En oväntad semester

I ”en oväntad semester” tar Marian Keyes upp ett svårt ämne, men med humor och lättsamhet.
Rachel lever ett vilt liv i New York med mycket festande, killar och droger, och när hon tar det ett steg för långt griper hennes familj in. De tar med henne hem till Irland där hon skrivs in på rehabilitering.

Som alla Marian Keyes böcker är denna lättläst och underhållande, men jag hade önskat en mörkare underton eftersom det är ett väldigt viktigt och allvarsamt ämne.

Rachel är en irländsk kvinna som bosatt sig i New York där hon lever det ljuva livet med ett ständigt partajande. Hon och väninnan fantiserar om hur livet skulle se ut om de vore smalare eller snyggare, och jakten på den perfekte pojkvännen och den sexigaste outfiten är i full fart. Allteftersom Rachel närmar sig 30 och det ena misslyckade förhållandet följer det andra börjar det emellertid långsamt gå upp för henne att allt kanske inte är så kul som hon hade trott, och när familjen gör en "intervention" för hennes drogmissbruk börjar den obarmhärtiga sanningen skymta.

Marianne Keyes presenterar här ett mycket svårt och allvarligt problem på det irländskt humoristiska sätt som hon alltid har, men det här är långt ifrån en komedi. Till ytan är handlingen mycket enkel, nästintill banal, men när författare börjar skrapa på den och visa vad som ligger och gror undertill så får läsaren både en klump i halsen och en nyfikenhet att veta hur det kommer att gå.

Språket är lätt och engagerande och det här är en bok man kan läsa både som underhållning och som en tankeställare. Handlingen tar oväntade vändningar, karaktärerna är inte alltid dem som man från början tror sig lärt känna, och läsaren får ömsom skratta, ömsom gråta åt de många dialogerna och situationerna.

Keyes böcker kallas ofta för "tjejiga" men hon kan faktiskt läsas även av män med stor behållning. Boken lämpar sig både för sträckläsning och som en liten rådgivare åt dem som kanske själva kämpar med olika former av missbruk.