Lesbiska ligan : En sann kriminalhistoria
Mian Lodalen
Ett oväntat telefonsamtal. Genom en gemensam bekant har Margit fått telefonnumret och Eva går med på att träffas. Det blir startskottet på en passionshistoria som slutar i rättegång. Inte mindre än fem kvinnor kommer att anklagas för "otukt som mot naturen är" och får schavottera i pressen med sitt kärleksliv.
Tiden är 1943, mitt under brinnande krig, med allt vad det innebar av ransonering, motbok, bomblarm och gengasaggregat. I Per Anders Fogelströms anda skildrar Mian Lodalen ett Stockholm som sjuder av liv. Efter succén med "Lisa och Lilly" återkommer hon med "Lesbiska ligan - en sann kriminalhistoria". En minst lika fängslande och gripande roman kring ett fall som chockerade sin samtid och snabbt blev en riksnyhet.
Början tyckte jag var lite spretig men sen tog den sig.Vi får följa Eva,Margit och Gunvor i deras liv .Kapitel för kapitel växer deras liv fram.Eva är antagligen en transperson då hon mera identifierar sig som man och klär sig i smyg i herrkläder.Margit är sjuklig både psykiskt och fysiskt,lite offerkofta på henne då hon använder sjukdomen som frikort.Gunvor är den yngsta och mest oerfarna.Både Eva och Gunvor är förälskade i Margit.
Historien är sann och triangeldramat slutar med en rättegång gällande otukt mot naturen.Tiden är 2a världskriget,det var kriminellt att vara homosexuell under denna tid och straffet kunde bli 2 års straffarbete.
Språket är bra och Mian Lodalen har en bra drive i sitt skrivande.Det är tre olika kvinnor som målas upp.Det här är inte alltför långt bort i vår historia och jag tycker det är bra att utvecklingen har gått dit att det är fritt idag att vara heterosexuell eller homosexuell.Romanen blir ett tidsdokument om socialhistoria och samhällshistoria.Den var läsvärd men andra böcker av Mian Lodalen har varit bättre.
Historien är sann och triangeldramat slutar med en rättegång gällande otukt mot naturen.Tiden är 2a världskriget,det var kriminellt att vara homosexuell under denna tid och straffet kunde bli 2 års straffarbete.
Språket är bra och Mian Lodalen har en bra drive i sitt skrivande.Det är tre olika kvinnor som målas upp.Det här är inte alltför långt bort i vår historia och jag tycker det är bra att utvecklingen har gått dit att det är fritt idag att vara heterosexuell eller homosexuell.Romanen blir ett tidsdokument om socialhistoria och samhällshistoria.Den var läsvärd men andra böcker av Mian Lodalen har varit bättre.