge två uppskattade böckerna mycket.
I (7 år) tyckte att de var superbra. Enligt henne var Häxön lite läskig men ändå väldigt bra, medans Gruvraset bara var superbra. Även A (10,5 år) som ofta kan vara kritisk mot böcker nickande nöjt och tyckte det var roligt att läsa om ”Kobolden” - ett väsen han inte hade läst om innan. Då har vi ändå läst om MÅNGA olika väsen via alla böcker om PAX, Jack-serien, Väsenologi Osv. Så det tyckte han var roligt.
Böckerna är även illustrerade i de färgtoner som vi ser på böckernas framsida. Alltså Häxöns illustrationer igenom boken går i olika nyanser av blått, vitt och svart. Detta sätt att skapa bokens illustrationer var något som väckte intresse hos mina barn. Efteråt samtalade vi kring det och jämförde de två böckernas illustrationer. Kul!

Jag gillar hur boken på många sätt är öppen för tolkning vad som egentligen sker. Barnen som lyssnar ser handlingen som att barnen blir tillbakadragna i tiden genom magi - vilket nog stämmer. Men jag som vuxen ser ändå en viss symbolik kring hur guidernas berättande gör att de som går guidturen blir ”tillbakadragna” i tiden genom att uppleva berättandet.

Humlan Hanssons hemligheter

Bok av Kristina Sigunsdotter
Vi får följa barnet Humlan som just blivit av med sin bästa kompis Nour. Efter att ha varit hemma sjuk två veckor så har Nour plötsligt övergivit henne och istället börjat hänga med hästtjejerna. Dessutom har favoritfaster Fanny blivit inlagd på Vuxenpsykiatriavdelning nr 84, något som den i övrigt normtypiska släkten förminskar och ser ner på. Men Humlan går dit och besöker ändå...

Genom en hoppig och vardaglig berättarstil får vi ta del av en existensiell och rå berättelse som enligt oss går lite väl långt. Jag började högläsa boken för min 10,5-åring men han var inte alls intresserad och ville inte läsa klart. Jag valde därför att läsa resten på egen hand. Visst har boken en charm men inte heller jag blev särskilt begeistrad.
Det är mens, psykisk ohälsa, föräldrars sexliv, utmanande beteenden, mobbning, en mammas gömda kärleksbrev, självskadebeteende Osv. Nästan så att jag får känslan av att man försökt väva in så många tabubelagda ämnen som man bara kan utan att riktigt gå på djupet. Att det bli exponerat men inte riktigt benat i. Men det kanske inte heller är bokens syfte? Kanske räcker det att Humlans egna tankar och upplevelser blir synliggjorda och att de många gånger är obekväma utifrån ett normativt perspektiv.

Boken har blivit hyllad av litteraturvetare på tidningsredaktioner och är även nominerad till Augustpriset i år. Kanske är det något vi missar eller så tillhör vi inte bokens målgrupp. Men vi klickade iallafall inte riktigt med denna läsupplevelse. Men uppenbarligen blir den älskad av vissa andra, så kolla igenom bilderna och se om det kan vara en bok för dig.

Sara och spanska sjukan

Bok av Julie Gilbert
Året är 1918 och överallt i det lilla samhället runt Sara pratar folk om den nya influensan. Redan nu har flera släktingar som bor i storstäder dött och alla är rädda att smittan ska nå deras lantliga samhälle.
Så plötsligt blir bästa vännens familj sjuka och Sara förmanas att hålla sig på avstånd. Men det är svårt att se sin vän gå på knäna samtidigt som han omvårdar sin sjuka mamma och syskon. Kan hon verkligen strunta i att hjälpa? Vågar hon utsätta sig för närkontakt med viruset?
Detta är alltså en bok ur ett barns perspektiv om hur det kunde vara när
Spanska sjukan kom till ens samhälle. Här
får vi knyta an till Sara och de som hon har runt omkring sig. Vilket gör att berättelsen förmedlar ett mer personligt perspektiv om spanska sjukan jämfört med opersonliga dödsantal i faktaböcker.

Denna bok är en lättläst bok från Hegas förlag. Hegas förlag är ett riktigt bra förlag som specialiserat sig på lättläst litteratur, detta för att alla ska kunna hitta en bok som har en åldersadekvat story men ändå på rätt läsnivå. ”Sara och spanska sjukan” är genomgående lättläst på flera olika sätt. Större text, många kortare meningar och radbrytningar på rätt ställen.
Hegas förlag har även ett nivåsystem som tydligt märks upp med prickar på bokryggen, vilket gör det enklare för barn att hitta nyanböcker på rätt svårighetsnivå. Toppen!

Jag har dock valt att högläsa boken för min A (10,5 år) och det var riktigt roligt då boken väckte många undringar hos honom. Det slutade med att när boken var slut så högläste jag även hela Wikipedia-artikeln om spanska sjukan för honom också. Kul med böcker som väcker ytterligare nyfikenhet och kunskapstörst!
Boken passar utmärkt för historieintresserade men kan även fungera som underlag för att kunna samtala om
Covid-19.

Det är även fint hur Hegas har skrivit ett litet meddelande i bokens början där de förklarar bokens innehåll kort och uppmuntrar barnet att prata med en vuxen om de får funderingar eller tankar när de läser boken. Ett bra inlägg då vissa barn har mycket oro kring pandemier i dagsläget.

En riktigt bra lättläst historisk bok som passar perfekt till skolbibliotek. Den är högaktuell utan att bli utdateterad när Covid-pandemin är över. Bra mix för skolbibliotek som inte brukar ha så stora budgetar.
Ett tips är att köpa fina bilderböcker billigt second hand men sen förpacka dem på ett sätt som skänker magi och spänning till barnbarnen.
Kanske en skattkista full med läsupplevelser? Eller en korg med guldpaket att plocka en bok ur då och då under jullovet?

Pärlor av glas

Bok av Camilla Lagerqvist
”Livet kan alltid göras bättre med vackra ord. Titta på de här glaspärlorna, om jag säger att en maharadja köpte dem i bröllopsgåva till sin undersköna fru, glänser de inte då som äkta orientaliska pärlor?”

Året är 1925 och fjortonåriga Nessa har hela sitt liv levt fattigt med sin originella mamma. Mamma som försörjt dem med att sälja krimskrams med vackra omskrivningar av verkligheten. Lika vackert beskriver mamma hur den rike greve Malcolm är Nessas far och när hon fyller år ska de tillsammans flytta in i hans herrgård.

Men när Nessas mamma hastigt dör tvingas hon inse att många av mammans vackra ord inte stämmer. Huset som var deras visar sig vara hyrt och Nessa står snart på bar backe. När hon vill ta kontakt med Greve Malcolm förkastar han hennes mor som lögnare och säger åt Nessa att ge sig av.

När Nessa är redo att ge upp så stannar Amelie sin bil för att kolla hur den unga flickan vid vägkanten mår. Amelie är en kvinna i 40-årsåldern som hela sitt liv behövt begränsa sig pga av tidens syn på kvinnor och en inskränkt make. Men nu har hon fått ett större arv, lämnat sin make och bestämt sig för att starta ett nytt liv i Paris.
Kanske vill Nessa följa med som hennes resesällskap? Och kan Nessa bryta sin mammas vana av att försköna allt med vackra lögner?

Lagerqvist är en författare som vi uppskattar här hemma. Hon har otroligt välskrivna böcker där hon ofta använder sig av historiska kontexter för att göra berättelsen till än en bättre läsupplevelse. Böckerna är på så sätt lärorika men på ett sätt som förstärker boken istället för tvärtom. Något som Lagerqvist gestaltar på ett mästerligt sätt i denna bok är hur livet som kvinna kunde skilja sig åt mellan olika samhällsklasser och beroende på hur man bodde i staden eller lantligt. Allt i en historiskt kontext under sent 1920-tal.

En bra bok som varit väldigt rolig att lösa.
Lego är en så otroligt bra julklapp som håller i många år och samlar familjen i en aktivitet som alla tycker är rolig.

Julgranen

Bok av Delia Huddy
Här kommer en riktig pärla till bilderbok med jultema. En berättelse full av själ som förmedlar det där budskapet och känslan vi föräldrar ofta vill förmedla till våra barn men kanske inte alltid lyckas med.

Berättelsen tar sin början på ett granplantage där en gran blåser omkull och växer mot granen intill. Resultatet blir en tanig och eländig gran som ingen vill köpa till jul, att den ens kom in till stan var pga att den fastnade i granen bredvid vid fällningen. När försäljaren säljer den stora granen sliter han bort den taniga granen för att slänga. Men en hemlös pojke frågar om han skulle kunna få den vilket mannen går med på.
Pojken tar till vara på granen och fixar en mysig julstämning vid sin sovplats utomhus där fler och fler personer stannar och skapar julstämning tillsammans.
När pojken några dagar senare kastar bort den vissna granen så är det istället en gatusopare som får upp ögonen för de få gröna skott som faktiskt finns kvar. Han väljer då att plantera granen i en park där granen får växa upp.

En väldigt mysig berättelse kring att se och ta tillvara på det man faktiskt har.
Att julstämning inte behöver handla om presenter och tomten utan gemenskap.

En kritik är att det är så gott som enbart män som aktiva karaktärer i historian. Försäljaren, pojken, gatumusikanten, gatusoparen. Även i illustrationerna finns mest personer som är normativa i form av utseende och annat. T.ex mödrar som kör barnvagnar, pojkar som klättrar i träd medans flickor läser, massor av heteropar osv. Vilket såklart känns tråkigt.

Visst kan man analysera än mer kring att människor inte reagerar mer på en hemlös pojke osv. Men jag upplever ändå boken som en fin konstrast till den kommersiella jul som ofta är en del av barndomen nu för tiden. Den skapar eftertanke och nyanser kring våra barns jul utan att kritisera dem för deras sätt att fira. Vi tyckte mycket om boken och den brist på normkritiskt perspektiv väljer jag att kompensera via mer representation i andra böcker. Men vill ändå upplysa då jag vet att vissa vill kunna välja bort böcker pga den aspekten.

Tomtarna på femte våningen

Bok av Francesca Cavallo
Barnen Camila, Manuel och Shonda har tillsammans med sina två mammor tvingats flytta till staden R.
En stad där aldrig något dåligt händer enligt info, men snart inser familjen att anledningen till det är att man heller aldrig tar några risker. I staden R tar man aldrig kontakt med nya personer eller gör något uppseendeväckande. Så familjens försök till nya vänskaper och inkludering i samhället blir svårt.
Men när barnen skickar en önskelista till tomten får de snart svar från tomten via Nordpolsposten. Tomten behöver hjälp av familjen att slå in alla julklappar till R’s barn. När familjen accepterar utmaningen så kommer även 10 st småtomtar för att hjälpa dem.
Men kommer de hinna slå in över 200.000 julklappar på ett dygn? Och vad säger R’s invånare om det konstiga som pågår i familjens lägenhet och det växande berget med julklappar på taket?

Jag har högläst boken för I (7 år) och A (10,5 år). Bägge två har velat lyssna till boken och tyckt att den varit bra, även om vi har läst bättre julböcker. Handlingen är helt okej och lite charmig, men väcker inga wow-känslor hos någon av oss. Själva storyn känns lite enkel men samtidigt så väver författaren in många mellanmänskliga aspekter i handlingen. Hur kan vi öppna upp oss och vara mer inkluderande? Hur barn inte helt sällan kan vara klokare än vuxna. De delarna i berättelsen är fina och öppnar upp för samtal.

Det är kul att se en julsaga där huvudfamiljen har två mammor. I boken i stort synliggörs en variation av olika familjer och hudfärger.
Jag brukar dock föredra barnlitteratur när mångfalden normaliseras utan att man tänker på det, när det normbrytande synliggörs men inte pekas ut som avvikande. Denna bok känns som den balanserar lite mitt i mellan.
För anledningen till att mammorna flyttat med sin familj till staden R är att deras gamla land fick en ny president som förbjöd äktenskap mellan två kvinnor. Detta är något som nämns och problematiseras 2-3 gånger under bokens gång. Dessa inslag tänker jag ställer högre krav på den högläsande vuxna att samtala med barnen kring detta. I övrigt är boken på så sätt som jag tidigare beskriver. Synliggörande och normalisering.

En helt okej julbok, men ingen favorit i årets utgivning.

Tomtarnas Julnatt

Bok av Maria Jönsson
Här har Maria Jönsson omskapat en klassisk julvisa och med hennes myllrande illustrationer så får vi ta del av julvisan men även upptäcka små berättelser i illustrationerna att samtala om.

För visst är det så att boken utspelar sig på natten efter julfirande med en utplockad Aladdin-ask på soffbordet och ett diskberg i köket. Alla olika småtomtar som smyger runt - t.om en med käpp. En tomte som badar i gröt för att i nästa uppslag bada i ett glas med julmust, en hjärtpepparkaka som gått sönder som i ett brustet hjärta, katten som smyger runt och vill snappa åt sig en fisk. Det lilla tomteparet som håller varandras hand men vill gå åt olika håll.
En rolig grej är att det tog nog 7 stycken genomläsningar av boken innan vi upptäckte människan som ligger och sover på soffan på andra uppslaget, som t.om vaknar och sätter sig upp och tittar på tomtarna på nästsista uppslaget. Det hade vi totalt missat under de första genomläsningarna. Och hur många småtomtar är det egentligen? Kan det passande nog vara 24 st?

Ni förstår. Det finns så mycket att upptäcka i illustrationerna som är roligt att prata om tillsammans med barn.

De första gångerna vi läste boken blev jag lite frustrerad då jag ibland ville sjunga boken. Vilket var lite klurigt att få till. Men till slut lossnade det och nu varierar vi mellan att sjunga och läsa boken med fokus på samtal om illustrationerna.

Exempelvis så kan man jämföra hur vardagsrummet ser ut före och efter. De där små tomtarna har ju skapat ett smärre kaos, att det sammanfaller med versen
”Natten lider.
Snart de tomtar snälla,
kvickt och näpet
allt i ordning ställa”.

Det är blir roligt då tomtarna blir upptäckta och istället smiter iväg.
Fint att Jönsson har en viss variation i småtomtarnas hudfärger då tomtar i barnböcker så gott som alltid är illustrerade med vit hudfärg.

En rolig och annorlunda julbok som verkligen öppnar upp för samtal. Det känns som Jönsson haft kul under sitt arbete med denna bok.