Det enda jag kan göra är att gå
Bok av Ulrika Jannert Kallenberg
Förälskelsen får resten av världen att blekna. Aldrig har jag upplevt att någon älskar mig på det viset som du gör. Jag är centrum i ditt liv, trots att vi kommer från så olika bakgrund.
Men något förändras, du tappar lätt humöret och livet styrs av dina nycker. Du säger till mig åt vilket håll jag ska titta, hur jag ska vara klädd, hur mycket jag ska prata och med vem. Jag lär mig läsa av vad som ska hända, om det är en bra eller dålig dag.
Sedan kommer första slaget.
Det här är Print on Demand-utgåvan.
Ulrika Jannert Kallenbergs självbiografiska roman Det enda jag kan göra är att gå är en öppen och ärlig skildring om hur människor sakta kan fastna i en våldsam relation. Den visar hur våld i nära relationer börjar med ibland knappt märkbara signaler som ökar successivt, hur förnedring och tillsägelser kan övergå till livshotande våld. Det är en bok som tillägnas alla som under tystnad burit eller bär smärtan av att bli slagen, nedvärderad och förminskad av den som säger sig älska dem.
Ulrika Jannert Kallenberg är utbildad till litterär översättare och har översatt ett tjugotal böcker. Hon arbetar också som skrivledare och redaktör. Ulrika debuterade 2015 med boken Döden ingen talar om som handlar om hur det var att växa upp i skuggan av pappans självmord och den tystnadskultur som omgav henne. Boken fick Suicide Zeros årliga hedersomnämnande för bästa rapportering om självmord.
Ulrika är född och uppvuxen i Lund men bor i Ljungskile. Hon är gift och har en dotter. Fritiden tillbringar hon gärna med hästar och hon reser så ofta hon har möjlighet.
Det här känns lite som att tjuvläsa någons dagbok. Meningarna är korta och enkla men sprängfyllda med detaljer som får känslor att väckas. Det här är en kvinnas upplevelse av våld i nära relationer, vi är många som varit i liknande situationer och varje historia är unik. Boken berör mig lite extra när jag stundvis känner igen mig, så en liten varning är på sin plats; oavsett hur bearbetad ens egna upplevelse är så svider det till och man slungas tillbaka för en stund.
Oerhört modigt att skriva och våga berätta sin historia, oavsett hur ont det gör att läsa så behöver historier som dessa komma ut. Vi måste visa vad som händer, att det går att lämna och börja på nytt. Vi måste visa att man inte är ensam. Den här boken ger tillslut ett oerhört fint perspektiv på vad som händer när man väl vågar lämna bubblan man levt i, den inger hopp och återigen beskrivs känslorna så starkt att man inte kan annat än att känna dem ända ner i tårna.
Oerhört modigt att skriva och våga berätta sin historia, oavsett hur ont det gör att läsa så behöver historier som dessa komma ut. Vi måste visa vad som händer, att det går att lämna och börja på nytt. Vi måste visa att man inte är ensam. Den här boken ger tillslut ett oerhört fint perspektiv på vad som händer när man väl vågar lämna bubblan man levt i, den inger hopp och återigen beskrivs känslorna så starkt att man inte kan annat än att känna dem ända ner i tårna.