Upptäckarna

Bok av Per Anders Fogelström
Upptäckarna berättar om Folke, Rickard och Leif, tre stockholmspojkar i elvaårsåldern. Det är en ålder då det egna huset och kvarteret ännu betyder mest men när man ändå börjar upptäcka omvärlden. De som ska in i läroverk byter skola - vilket ju också betyder något av en skiktning i klasser. 1927, när handlingen utspelas, är det för en fattig pojke närmast en omöjlighet att få studera vidare till studenten. I läroverkskatalogen anges för varje elev "faderns yrke" och i folkskolebetyget finns utrymme för frånvarodagar på grund av brist på kläder och skodon. Scenen där handlingen utspelas är ett hus (och inte minst husets stora trädbevuxna gård) i Söders ostligaste hörn, intill Danvikstull. Kring gården står höga berg, där finns också en fabrik, en koloniträdgård och "Myrornas" lador där man samlar in kläder till fattiga. Gatorna liknar mest vägar, utom den stora genomfartsgatan mot tullen. Framför huset dundrar Saltsjöbadståget tvärs över gatan på en viadukt. Tiden är en sommar, från början av maj till den 22 augusti (uppropsdag i folkskolan). Invävd i berättelsen om pojkarna och flickorna på gården finns också handlingen i Allers sommarlovsberättelse detta år, hur Sir Rikard, Spinken och Starke John bygger Präriens eldhäst och överlistar indianhövdingen Nangatok. Upptäckarna utkom första gången 1972 och är den första delen i serien "Kamrater" och följs av Revoltörerna, Erövrarna och Besittarna. Det är en stor, innehållsrik och tänkvärd roman, buren av en stark tro på människans möjligheter, trots allt.
I våras fick jag låna tre Per Anders Fogelström-böcker av en kollega. Det var de tre första i Kamrater-serien. Jag fick ha böckerna på långlån, men lovade Pippi att läsa dem på semestern. Nu har jag läst ut den första boken i serien, Upptäckarna.

Bokens huvudpersoner är de tre pojkarna Folke, Rickard och Leif. Året är 1927 och de träffas och blir kamrater när Folke flyttar in i samma hyreshus som de andra två grabbarna. Läsaren får följa pojkarna genom lek och allvar under ett sommarlov, ungefär. (Ja, boken var perfekt att läsa som inledning på sommarsemestern!) De är i elvaårsåldern och två av dem när förhoppningar om att bli läroverkspojkar till hösten. Genom de tre pojkarnas liv samt även de andra barnen på gården ges glimtar av Stockholm och ett samhälle i förändring.

Per Anders Fogelström har gjort det igen – det vill säga trollbundit mig med en berättelse. Det är ingen märkvärdig historia, men jag dras in i handlingen och känner mig nästan som ett av barnen i den. Som i Stad-serien är språket helt underbart och det gick väldigt snabbt att läsa den här boken. Självklart har grep jag genast tag i del två för att fortsätta läsa serien!

Mitt omdöme är också självklart – det högsta.