Renia's Diary : A Holocaust Journal
Renia’s Diary
Bok av Renia Spiegel
A New York Times bestseller
A USA Today bestseller
The long-hidden diary of a young Polish woman's life during the Holocaust, translated for the first time into English
"The publication of Renia's Diary offers a reminder of the power of bearing witness." -The New York Times
Renia Spiegel was born in 1924 to an upper-middle class Jewish family living in southeastern Poland, near what was at that time the border with Romania. At the start of 1939 Renia began a diary. "I just want a friend. I want somebody to talk to about my everyday worries and joys. Somebody who would feel what I feel, who would believe me, who would never reveal my secrets. A human being can never be such a friend and that's why I have decided to look for a confidant in the form of a diary." And so begins an extraordinary document of an adolescent girl's hopes and dreams. By the fall of 1939, Renia and her younger sister Elizabeth (née Ariana) were staying with their grandparents in Przemysl, a city in the south, just as the German and Soviet armies invaded Poland. Cut off from their mother, who was in Warsaw, Renia and her family were plunged into war.
Like Anne Frank, Renia's diary became a record of her daily life as the Nazis spread throughout Europe. Renia writes of her mundane school life, her daily drama with best friends, falling in love with her boyfriend Zygmund, as well as the agony of missing her mother, separated by bombs and invading armies. Renia had aspirations to be a writer, and the diary is filled with her poignant and thoughtful poetry. When she was forced into the city's ghetto with the other Jews, Zygmund is able to smuggle her out to hide with his parents, taking Renia out of the ghetto, but not, ultimately to safety. The diary ends in July 1942, completed by Zygmund, after Renia is murdered by the Gestapo.
Renia's Diary has been translated from the original Polish, and includes a preface, afterword, and notes by her surviving sister, Elizabeth Bellak. An extraordinary historical document, Renia Spiegel survives through the beauty of her words and the efforts of those who loved her and preserved her legacy.
Det är väldigt lätt att tänka sig Anne Franks dagbok när man läser namn och baksida på Renias dagbok, och visst har de sina likheter med tanke på att de är skrivna under samma tidsperiod av unga kvinnor. Men medan Anne Frank behöver leva gömd, får Renia Spiegel till viss del fortsätta leva sitt liv ungefär som vanligt nästan ända till slutet.
I Renias dagbok följer vi en tonårings tankar, drömmar och känslor kring allt som händer runt omkring henne. Tankarna kring att hon blivit lämnad hos mormor och morfar när föräldrarna skiljs åt och mamman åker till Warszawa tillsammans med lillasyster som blir Polens svar på Shirley Temple (och som är den som till slut ger ut och skriver efterordet till dagboken). Känslorna och tankarna till kärleken Zygmunt, som känns igen för vilken tonåring som helst, oavsett vilket år man är född, och drömmarna om att bli poet och alla små och stora dikter som fyller dagbokens sidor.
Det är lite svårt att tänka sig att dagboken utspelar sig under krigstiden, eftersom Renia inte lägger mest fokus på det utan det mesta handlar om hennes relationer och vardag. Egentligen blir det inte ”på riktigt” att det handlar om krigstid för mig förrän i slutet, när de förflyttas till ghettot. Men självklart lyser ibland kriget och oron kring det igenom i hennes vardagliga inlägg och tankar och man känner hur våldet och kriget kryper närmare och närmare.
Att läsa Zygmunts små noteringar i slutet, och sedan få ta del av Elizabeths/Arianas efterord och dessutom kommentarer till vissa händelser gör att det riktigt skaver i hjärtat. Det har inte varit en bok att sträckläsa för mig, utan jag har behövt pausa ibland. Både för reflektion och för att det ska inte bli för tungt. När Zygmunt skriver att han inte lyckats rädda Renia ur ghettot och att hon skjutits tillsammans med hans föräldrar, då rinner tårarna.
Renias dagbok är en viktig skildring från kriget, mycket för att det handlar om en judisk, polsk flicka som inte hamnade i koncentrationsläger, utan hade en vardag och ett relativt vanligt liv med vanliga problem mitt under rådande kris. En vardagsskildring från en person ur en utsatt grupp som kan visa på hur livet ändå lunkade på och inte tog paus, hur svårt det än var.
Jag hoppas att den här får ta sin plats bredvid Anne Franks dagbok under historielektionerna i skolan. Kanske även viktig på gymnasiet, för Renia hinner fylla 18 år, och har många igenkännbara tankar och funderingar genom boken som jag kommer ihåg från när jag själv var i den åldern, vilket kan få fler att relatera till historien på ett annat sätt.
I Renias dagbok följer vi en tonårings tankar, drömmar och känslor kring allt som händer runt omkring henne. Tankarna kring att hon blivit lämnad hos mormor och morfar när föräldrarna skiljs åt och mamman åker till Warszawa tillsammans med lillasyster som blir Polens svar på Shirley Temple (och som är den som till slut ger ut och skriver efterordet till dagboken). Känslorna och tankarna till kärleken Zygmunt, som känns igen för vilken tonåring som helst, oavsett vilket år man är född, och drömmarna om att bli poet och alla små och stora dikter som fyller dagbokens sidor.
Det är lite svårt att tänka sig att dagboken utspelar sig under krigstiden, eftersom Renia inte lägger mest fokus på det utan det mesta handlar om hennes relationer och vardag. Egentligen blir det inte ”på riktigt” att det handlar om krigstid för mig förrän i slutet, när de förflyttas till ghettot. Men självklart lyser ibland kriget och oron kring det igenom i hennes vardagliga inlägg och tankar och man känner hur våldet och kriget kryper närmare och närmare.
Att läsa Zygmunts små noteringar i slutet, och sedan få ta del av Elizabeths/Arianas efterord och dessutom kommentarer till vissa händelser gör att det riktigt skaver i hjärtat. Det har inte varit en bok att sträckläsa för mig, utan jag har behövt pausa ibland. Både för reflektion och för att det ska inte bli för tungt. När Zygmunt skriver att han inte lyckats rädda Renia ur ghettot och att hon skjutits tillsammans med hans föräldrar, då rinner tårarna.
Renias dagbok är en viktig skildring från kriget, mycket för att det handlar om en judisk, polsk flicka som inte hamnade i koncentrationsläger, utan hade en vardag och ett relativt vanligt liv med vanliga problem mitt under rådande kris. En vardagsskildring från en person ur en utsatt grupp som kan visa på hur livet ändå lunkade på och inte tog paus, hur svårt det än var.
Jag hoppas att den här får ta sin plats bredvid Anne Franks dagbok under historielektionerna i skolan. Kanske även viktig på gymnasiet, för Renia hinner fylla 18 år, och har många igenkännbara tankar och funderingar genom boken som jag kommer ihåg från när jag själv var i den åldern, vilket kan få fler att relatera till historien på ett annat sätt.
1939 börjar 15åriga Renia skriva sina första dagboksanteckningar. Hon är polsk judinna o drömmer om att bli poet . Medans hon skriver om vardagliga saker , sina klasskamrater o saknaden efter sin mamma så kryper kriget närmre o närmre . Vi får historisk inblick i olika händelser i boken . De sista anteckningarna är från den 30 juli 1942 då Renia skjuts av polska soldater i den lilla Polska staden Przemysl. Jag tror / hoppas att den här boken , precis som Anne Franks dagbok , kommer att ingå i skolans utbildningsmaterial om andra världskriget.