Ondskan bortom stjärnorna

Men oj vad förvånad jag blev när jag läste den här boken. Jag hade fått för mig att det skulle vara en skräckis så när det visade sig att det var en science fiction för barn så satt jag där som ett fån. Visst jag skulle kunna listat ut det på namnet, bortom stjärnorna hintar ju ganska mycket på att det är sci-fi men jag var så fokuserad på ordet i ondskan att jag inte kunde se bortom det.

Var lite orolig att det skulle bli ett typiskt rymdäventyr, som verkligen inte är min grej, när jag insåg hur fel jag hade med genren men jag behövde inte vara orolig. Det här är mer en spännande äventyr satt i en svunnen värld långt ifrån våran gallax. Efter det var jag fast och ville inte släppa boken ur sikte. Jag läste och läste och hoppades bara att jag kunde få uppleva denna värld själv.

Dino är en otroligt bra protagonist. Man tycker om honom från början och man lider med han i hans bekymmer i livet, med en mamma som är alkolist, förlorat sin syster och pappa i ung ålder och har flera mobbare. Han lever verkligen en otroligt jobbigt liv för att bara vara 13 år, han har inte haft det lätt men han tar det ändå väldigt lugnt och coolt när han upptäcker att han är i en helt ny värld. Han sätter oftast andra personers tankar och omdömen först och vill alltid hjälpa andra. Jag tycker helt enkelt att det är en fin person så jag blev lite ledsen när han behövde åka tillbaka till sin värld och tillbaka till ett liv i pina. Jag hade hoppats på att få läsa mer om hans liv tillbaka och att allt vänder, nu blir man som läsare bara hintad om att hans äventyr har gjort att att han fått mer självkänsla och står på sig inför sina mobbare.

Kort och gott så gillade jag den här boken skarpt. Rekommenderas till barn i slukaråldern som vill uppleva ett sci-fi äventyr som de sent kommer att glömma.