Lesbiska ligan : En sann kriminalhistoria

Bok av Mian Lodalen
Ett oväntat telefonsamtal. Genom en gemensam bekant har Margit fått telefonnumret och Eva går med på att träffas. Det blir startskottet på en passionshistoria som slutar i rättegång. Inte mindre än fem kvinnor kommer att anklagas för "otukt som mot naturen är" och får schavottera i pressen med sitt kärleksliv. Tiden är 1943, mitt under brinnande krig, med allt vad det innebar av ransonering, motbok, bomblarm och gengasaggregat. I Per Anders Fogelströms anda skildrar Mian Lodalen ett Stockholm som sjuder av liv. Efter succén med "Lisa och Lilly" återkommer hon med "Lesbiska ligan - en sann kriminalhistoria". En minst lika fängslande och gripande roman kring ett fall som chockerade sin samtid och snabbt blev en riksnyhet.
Det kommer ut (!) många nya böcker med HBTQ-teman. Bland nyutkomna svenska titlar har jag nyligen läst två historiska romaner. Båda böckerna är baserade på verkliga händelser och personer i Sveriges HBTQ-historia. Den jag senast slog ihop pärmarna till var Mian Lodalens bok Lesbiska ligan: en sann kriminalhistoria.

Det här är en bok som lyfter fram HBTQ-kvinnorna, det vill säga de lesbiska. Mian Lodalen har uppenbarligen ägnat sig åt en hel del forskning innan hon skrev ner romanen om Eva, Margit, Gunvor och de andra. Tid och plats är 1940-talets Stockholm. Det är krig i världen. I Sverige råder ransonering och svenskarna uppmanas att tiga. En dag ringer Margit upp Eva, vars telefonnummer hon har fått av en bekant. Det är början till såväl storm som kärlek i en tid när homosexualitet är förbjudet, men där kvinnors sexualitet inte existerar i samhällets ögon.

Flyhänt skriver författaren berättelsen om kvinnorna som smyger med sin sexualitet. För läsaren beskrivs ett Sverige som inte ligger alltför långt borta i tiden. Den första dan jag börjar läsa boken är en söndag och en ledig dag för mig. Jag läser nästan halva boken. Detta ger en vink om vad jag tycker om den.

Mian Lodalen har inte bara en intressant historia att berätta, hon skriver bra och medryckande också. Under läsningen lär jag mig också vad Ettor och Tvåor är, liksom att en avklippt råttpitt på baskern är ett tecken.

Porträtten av kvinnorna i boken känns mycket trovärdiga. Jag rycks med i deras känslostormar. Känslor är svåra ting och då, på den tiden när de måste döljas, var det ännu svårare, förstås. Ändå ligger ”den tiden” ju inte så särskilt långt bort, som jag skrev ovan.

Roligt, engagerande och medryckande skriver Mian Lodalen en del av lesbiskas historia. Detta är andra delen i en romansvit. Romansviten utspelar sig under åren 1910-1960. Det betyder att det kommer en tredje del, minst. Hurra!

Mitt omdöme blir det högsta.