Ingen skulle få veta
Bok av Anna Kansell
Ångesten var ständigt närvarande i vårt hem. Ibland slumrande och osynlig, ibland uppblossande med full kraft. Den passade inga tider. Skoningslöst klampade den på, nästlade sig in i mammas huvud och tog ingen hänsyn. Inte till henne, inte till oss andra.
INGEN SKULLE FÅ VETA är en berättelse om skuld, skam och psykisk ohälsa, dolda under en välputsad yta i en svensk småstadsidyll.
Berättelsen skildrar en flickas uppväxt på 70- och 80-talet, med en psykiskt sjuk mamma i en, på ytan, lyckad familj. En sjukdom som alla tystar ner och döljer - både inom familjen och mot omgivningen. Och hur det är att leva i en dysfunktionell familj som låtsas vara fungerande, där yta och konvention betyder allt. Men när dörren till den fina villan har stängts, styr mammans ångest och utbrott familjen med järnhand.
Med inslag av dagboksanteckningar samt journalutdrag från mammans vistelser på psyket, skildras familjens liv utifrån flickans perspektiv, från treårsåldern och fram till den ödesdigra dagen, då alla till slut får veta.
Boken vill belysa vad psykisk ohälsa kan innebära - för den drabbade och för de närmast anhöriga. Händelserna är självupplevda och skildrar ingående och naket det mörker de drabbade lever i. Samtidigt som den också vill visa att det kan finnas ett parallellt, normalt liv som, trots allt, kan vara relativt bra.
En bok som var omöjligt att sluta läsa. Trots att jag flera gånger kände att det behövdes en paus, att det var för känslosamt, så var boken omöjlig att lägga ner. Jag behövde veta hur Marias liv skulle utvecklas i denna kaotiska tillvaro. En trasig familj, var och en kämpandes för att hitta någon form av normalitet, var och en av dem med en längtan och strävan efter att må bra, trots allt.
"Jag orkar inte,
jag orkar inte längre,
jag har sån ångest."
Hur många gånger hade de orden hörts eka inom våra väggar?
Jag räknade aldrig.
Ingen skulle få veta fångar så många nyanser och stämningar i en dysfunktionell familj, berättad på ett modigt och uppriktigt sätt. Hur Maria utvecklar av en ökad känslighet, som barn uppväxta i sådana miljöer ofta gör. De får ett sjätte sinne och vet direkt när nåt inte är som det ska;
"Redan när jag tog i dörrhandtaget på ytterdörren kunde jag känna om det var en bra dag eller dålig dag. Det var som om jag kunde lukta mig till om mamma var i balans eller inte. Luften vibrerade om hon inte var det. En lätt obehagskänsla i magen, innan luften bekräftade om det var lugnt eller inte."
Historien utspelar sig för många år sedan, ändå är den aktuellt nu. Även om vi pratar mer öppet om psykisk ohälsa idag än för 40 år sedan, så finns det mycket att arbeta med. Det får aldrig vara tabubelagt att må dåligt. Ett stigma redan som det är tenderar då att få än mer dramatiska pålagringar, då barnet inte bara har det svårt hemma - det ska dessutom skyla, dölja och skämmas över det på skolan och bland kamraterna. Stora och svåra hemligheter som inget barn ska behöva bära.
Därför är det här en viktig bok. För den som är, eller har varit, i en likande situation själv. Eller för den som behöver förstå. Boken ger en inblick i hur vardagen för en familj som drabbats av psykisk ohälsa kan te sig. Om en person i familjen lider av psykisk ohälsa, drabbar det hela familjen. Det påminner mycket om hur det kan vara att växa upp med en missbrukande förälder. Alla blir lidande på ett eller annat sätt.
Trots det svåra och tuffa ämnet lyckas författarinnan skriva en lättillgänglig bok som också ger en känsla av styrka och hopp. Vi vet att flickan som växte up i allt detta svåra är samma person som en dag skrev en modig bok om sin barndom.
Vetskapen om detta tror jag kan hjälpa många i.
"Jag orkar inte,
jag orkar inte längre,
jag har sån ångest."
Hur många gånger hade de orden hörts eka inom våra väggar?
Jag räknade aldrig.
Ingen skulle få veta fångar så många nyanser och stämningar i en dysfunktionell familj, berättad på ett modigt och uppriktigt sätt. Hur Maria utvecklar av en ökad känslighet, som barn uppväxta i sådana miljöer ofta gör. De får ett sjätte sinne och vet direkt när nåt inte är som det ska;
"Redan när jag tog i dörrhandtaget på ytterdörren kunde jag känna om det var en bra dag eller dålig dag. Det var som om jag kunde lukta mig till om mamma var i balans eller inte. Luften vibrerade om hon inte var det. En lätt obehagskänsla i magen, innan luften bekräftade om det var lugnt eller inte."
Historien utspelar sig för många år sedan, ändå är den aktuellt nu. Även om vi pratar mer öppet om psykisk ohälsa idag än för 40 år sedan, så finns det mycket att arbeta med. Det får aldrig vara tabubelagt att må dåligt. Ett stigma redan som det är tenderar då att få än mer dramatiska pålagringar, då barnet inte bara har det svårt hemma - det ska dessutom skyla, dölja och skämmas över det på skolan och bland kamraterna. Stora och svåra hemligheter som inget barn ska behöva bära.
Därför är det här en viktig bok. För den som är, eller har varit, i en likande situation själv. Eller för den som behöver förstå. Boken ger en inblick i hur vardagen för en familj som drabbats av psykisk ohälsa kan te sig. Om en person i familjen lider av psykisk ohälsa, drabbar det hela familjen. Det påminner mycket om hur det kan vara att växa upp med en missbrukande förälder. Alla blir lidande på ett eller annat sätt.
Trots det svåra och tuffa ämnet lyckas författarinnan skriva en lättillgänglig bok som också ger en känsla av styrka och hopp. Vi vet att flickan som växte up i allt detta svåra är samma person som en dag skrev en modig bok om sin barndom.
Vetskapen om detta tror jag kan hjälpa många i.