Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi över Selma Lagerlöf
Bok av Anna-Karin Palm
I den här biografin ger Anna-Karin Palm läsaren en mångsidig bild av en av Sveriges mest älskade författare. Hon berättar om Lagerlöfs inre idévärld men också om kvinnokamp, vänskap och flera politiska frågor. Det är en berättelse om en kvinna som var oerhört modig för sin tid och som på flera olika sätt trotsade samhällets konventioner.
Anna-Karin Palm skriver om Selma Lagerlöfs liv från liten flicka till hennes död 1940.
En rejäl pjäs i bokhyllan, men var väl värd tiden. Jag grät redan de första sidorna, när man får läsa ett brev från Selma till hennes mamma, där hon stolt berättar om vinsten i tidningen Iduns följetongstävling. Vinsten med Gösta Berlings saga. Tänker inte sitta här och låtsas kunna recensera med finkulturella analyser. Jag är ganska normalbegåvad och har sedan väldigt liten varit nyfiken på den där tanten på 20-lappen, som nu pryds av vår älskade Astrid Lindgren. När vi pratade om Selma Lagerlöf i skolan tyckte jag att hon måste ha varit den coolaste kvinnan i världen på sin tid. Med lite eftertryck och nästan nöjt inväntande klassrummets häpnad berättade min lärare om att det ryktades om att Selma Lagerlöf hade älskarinnor och var lesbisk. Många av mina klasskamrater rynkade på näsan. Det var inte vad de hade tänkt om den kända sagotanten. Åtminstone är det min tolkning av reaktionerna och diskussionerna som följde. Kanske var det fler än jag som fick upp nyfikenheten för Selma den dagen. Jag tror att vi gick i tredje klass. Tyckte att det var så synd att Selma och hennes kärlek hade behövt hållas dold för omvärlden och jag förstod att hon var annorlunda och en av de verkligt goda i världen. När vår lärare berättade om hennes relation med framförallt en kvinna, som kan ha varit Sophie Elkan, eller kanske Valborg Olander, och läste upp ett stycke ur ett brev som Selma skrivit, så lät det för mina öron som den vackraste kärlekssaga. Tragisk så till vida att de aldrig kunde leva öppet, men ändå gjorde det, så långt det bara gick. Men vacker- och sann.
Fascinerades mer av Selma som person än av hennes verk. Eftersom jag bara var 9 år och Selma Lagerlöf en kvinna som skrivit för mycket, mycket, mycket länge sedan och för hela världen, drog jag ledsamt slutsatsen att jag nog aldrig skulle förstå hennes böcker. Men lovade mig själv att när jag blivit stor och mer bildad, så skulle jag läsa. Under tiden har nyfikenheten för hennes liv och person legat i en egen, mycket privat, vrå i mitt hjärta. Ja. Privat är ordet. Min fascination och dragning till Selma Lagerlöf har alltid varit väldigt privat. Det var knappast högstatus att tycka att hon var bland de coolaste man hört talas om, i den ålder där barn tenderar att vara fullständigt obarmhärtiga gentemot varandra och fotboll och innebandy var det fräckaste man kunde ägna sig åt.
De senaste åren har jag flertalet gånger nämnt att om det finns någons biografi jag skulle vilja läsa (för jag är inte mycket av en biografiläsare), så var det hennes. Det blev aldrig av att jag aktivt letade efter den. Hade kanske bara en tanke om att jag en dag skulle ramla över, när jag behövde den.
Sommaren 2019 sa jag upp mig från jobbet för att satsa på skrivandet. Min innersta dröm och längtan att få hänge mig till ordet, språket. Få uttrycka mig så mycket jag vill, hur jag vill, berätta allt jag någonsin önskat berätta. Det var ganska vilset, eftersom jag under uppväxten trängt bort den sidan av mig själv, för att söka efter att bli något “häftigare”, som stjärnstylist, bodybuilder eller hästviskare.
Och som att den vore sänd av universum självt, när jag vacklade och tvivlade och sökte mig själv, på Malou efter tio, där Anna-Karin Palm intervjuades gällande boken ifråga, så var den där.
Jag hade inga pengar då. Och den som, likt som jag, inte har pengar, vet, att 300 kronor att köpa en bok för, är mycket pengar, hur mycket man än anser boken vara värd sitt pris. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag aldrig varit bra på att lägga de pengar jag har på förnuft. Vad nu det är för något, egentligen. (Och såhär i efterhand vill jag ändå hävda det ha varit en god investering). Så strax innan jul, när man är som fattigast, så hämtade jag den ur hyllan på Akademibokhandeln och hann till bussen, sedan kunde jag inte hålla mig från att öppna och läsa. Det kändes verkligen som att det här var boken som skulle besvara mitt livs största frågor, sätta pusselbitar på plats inuti mig själv och visa mig nästa steg på vägen som är mitt liv. Min magkänsla hade rätt.
Jag är lämnad chockad. Det har funnits någon mer som känt som jag. Haft samma behov som jag, sett och bekymrat sig över samma saker. Samma önskan och längtan om frihet. Självbilden. Vet inte hur jag ska skriva för att det ska förstås. Genom den här boken känns det som att jag känner henne, som att hon hade kunnat vara en mycket god vän, som att hon är en mycket god vän. Anna-Karin har med sin bok gjort Selma Lagerlöf till så mycket mer än tanten på 20-lappen, som skrivit om pysslingen på gåsen; som jag är för ung för att ha haft som läsebok. Selma Lagerlöf har med den här boken blivit kött och blod, en levande, kännande själ, med tankar, drömmar, längtan och bekymmer. En person. En människa. Det är som att hon inte ens är bortgången, men ändå fick jag sörja henne efter att ha följt henne genom hela hennes liv, i framgångar och motgångar. I kärlek och förlust. I kamp och vemod. På spännande resor genom världen. Hennes utveckling som författare och människa. Inspireras av hur hon alltid stod sig själv närmast, men alltid gjorde sitt yttersta för att vara en god och sann medmänniska och möta upp de personer som stod henne allra närmast. Se hennes respekt- och kritik.
När helst jag framöver behöver ett gott råd, eller villar bort mig, när jag tvivlar och tror att vägen är för lång och för svår, så finns hon här. I min bokhylla och i mitt hjärta. Vid liv.
Vill man läsa om en sann rebell, en frihetskämpe, en tänkare och föregångare. Vill man inspireras till att lita på sin egen innervarelse och följa det öde man innerst inne vet att man hör till, så rekommenderar jag varmt den här boken. Man behöver inte vara specifikt litteraturintresserad för att låta sig hänföras av Selma Lagerlöfs sätt att se på världen, människor, kärleken och livet.
Det förekommer en del fackspråk, jag fick googla några ord, men det var det värt för att förstå hela innebörden, och även om man inte vill göra det, så kommer man kunna förstå och ta till sig innehållet. Men jag rekommenderar verkligen att söka upp de svårare orden. Det blev en del aha-upplevelser och ett tydligare sammanhang. Men som sagt, väl värt den extra ansträngningen för att till fullo kunna njuta av innehållet.
En mycket intressant, spännande och på flera vis humoristisk bok, på så sätt att både Selma Lagerlöf och författaren själv, glimtar med sin humor här och där och gör boken ännu mer levande och personlig. Jag ger den absolut högsta betyg.
En rejäl pjäs i bokhyllan, men var väl värd tiden. Jag grät redan de första sidorna, när man får läsa ett brev från Selma till hennes mamma, där hon stolt berättar om vinsten i tidningen Iduns följetongstävling. Vinsten med Gösta Berlings saga. Tänker inte sitta här och låtsas kunna recensera med finkulturella analyser. Jag är ganska normalbegåvad och har sedan väldigt liten varit nyfiken på den där tanten på 20-lappen, som nu pryds av vår älskade Astrid Lindgren. När vi pratade om Selma Lagerlöf i skolan tyckte jag att hon måste ha varit den coolaste kvinnan i världen på sin tid. Med lite eftertryck och nästan nöjt inväntande klassrummets häpnad berättade min lärare om att det ryktades om att Selma Lagerlöf hade älskarinnor och var lesbisk. Många av mina klasskamrater rynkade på näsan. Det var inte vad de hade tänkt om den kända sagotanten. Åtminstone är det min tolkning av reaktionerna och diskussionerna som följde. Kanske var det fler än jag som fick upp nyfikenheten för Selma den dagen. Jag tror att vi gick i tredje klass. Tyckte att det var så synd att Selma och hennes kärlek hade behövt hållas dold för omvärlden och jag förstod att hon var annorlunda och en av de verkligt goda i världen. När vår lärare berättade om hennes relation med framförallt en kvinna, som kan ha varit Sophie Elkan, eller kanske Valborg Olander, och läste upp ett stycke ur ett brev som Selma skrivit, så lät det för mina öron som den vackraste kärlekssaga. Tragisk så till vida att de aldrig kunde leva öppet, men ändå gjorde det, så långt det bara gick. Men vacker- och sann.
Fascinerades mer av Selma som person än av hennes verk. Eftersom jag bara var 9 år och Selma Lagerlöf en kvinna som skrivit för mycket, mycket, mycket länge sedan och för hela världen, drog jag ledsamt slutsatsen att jag nog aldrig skulle förstå hennes böcker. Men lovade mig själv att när jag blivit stor och mer bildad, så skulle jag läsa. Under tiden har nyfikenheten för hennes liv och person legat i en egen, mycket privat, vrå i mitt hjärta. Ja. Privat är ordet. Min fascination och dragning till Selma Lagerlöf har alltid varit väldigt privat. Det var knappast högstatus att tycka att hon var bland de coolaste man hört talas om, i den ålder där barn tenderar att vara fullständigt obarmhärtiga gentemot varandra och fotboll och innebandy var det fräckaste man kunde ägna sig åt.
De senaste åren har jag flertalet gånger nämnt att om det finns någons biografi jag skulle vilja läsa (för jag är inte mycket av en biografiläsare), så var det hennes. Det blev aldrig av att jag aktivt letade efter den. Hade kanske bara en tanke om att jag en dag skulle ramla över, när jag behövde den.
Sommaren 2019 sa jag upp mig från jobbet för att satsa på skrivandet. Min innersta dröm och längtan att få hänge mig till ordet, språket. Få uttrycka mig så mycket jag vill, hur jag vill, berätta allt jag någonsin önskat berätta. Det var ganska vilset, eftersom jag under uppväxten trängt bort den sidan av mig själv, för att söka efter att bli något “häftigare”, som stjärnstylist, bodybuilder eller hästviskare.
Och som att den vore sänd av universum självt, när jag vacklade och tvivlade och sökte mig själv, på Malou efter tio, där Anna-Karin Palm intervjuades gällande boken ifråga, så var den där.
Jag hade inga pengar då. Och den som, likt som jag, inte har pengar, vet, att 300 kronor att köpa en bok för, är mycket pengar, hur mycket man än anser boken vara värd sitt pris. Men jag ska i ärlighetens namn säga att jag aldrig varit bra på att lägga de pengar jag har på förnuft. Vad nu det är för något, egentligen. (Och såhär i efterhand vill jag ändå hävda det ha varit en god investering). Så strax innan jul, när man är som fattigast, så hämtade jag den ur hyllan på Akademibokhandeln och hann till bussen, sedan kunde jag inte hålla mig från att öppna och läsa. Det kändes verkligen som att det här var boken som skulle besvara mitt livs största frågor, sätta pusselbitar på plats inuti mig själv och visa mig nästa steg på vägen som är mitt liv. Min magkänsla hade rätt.
Jag är lämnad chockad. Det har funnits någon mer som känt som jag. Haft samma behov som jag, sett och bekymrat sig över samma saker. Samma önskan och längtan om frihet. Självbilden. Vet inte hur jag ska skriva för att det ska förstås. Genom den här boken känns det som att jag känner henne, som att hon hade kunnat vara en mycket god vän, som att hon är en mycket god vän. Anna-Karin har med sin bok gjort Selma Lagerlöf till så mycket mer än tanten på 20-lappen, som skrivit om pysslingen på gåsen; som jag är för ung för att ha haft som läsebok. Selma Lagerlöf har med den här boken blivit kött och blod, en levande, kännande själ, med tankar, drömmar, längtan och bekymmer. En person. En människa. Det är som att hon inte ens är bortgången, men ändå fick jag sörja henne efter att ha följt henne genom hela hennes liv, i framgångar och motgångar. I kärlek och förlust. I kamp och vemod. På spännande resor genom världen. Hennes utveckling som författare och människa. Inspireras av hur hon alltid stod sig själv närmast, men alltid gjorde sitt yttersta för att vara en god och sann medmänniska och möta upp de personer som stod henne allra närmast. Se hennes respekt- och kritik.
När helst jag framöver behöver ett gott råd, eller villar bort mig, när jag tvivlar och tror att vägen är för lång och för svår, så finns hon här. I min bokhylla och i mitt hjärta. Vid liv.
Vill man läsa om en sann rebell, en frihetskämpe, en tänkare och föregångare. Vill man inspireras till att lita på sin egen innervarelse och följa det öde man innerst inne vet att man hör till, så rekommenderar jag varmt den här boken. Man behöver inte vara specifikt litteraturintresserad för att låta sig hänföras av Selma Lagerlöfs sätt att se på världen, människor, kärleken och livet.
Det förekommer en del fackspråk, jag fick googla några ord, men det var det värt för att förstå hela innebörden, och även om man inte vill göra det, så kommer man kunna förstå och ta till sig innehållet. Men jag rekommenderar verkligen att söka upp de svårare orden. Det blev en del aha-upplevelser och ett tydligare sammanhang. Men som sagt, väl värt den extra ansträngningen för att till fullo kunna njuta av innehållet.
En mycket intressant, spännande och på flera vis humoristisk bok, på så sätt att både Selma Lagerlöf och författaren själv, glimtar med sin humor här och där och gör boken ännu mer levande och personlig. Jag ger den absolut högsta betyg.