Övergivenheten
Bok av Elisabeth Åsbrink
Tre kvinnor. Tre städer. En familjehistoria. Genom att följa Rita, Sally och Katherine genom 1900-talets omvälvande år avslöjar Ellisabeth Åsbrink hemligheter och tabun som går från en generation till den andra. Från Thessaloniki till Stockholm genom London och hela vägen tillbaka till judeförföljelse i medeltidens Spanien. Vad är det egentligen som formar oss till vilka vi är?.
Det här är en självbiografisk roman om tre generationers kvinnor. Berättelsen spänner över ett helt sekel och utspelar sig i tre olika städer. Vi får följa Rita i London, Sally i Stockholm och Katherine i Thessaloniki. Där försöker den sistnämnda få grepp om sin familjs historia. Varifrån kommer de, vilka var deras förfäder, och vad har gått i arv från dem till henne?
.
Jag är väldigt svag för släktkrönikor, och Övergivenheten är precis den sortens roman jag tycker mycket om. Läsaren får följa tre kvinnor vid tre olika tidpunkter i historien, och författaren länkar samman deras liv. Något jag tyckte var väldigt intressant i den här boken var hur deras livsöden sattes i en större kontext - kvinnornas historia gick att följa långt bak i tiden och deras liv påverkades av samtiden som de levde i likväl som arvet från tidigare generationer. Antisemitism är ett genomgående tema för boken då släkten är av judisk härkomst, och tabun blir väldigt tydlig i och med sättet på vilket flera av karaktärerna försöker dölja sin judiskhet från omvärlden.
Dessutom tyckte jag att det var väldigt intressant att få läsa om karaktären Katherine och hennes grävande efter en familjehistoria, i staden Thessaloniki där många av hennes släktingar levt.
Något som påverkade min läsupplevelse var dock att jag på vissa ställen inte riktigt förstod författarens intention med boken. Majoriteten av den är skriven som en roman, men mot slutet bryts det skönlitterära allt oftare av med långa, faktatunga stycken som redogör för historiska skeenden. Dessa avsnitt var förvisso intressanta, men jag upplevde dem som skaviga då de skar sig mot bokens form i övrigt. Det blev för mycket ”tell” och för lite ”show”, helt enkelt.
Detta gjorde mig däremot nyfiken på att läsa mer av Åsbrink, hon är flerfaldigt nominerad till Augustpriset i den facklitterära kategorin och har vid ett tillfälle vunnit priset. Jag tror att jag skulle föredra att läsa en fackbok av henne, då en sådan bok nog skulle upplevas som mindre spretig.
I betyg ger jag Övergivenheten en stark ⭐️⭐️⭐️/5.
.
Jag är väldigt svag för släktkrönikor, och Övergivenheten är precis den sortens roman jag tycker mycket om. Läsaren får följa tre kvinnor vid tre olika tidpunkter i historien, och författaren länkar samman deras liv. Något jag tyckte var väldigt intressant i den här boken var hur deras livsöden sattes i en större kontext - kvinnornas historia gick att följa långt bak i tiden och deras liv påverkades av samtiden som de levde i likväl som arvet från tidigare generationer. Antisemitism är ett genomgående tema för boken då släkten är av judisk härkomst, och tabun blir väldigt tydlig i och med sättet på vilket flera av karaktärerna försöker dölja sin judiskhet från omvärlden.
Dessutom tyckte jag att det var väldigt intressant att få läsa om karaktären Katherine och hennes grävande efter en familjehistoria, i staden Thessaloniki där många av hennes släktingar levt.
Något som påverkade min läsupplevelse var dock att jag på vissa ställen inte riktigt förstod författarens intention med boken. Majoriteten av den är skriven som en roman, men mot slutet bryts det skönlitterära allt oftare av med långa, faktatunga stycken som redogör för historiska skeenden. Dessa avsnitt var förvisso intressanta, men jag upplevde dem som skaviga då de skar sig mot bokens form i övrigt. Det blev för mycket ”tell” och för lite ”show”, helt enkelt.
Detta gjorde mig däremot nyfiken på att läsa mer av Åsbrink, hon är flerfaldigt nominerad till Augustpriset i den facklitterära kategorin och har vid ett tillfälle vunnit priset. Jag tror att jag skulle föredra att läsa en fackbok av henne, då en sådan bok nog skulle upplevas som mindre spretig.
I betyg ger jag Övergivenheten en stark ⭐️⭐️⭐️/5.