Liknande böcker
Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död
Bok av Christina Karlberg
Att hastigt mista sin livskamrat vänder upp och ner på livet och leder till stor sorg. Att ta sig tillbaka till en meningsfull vardag och skapa sig en ny framtid är en utmaning men författarna berättar inlevelsefullt hur de har gjort för att gå vidare och kunna njuta av livet igen.
Jag är lyckligt gift : Min man är bara lite död är en stark och bra skriven bok. Vi får följa tankar och känslor hos Christina Karlberg och Marita Warborn Lundgren genom stor del av boken, men ibland även andra röster från deras familjemedlemmar eller någon annan som gått igenom en plötslig förlust. Både Karlberg och Warborn Lundgren förlorade sina män vid plötsliga och oväntade dödsfall och hittade varandra i en grupp på Facebook – Vimil – Vi som mist någon mitt i livet.
Det här är en viktig bok. Dels för den i samma situation och den som har nära som är i samma situation. Det kan vara oerhört värt att läsa om någon som har varit i samma situation eller att läsa om hur det kan tänkas att man ska reagera runt en som är i situationen. För det är inte alltid lätt, och det är förståeligt. Jag gillar också att båda författarna är tydliga med att det här är deras upplevelser och hur de skulle ha velat att andra hanterade deras förluster, inte någon allmän sanning.
Har då jag, som inte förlorat någon närstående annat än äldre och väntade, någon behållning av boken? Ja, absolut. Mest som tankar kring hur jag kan finnas där ifall någon annan går igenom en förlust, men också tankar kring vad som faktiskt kan hända och vad som bör ha gjorts innan. Men också som en påminnelse att alla förluster är olika, alla personer är olika och att alla sätt är lika bra. Många gånger genom boken visar författarna på stor styrka, och många gånger visar de på stor humor. Det känns befriande att ibland få skratta genom ett så tungt ämne.
Jag tycker, som redan skrivet, att det är en bra uppdelning av författarnas egna reflektioner, upplevelser och känslor med andras, men jag måste säga att jag faktiskt mest tycker om kapitlet som beskriver önskningar kring vad närstående och bekanta hade gjort och sagt, och vad som absolut inte ska sägas. Författarna var på olika platser i livet, olika åldrar, när de upplevde sina förluster, vilket förstärker bokens nytta och målgrupp.
Det här är en viktig bok. Dels för den i samma situation och den som har nära som är i samma situation. Det kan vara oerhört värt att läsa om någon som har varit i samma situation eller att läsa om hur det kan tänkas att man ska reagera runt en som är i situationen. För det är inte alltid lätt, och det är förståeligt. Jag gillar också att båda författarna är tydliga med att det här är deras upplevelser och hur de skulle ha velat att andra hanterade deras förluster, inte någon allmän sanning.
Har då jag, som inte förlorat någon närstående annat än äldre och väntade, någon behållning av boken? Ja, absolut. Mest som tankar kring hur jag kan finnas där ifall någon annan går igenom en förlust, men också tankar kring vad som faktiskt kan hända och vad som bör ha gjorts innan. Men också som en påminnelse att alla förluster är olika, alla personer är olika och att alla sätt är lika bra. Många gånger genom boken visar författarna på stor styrka, och många gånger visar de på stor humor. Det känns befriande att ibland få skratta genom ett så tungt ämne.
Jag tycker, som redan skrivet, att det är en bra uppdelning av författarnas egna reflektioner, upplevelser och känslor med andras, men jag måste säga att jag faktiskt mest tycker om kapitlet som beskriver önskningar kring vad närstående och bekanta hade gjort och sagt, och vad som absolut inte ska sägas. Författarna var på olika platser i livet, olika åldrar, när de upplevde sina förluster, vilket förstärker bokens nytta och målgrupp.