Linnéa Löfdahl

Recensioner

Hamilton av Thomas Kail 

Betyg 5
En fantastisk musikal som på ett nyskapande och kreativt sätt berättar historien om USAs grundande. Med älskvärda karaktärer, storslagen och modern musik samt tidsenliga kostymer har Lin-Manuel Miranda skapat ett mästerverk. Rekommenderas varmt!

Memorys bok av Petina Gappah

Betyg 4
Memory är den enda kvinnan i Zimbabwe som sitter på death row. Hon har blivit dömd för mordet på Lloyd, en vit man hon bott med sedan hon såldes av sina föräldrar. Vi får följa Memory i fängelset och stifta bekantskap med de karaktärer som befinner sig där, samtidigt som vi får tillbakablickar från Memorys uppväxt, fram till dagen för Lloyds död.

.

Memorys bok är en fascinerande bok med en stark premiss. Att sitta i dödscell och aldrig veta om nästa dag kommer att bli den sista verkar fruktansvärt, och det är intressant att få ta del av Memorys inre liv medan hon sitter där. Karaktären som målas upp är komplex och välskriven. Boken är inte linjär, istället för en tydlig kronologi får läsaren brottstycken av Memorys förflutna och nutid, och med hjälp av dessa läggs långsamt ett pussel som hjälper läsaren att förstå vad som händer. Inledningsvis lite rörigt, men efter hand klarnar de olika tidslinjerna och jag tycker att detta är en berättarteknik som passar boken bra. En av bokens största styrkor är enligt mig den värme och gemenskap som finns mellan kvinnorna i fängelset. De lyckas finna mening i en till synes hopplös situation.
Författaren analyserar Memorys plats i samhället, och hur denna påverkat hennes livsöde. Hon är albino, hon är svart men har ljus hy. I hennes hemtrakter finns vidskepelse och myter om att albinos måste vara besatta av en demon, där ses hon således som annorlunda. Även i de privilegierade, vita kretsar som hon får tillträde till genom Lloyd betraktas hon genom ett fördomsfullt filter. Utöver en stark skildring av systematisk rasism berör författaren både kön och klass, på ett enligt min mening mycket vasst sätt.
Jag tror inte att jag läst en bok av en författare från Zimbabwe förut, men Memorys bok gav mig mersmak på Petina Gappahs författarskap och jag ser fram emot att läsa den novellsamling hon debuterade med. Av mig får boken 🌸🌸🌸🌸/5 i betyg och jag kan verkligen rekommendera den!

Topekaskolan av Ben Lerner

Betyg 2
Topekaskolan är en autofiktiv roman som utspelar sig i staten Kansas huvudstad Topeka vid 90-talets slut. Vi får följa en rad karaktärer. Adam som är stjärnan i skolans debattlag, hans föräldrar som arbetar på den lokala institutionen för psykiatri och Darren, en skolkamrat till Adam som vid bokens början sitter arresterad för att ha skadat någon med en biljardboll.
Det här är en berättelse om Amerika. Om manlighetsnormer, psykoterapi och en familj som håller på att gå i spillror. Om trådar som går framåt och bakåt i tiden.

.

Topekaskolan är på pappret en bok som jag skulle gilla. Den skildrar ett Amerika långt bort från storstäderna, i mellanvästerns kärna. Ett Amerika som jag fascineras av och gärna läser om. Och det finns delar av den här boken jag tycker om. Stundtals glimmar språket till, det är väldigt poetiskt. Jag uppskattar även tankarna om hur man ska uppfostra en son utanför machokulturen, skildringarna av skolans debattävlingar samt familjedramat som stundtals befinner sig i förgrunden.
Tyvärr stannar boken i stort sett i tankestadiet. Jag upplevde läsningen som oerhört splittrad. Handlingen bestod av fragment av lösa trådar och trots att jag vanligen tycker mycket om böcker med flera berättarjag hade jag svårt för just detta i Topekaskolan då det bidrog till en ännu mer spretig läsupplevelse. Handlingen hoppar genom tid och rum, något jag annars inte har särskilt svårt för, men i den här boken tappade jag bort mig i en konstant stream of consciousness. Således var Topekaskolan inte alls en bok för mig, och nu några dagar efter att ha läst ut den frågar jag mig vad jag egentligen läste? Den kommer inte lämna ett bestående avtryck hos mig och jag ger den en svag 🌼🌼/5.

Vintervatten av Susanne Jansson

Betyg 3
Martin bor med sin familj på den bohuslänska ön Orust. Han har just blivit tvåbarnsfar och arbetar med musselfångst. En dag är han på väg ner till havet med sin treårige son, men i ett obevakat ögonblick försvinner pojken. I vattnet flyter hans röda plasthink och ena vinterkänga, men barnet syns inte till.
Sorgen som griper tag om Martin är förlamande, men han får otippad hjälp av Maya som är nyinflyttad på ön. Hon har en bakgrund som polisfotograf och tillsammans med Martin börjar hon gräva i Adams försvinnande. Det visar sig att det finns händelser i det förflutna med kopplingar till nutiden.
Susanne Jansson har skrivit en fängslande roman som griper tag om mig från första sidan. Jag läser med en klump i magen, försvinnandet som målas upp är mardrömslikt. Det här är en bok som jag läste i ett svep, den var omöjlig att lägga ifrån sig och jag ville ständigt läsa ett kapitel till.
Berättelsen är suggestiv och mörk, och jag vet aldrig riktigt i vilken riktning den kommer utveckla sig. Jag tyckte verkligen om hur dödsfall från det förflutna vävdes in i Martin och Mayas tidslinje. Det här är en spänningsroman av hög klass!
Slutet överraskade mig, och jag gillade det verkligen trots, eller kanske snarare på grund av, att alla trådar inte knöts ihop utan vissa detaljer lämnades öppna för tolkning.
Jag längtar efter att läsa Susanne Johanssons debutroman Offermossen, som verkar väldigt lovande! Vintervatten får 🌊🌊🌊+ (3,5/5) i betyg, då jag saknar lite mångfald i persongalleriet.

Skuggjägaren av Camilla Grebe

Betyg 3
Elsie lever i 1940-talets Stockholm och arbetar som polis, något som hör till ovanligheterna. En dag kallas hon tillsammans med en kollega till Klarakvarteren där en kvinna blivit brutalt mördad. I sitt flyktförsök tar gärningsmannen Elsies liv.
1974 sker ett mord i Östertuna, en förort till Stockholm, som påminner mycket om det i Klarakvarteren på 40-talet. Därmed inleds jakten på den så kallade Träskmördaren. En av personerna som arbetar med fallet är Britt-Marie, en ung polis som motarbetas på sin arbetsplats.
Fallet med Träskmördaren får förvisso inte sin lösning på 70-talet, istället återupptas den tio år senare av Hanne, och slutligen i nutid av Malin.

.

Skuggjägaren är en av böckerna som nominerats till årets bok. Om det inte vore för det hade jag nog inte läst den, vilket skulle vara väldigt trist då detta är en bok jag verkligen uppskattade. Jag gick in i den med få förväntningar, vilket kanske bidrog till min positiva läsupplevelse, och visste inte helt vad som väntade mig.
Att få följa med fyra kvinnor som arbetar i polisväsendet under fyra olika årtionden var intressant, och samtliga huvudkaraktärer kändes unika. Som läsare fick jag inblick i deras liv och problemen de kämpade med i yrket, och de förenades i sökandet efter Träskmördaren.
Boken var ständigt spännande och mot slutet satt jag som på nålar. Med ett högt tempo och oväntade vändningar blev Skuggjägaren en bok som jag verkligen fastnade för.
Boken är fjärde delen i en serie, men jag som inte läst övriga delar än upplevde den som relativt fristående. Vissa av de nutida karaktärernas bakgrund verkar ha avhandlats i en tidigare bok, men det bekom mig inte nämnvärt då behållningen var stor ändå.
Det enda jag inte uppskattade med boken var skildringarna av morden som var för brutala för min smak, men det ska sägas att jag är en lättskrämd person och att många andra säkert inte skulle reagera på detta.
⭐️⭐️⭐️+ (3,5/5).

Får jag följa med dig hem av Marie Aubert

Betyg 2
Först vill jag bara ägna ett ögonblick åt formgivningen av den här novellsamlingens omslag. Så snyggt och stilrent!
Jag tycker mycket om Marie Auberts språk, det är sparsmakat och avskalat. Med få ord och små medel lyckas hon skapa en berättelse, och hennes nio noveller ryms på bokens hundra sidor.
Tyvärr tyckte jag att boken som helhet föll ganska platt. Vid det här laget har det gått några dagar sedan jag läste boken och jag minns få av novellerna. Ett par av dem gjorde djupare avtryck, men de flesta kändes ganska tunna och skissartade.
Jag är dock nyfiken på Marie Aubert som författare, kanske skulle hennes roman passa mig bättre.
Får jag följa med dig hem får ⭐️⭐️+ (2,5/5) i betyg.

Om det regnar i Ahvaz av Nioosha Shams

Betyg 5
Ava och hennes närmaste vänner Hugo och Mira räknar ner dagarna inför studenten. Känslorna är många, förväntan blandas med osäkerhet inför livet som väntar efter gymnasiet. Samtidigt börjar Avas lillebror bete sig märkligt och dra sig undan resten av familjen, vilket väcker oro.
Så kommer Nadja in i hennes liv, och från och med deras första möte på en fest är Ava upp över öronen förälskad.

.

Om det regnar i Ahvaz är en av de bästa ungdomsromanerna jag läst på väldigt länge, och att den är en debut gör mig väldigt nyfiken på vad Nioosha Shams kommer skriva framöver - jag är så imponerad och vill verkligen läsa mer av henne!!
Tonen är ömsom humoristisk, ömsom allvarlig, och jag fastnade verkligen för den värme som finns i berättelsen. Karaktärerna är färgstarka och kommer säkerligen stanna kvar hos mig länge. Relationerna mellan Ava och hennes vänner, familj och Nadja känns levande, starka och skildrade på ett sätt som känns realistiskt. Att få befinna sig i Avas värld var helt enkelt underbart.
Jag tyckte också väldigt mycket om språket i boken, det var vackert och målande utan att någonsin kännas styltigt eller pretentiöst.
Jag uppskattade dessutom att en ungdomsbok med hbtq-tematik för en gångs skull inte handlar om problemen som detta kan innebära. Den sortens berättelser behövs naturligtvis också, men jag gillade verkligen hur huvudkaraktärens sexuella läggning varken ifrågasattes eller problematiserades.
Du som gillar författare som Flora Wiström och Anna Ahlund skulle nog gilla Om det regnar i Ahvaz som jag ger ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️/5 i betyg.

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan

Betyg 3
Om det inte vore för dig är en väldigt fin och berörande roman om livet och åldrandet. Jag fastnade verkligen för berättelsen om Michka och tyckte om hur hennes livsöde förmedlades genom Marie och Jeromes perspektiv - de kompletterade varandra. de Vigan har ett väldigt vackert språk, och den här boken är den första - men definitivt inte sista - som jag läser av henne. I dialogerna byter Michka ofta ut ord, vilket gör att läsaren behöver gissa sig till vad hon egentligen vill förmedla. Jag förstår och uppskattar verkligen syftet av detta, men tyckte samtidigt att det påverkade flytet i läsningen.
Stora delar av handlingen utspelar sig på ett äldreboende, och för mig som har erfarenhet av att arbeta i den miljön var det mycket igenkänning. I betyg ger jag Om det inte vore för dig 🌹🌹🌹+ (3,5/5) och jag kan verkligen rekommendera den.

Helt ärligt av Camryn Garrett

Betyg 4
Simone ska börja om - ett nytt år på en ny skola. Utan rykten och utanförskap. Hon hittar snabbt nya vänner och får rollen som regissör i skolpjäser. Bakom scen finns även Miles som hon blir kär i.
Men Simone har en hemlighet - hennes biologiska mamma hade hiv och det har hon fört över till Simone. Nu är det någon på skolan som fått reda på Simones sjukdom och hen utpressar henne för att få henne att sluta dejta Miles.

.

Helt ärligt är en väldigt fin ungdomsroman om vänskap, mod, utanförskap och identitet. Simone är en helt underbar huvudkaraktär, och jag levde mig verkligen in i hennes berättelse. Även resten av persongalleriet var mycket likeable, med mångfaldiga och mångfacetterade personporträtt berörde författaren många frågor. Helt ärligt är för övrigt hennes debutroman, vilket är väldigt imponerande. Jag hoppas att hon skriver mer i framtiden.
Helt ärligt är en rolig bok skriven med mycket värme, inte minst i skildringarna av relationer. Simones jargong med föräldrarna, vännerna och pojkvännen var ett nöje att läsa. Men boken rymmer minst lika allvarliga inslag. Att leva med hiv är komplext, och jag tycker att författaren tar sig an Simones erfarenheter med stor respekt. Det integrerades i handlingen och blev en självklar del av berättelsen. Sjukdomen är fortfarande tabubelagd, och jag lärde mig mycket av hur livet påverkas av den.
Helt ärligt är en väldigt fängslande och läsvärd ungdomsroman som jag varmt kan rekommendera! 💐💐💐💐/5.

Det dyrbara av Linn Ullmann

Betyg 4
De oroliga är så vitt jag förstått det en självbiografisk roman, Linn Ullmann skriver om sig själv och föräldrarna Ingmar Bergman och Liv Ullmann, men karaktärerna i boken förblir namnlösa. Hon ger insyn i hur det är att växa upp med kända föräldrar, hur hon slits mellan olika världar och hur hon har bråttom att växa upp och lämna barndomen bakom sig. Samtidigt växer en fin relation mellan henne och föräldrarna fram, framför allt i de samtal mellan henne och fadern som transkriberats. Det är inte bara kärleken till och mellan föräldrarna som får ta plats, även kärleken till ett ställe har en viktig roll. Fårö finns ständigt i bakgrunden av berättelsen och agerar kuliss i många viktiga scener.
Linn Ullmann skriver finstämt och berör läsaren