Lily pond

Precis som resten av böckerna i denna lilla kvartett är Näckrosdammen helt fantastisk. Förtrollade mig som liten och håller för en omläsning som vuxen. Idyll och svårigheter med kriget lurande i bakgrunden utgör den perfekta mixen för en bok som inte går att släppa.

Näckrosdammen är uppföljaren till En ö i havet. Steffi har nu fyllt tretton år och flyttar till Göteborg. Tack vare doktorns givmildhet ges Steffi nu möjlighet att studera vidare, på flickläroverket inne i Göteborg. Hon bor inackorderad hos doktorsfamiljen som hyrde tant Märtas och farbror Everts hus under sommaren.

Steffi ser mycket fram emot det, trots att hon har dåligt samvete gentemot Nelli som bor kvar på ön. Men att studera är någonting som Steffi verkligen vill, hon satsar på att bli doktor precis som sin pappa. Livet hos doktorsfamiljen och läroverket visar sig dock bli jobbigt för Steffi. Doktorinnan är stroppig och några av lärarna i läroverket är nazister. Steffi utsätts för än den ena orättvisan, än den andra, och det är både upprörande och sorgligt att läsa om. Men hon får också en bra väninna i klasskamraten Maj, som alltid står upp för henne.

Doktorinnan har alldeles för höga tankar om sig själv. Hon tycker att hon är så snäll som har ordnat med Steffis skolgång, men hon förstår inte alls Steffis situation. Till exempel säger hon som en förklaring till varför familjen inte kan resa till utlandet under semestern att ”kriget drabbar oss alla på olika sätt”.

Sven är tonårssonen i doktorsfamiljen, och Steffis första kärlek. Sven är en karaktär som jag tycker är mjäkig och mesig. Han delar inte föräldrarnas politiska åsikter, och när han samtalar med Steffi berättar han vad han tycker. Men det är inget han vågar ta upp när föräldrarna är närvarande.

Den här boken är så träffande, den beskriver så väl de maktstrukturer som fanns under 1940-talet (och som till stor del fortfarande finns).