Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort

Bok av Eric Rosén
Erics pappa är en helt normal pappa. Han kan bädda Erics säng, skala räkor och sjunga godnattvisor. Men det är sålänge som han tar Stesolid, Doloxene och Sobril. Eric är 17 år när hans telefon ringer och hans bror berättar att deras pappa är misstänkt för att ha mördat en kompis. En känslosam berättelse om kärlek, missbruk och föräldraskap.
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en bok av Erik Rosén. Det är hans debut som författare, men han har tidigare arbetat mycket med text i andra former. 2013-2018 var han chefredaktör på webbplatsen politism.se och numera är han biträdande redaktör på tidningen Aftonbladet.

Vad handlar boken om?
Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort är en viktig skildring. Det är en berättelse om att växa upp med en pappa som är ganska speciell. Han är till exempel bra på att skala räkor helt perfekt. Han är också bra på poesi, att köra bil och att sjunga godnattsånger. Med i bilden finns hela tiden alkohol och tabletter, som han för det mesta lyckas ta lagom mycket av, åtminstone enligt sig själv. Det är en pappa som trots allt fungerar och som älskar sin son. Kanske är det just därför det blir så chockerande när sonen Erik får reda på att hans pappa är misstänkt för mord. Han döms också senare. Finns det en annan sida av pappan, som Erik inte känner?

Man får följa med sonen och lära känna pappan genom honom. Från hans perspektiv skildras kärleken, vardagslivet och droganvändandet, som så småningom tappar all balans. Utifrån hans erfarenheter skildras också vilka effekter det kan bli av att leva nära någon som missbrukar och sitter i fängelse. Inte minst visar han hur svårt det är att handskas med ett brott som pappan är fälld för att ha begått, men inte erkänner. Har han ens gjort det?

Vad är bra med boken och vad är mindre bra?
Det bästa med boken är att den skildrar personen som pappan är. Det är inte någon svart bild av ett monster, en mördare. Även om han begått brottet är han och har varit så mycket mer än sitt brott. Det är väldigt känslosamt och på många sätt en vacker skildring av en relation mellan en pappa och en son. Relationen går alltmer sönder med tiden, vilket verkar ofrånkomligt med tanke på hur missbruket eskalerar.

Det enda som inte är så bra är att det är lite frustrerande att inte få veta säkert vad som hände. Begick pappan ett mord eller blev han oskyldigt dömd? Samtidigt är det en del av historien, en viktig pusselbit, att faktiskt inte veta.

Vem skulle den här boken passa?
Boken passar alla som gillar att läsa uppväxtskildringar. Den passar också dem som är intresserade av brott och personen bakom brottet.