Sen for jag hem

Bok av Karin Smirnoff
I denna rafflande händelserika tredje del i trilogin om Janakippo åker hon till Stockholm för att vara med på en utställning. Det förflutna hinner ifatt henne, men det öppnas också nya dörrar för henne. Med hjälp av kärlek och Janakippos passion för konst kanske hon kan få ett värdigt liv ändå?.
Jana lyckas inte rädda Bror efter att han har kastat sig utför ett stup och hon vill inte inse att han är borta. Hon för ständigt en dialog med honom i sitt huvud och han känns ständigt närvarande. Hennes chef inom hemtjänsten hör av sig och tjatar sig till att Jana ska börja jobba nästan omgående eftersom det är sådan personalbrist och Jana går med på det, även om hon inte sörjt klart.

Så får hon, genom sin dotter Diana och ”byxkjolen” en inbjudan till att delta med sina lerfigurer vid en utställning i Stockholm och hon väljer att åka dit. Väl i Stockholm gör sig hennes förflutna påmint och vi får veta ännu mer om hennes trasiga bakgrund med män som dricker, misshandlar och våldtar.

På utställningen träffar Jana Nikki, vars far är stenhuggare i Bohuslän och när Jana får se en bild på ett av hans verk blir hon helt fascinerad och bestämmer sig för att åka dit för att se om hon kan utveckla sin konstnärskap. Detta trots att hon i förväg vet att även detta är en man som dricker och misshandlar…

Den tredje och avslutande delen om Janakippo från det fiktiva Smalånger någonstans i Västerbotten gör mig inte besviken. Karin Smirnoff bjuder fortfarande på sitt speciella sätt att skriva och beskriva och det berör på alla plan. Läs, läs, läs!