Konsten att städa

Efter att jag läst denna bok satte jag igång direkt och rensade ut hälften av prylarna hemma. Det har nu gått tre år sedan dess och jag har inte saknat en enda grej(!)

En grundtanke genom hela boken är att en ska rensa efter kategori och inte ett rum i taget. Det tror jag är ett lyckat koncept för att det ger en tydlig överblick över liknande saker.

Ett annat tema är att en ska börja rensa ut saker som inte ger starka känslor som fotografier utan istället börja med exempelvis tidningar och pappershögar. Det tror jag är en bra väg för att lära sig att släppa taget om saker.

Marie Kondo förespråkar att alla prylar som inte får dig att känna en stark känsla av lycka när du håller i dem ska rensas ut. Dock tycker jag att det är fel. Det går inte att tillämpa på alla prylar exempelvis kökssaker som inte ger ett lyckorus men som måste behållas för att de används varje dag.

Vissa tips som författaren ger fungerar i hemlandet Japan men däremot inte i Sverige. Som att i Japan så slänger de allt som de inte vill ha i soptunnan men i Sverige skänker vi till second hand eller säljer på nätet.

En sak jag absolut inte kan ta till mig är Kondos tips om att prata med sakerna som ska lämna mitt hem och tacka dem för den tid som de varit i min ägo. För mig har det fungerat utmärkt att hoppa över detta steg.

Något jag saknar är att läsaren inte får några råd kring hur ordningen ska upprätthållas när utrensning och organisering är utförd. Och hur gör en med det framtida flöde av saker som oundvikligen kommer att komma in i hemmet? Den stora utmaningen ligger ju faktiskt att inte falla tillbaka i sina gamla mönster kring prylar, ordning och hamstrande.

Sammantaget en mycket läsvärd guide för den som vill rensa ut och få ordning i sitt hem och på kuppen få känna fantastiska känslor av lättnad och frihet.