Något bara kvinnor kan

Bok av Ulrika Lorentzi
"När jag varit gravid har jag fått uppskattning och uppmärksamhet, bara genom att vara gravid. Det är roligt, men snart väcks misstron. Var är jag i allt detta?" Vad är det som säger att ett biologiskt band är starkare än ett emotionellt? Och varför måste just en mamma och en pappa vara de bästa föräldrarna? I Något bara kvinnor kan ställs slentrianmässiga föreställningar om föräldraskap mot väggen och normer kring graviditet granskas och ifrågasätts. Graviditeten ses ofta som antingen något djuriskt eller närmast gudomligt. I Ulrika Lorentzis bok får läsaren genom personliga intervjuer och exempel från litteraturen ta del av graviditeten som en mänsklig erfarenhet.
En bok om graviditet, normer och teorier kring den. Här analyseras bland annat normen kring att kvinnor ska vilja ha barn och att kvinnor inte ses som fullvärdiga i samtalet/samhället förrän de blivit mammor. Här diskuteras också hur vi ska göra graviditeten till något mänskligt istället för att som vi gjort i historien begränsa den till att vara något gudomligt alternativt djuriskt. Boken har öppnat för mig vikten av att hitta ett mänskliggörande språk för graviditeten. Något som välkomnar männen och som samtidigt inkluderar kvinnorna i den mänskliga erfarenheten även med graviditeter. En slutsats som nås är att graviditeten kan lära både män och kvinnor om att vi människor är beroende och att det inte behöver vara något negativt, så som det framställts i västvärlden där den individualistiska manliga autonomin varit idealet.

Minus för lite upprepningar och stundvis hoppigt resonemang, men annars mycket intressant läsning.
Kommer behöva läsa om den här!