Miraklet

I slutet av februari är det bokrea här i Sverige varje år. En av böckerna jag hittade till bra pris var Emma Donoghues bok Miraklet. Den var jag nyfiken på eftersom den handlar om tro och religion, närmare bestämt katolicism. Jag har tidigare läst ett par böcker av författaren som jag minns att jag gillade, Förlust och Inlåsta. Boken Förlust, som har HBTQ-tema, kom ut redan 1995.

Miraklet utspelar sig 1859 på den irländska landsbygden. Dit kommer den engelska sjuksköterskan Lib, en ”Nightingalesyster”, för att övervaka elvaåriga Anna. Anna påstås nämligen inte ha ätit på fyra månader. Trots det verkar hon må bra. Människor vallfärdar till det enkla bondehemmet. Familjen hoppas att flickan ska bli Irlands första helgon på 500 år. Lib observerar Anna tillsammans med en nunna. Det blir tydligt att Anna verkligen inte äter nåt och att hon ändå tycks må bra. Först. Sen blir Anna… sjuk…

Det här är en djup och underlig bok. Inte är det nån actionroman precis, utan läsaren får följa Lib och Anna under två veckor. Det händer liksom inte mycket på ytan, men under berättelsens gång noterar läsaren att Lib och Anna kommer varandra ganska nära. Lib tillåter Anna att vara barn, nåt som inte riktigt verkar ha förekommit tidigare. Bakom Anna finns den döde tonårsbrodern Pat. Hänger hans död ihop med Annas ”tillstånd”? Slutet är överraskande och jag lyckas inte lista ut nåt i förväg. Libs egen historia och bakgrund har viss betydelse.

Karaktärer och miljöer är sparsamt beskrivna, vilket en sån som jag uppskattar. På så vis får jag som läsare mer spelrum för min fantasi. Nåt kusligt pågår i den här berättelsen, men det tar lång tid innan jag kan se vad det är. Jag får känslan av att boken är baserad på en eller flera verkliga händelser, vilken också visar sig stämma. Det här är ingen snabb roman. Som en läsare till en annan råder jag till tålamod. Boken är emellertid liiite för långsam för mig.

Mitt omdöme blir högt.