Vi for upp med mor
Bok av Karin Smirnoff
Modren har dött och vill begravas i sin hemby Kukkojärvi i norra Norrbotten. Tvillingarna jana och bror ärver hennes föräldrahem och blir snabbt varse att livet i Kukkojärvi är mycket annorlunda. De flesta människor lever enligt strikta religiösa regler där förbuden är många. Den som inte rättar in sig i ledet hamnar utanför, som snickaren Jussi och Magdalena. Bror lockas av bygemenskapen, de stora familjerna och männens självklara rättigheter. Jana gör sitt bästa för att bjuda motstånd, samtidigt som hon kämpar för att få ett avslut på den destruktiva relationen med john. När hon blir vän med sin jämnåriga kusin marta ser hennes man, som är pastor, inte med blida ögon på deras relation.
Vi for upp med mor är en uppföljare till den hyllade debuten Jag for ner till bror. På ojämförlig prosa fortsätter Karin Smirnoff låta oss stifta bekantskap med glesbygdens olika gestalter, och återvändaren janakippo.
Karin Smirnoff debuterade hösten 2018 med Jag for ner till bror. Boken hade bara funnits ute i två veckor när den nominerades till Augustpriset i den skönlitterära klassen. Karin Smirnoff bor i Piteå.
Tvillingarna jana och bror kippos modren har dött och ska begravas på den betalda gravplatsen med bästa utsikten i Kukkojärvi. Sirikippo har skrivit ett brev till sin förstfödda dotter Maria, som också är död, men det visste inte modren när hon skrev. Det är ett långt brev som berättar om ett liv som inte blev som det skulle. Ett liv som den sista i en barnaskara på tio var inte lätt nånstans, men planer på ett gott liv med Olavi fanns. Planerna gick om intet när Maria blev till och vägen bar till Smalånger där hon gifte sig med monstret, erikkippo.
Pastorsilas predikar på begravningen och det är högtravande ord som ekar över församlingen. Djävulen och synden som följer oss vart vi än går. Gemenskapen är kyrkan och den är allrådande, tillhör du inte den blir livet besvärligt. Bror känner lockelsen till gemenskapen, vilket för jana är obegripligt. Jussirahanni är kusinen som tar emot syskonen och bjuder in dem i sitt hem. Dock läser han böcker, vilket såklart är en synd, därför passar han inte i gemenskapen.
Det är en fascinerande berättelse Karin Smirnoff låter oss ta del av, fortsättningen på Jag for ner till bror. Mycket är tungt, jobbigt, motbjudande och skrämmande. Våld,hot och kränkningar återkommer. Samtidigt finns där ett hopp, ett trots och en fantastisk humor inneboende hos jana som får mig att skratta upprepade gånger. Såna dråpligheter och språket, det är klart enastående! Jana gör så galna val, är svartsjuk och hamnar i svåra situationer, fast hennes avsikter är liksom alltid goda. Men när det gäller kärlek fegar hon ur, gång på gång. Men aldrig när det gäller bror, hennes tvillingsjäl på så många sätt.
Jag njuter av läsningen, med allt elände. Slukar boken och är så tacksam över mitt andra språk som gör att jag inte missar något av allt det som uttryckt på finska ger en extra nyans. Brutalt och jävligt, men ändå vackert på något obegripligt sätt.
Pastorsilas predikar på begravningen och det är högtravande ord som ekar över församlingen. Djävulen och synden som följer oss vart vi än går. Gemenskapen är kyrkan och den är allrådande, tillhör du inte den blir livet besvärligt. Bror känner lockelsen till gemenskapen, vilket för jana är obegripligt. Jussirahanni är kusinen som tar emot syskonen och bjuder in dem i sitt hem. Dock läser han böcker, vilket såklart är en synd, därför passar han inte i gemenskapen.
Det är en fascinerande berättelse Karin Smirnoff låter oss ta del av, fortsättningen på Jag for ner till bror. Mycket är tungt, jobbigt, motbjudande och skrämmande. Våld,hot och kränkningar återkommer. Samtidigt finns där ett hopp, ett trots och en fantastisk humor inneboende hos jana som får mig att skratta upprepade gånger. Såna dråpligheter och språket, det är klart enastående! Jana gör så galna val, är svartsjuk och hamnar i svåra situationer, fast hennes avsikter är liksom alltid goda. Men när det gäller kärlek fegar hon ur, gång på gång. Men aldrig när det gäller bror, hennes tvillingsjäl på så många sätt.
Jag njuter av läsningen, med allt elände. Slukar boken och är så tacksam över mitt andra språk som gör att jag inte missar något av allt det som uttryckt på finska ger en extra nyans. Brutalt och jävligt, men ändå vackert på något obegripligt sätt.