Verschwindigus

Bok av David Teschner
I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse när oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verklighet i denna spänningsroman som berättas med en stark inre röst. 
Detta är en tunn bok räknat till sidor endast 107 sidor men innehållet är massivt. Språket är poetiskt, filosofiskt och tätt. Det finns inte en mening som inte känns skriven med precision. Historien är förvirrande, utmattade och fascinerande att läsa.

Jag har en förväntan om att  när jag når slutet kommer trådarna trasslad ut och jag kommer att förstå hela berättelsen  men så är inte fallet.  När jag når slutet av boken sitter jag som ett levande frågetecken och säger till min man " Det här var en bra bok men jag fattar ingenting" Jag upplever att historien bjöd på fler och fler frågetecken ju längre in i boken jag kom.

Ett citat från bokens inledning tycker jag sammanfattar min läsupplevelse
"Jag ändrade min berättelse till en slags anekdot som inte var riktigt sann, slutet och ursprunget blev ett annat, verklighet och overklighet blandas hej vilt tills ingen såg någon ände"

Jag får lust att läsa om boken för att kanske förstå saker på andra sätt nu när jag har slutet men jag får nog vila mig lite först.