Labyrint - Union

Bok av Karin Pasche
Jake skrek åt henne. ?Ge inte upp! Ge fan inte upp!?. Hon satt stum och tårarna rann nedför hennes kinder. Hur kunde det ha blivit så här? Det var så overkligt. Om hon ändå kunde ha förhindrat hans död. Vännerna förenas igen på affärsmannen Theodor Auberlens egendom och får en tillfällig respit men situationen blir snabbt komplicerad ? är de gäster eller fångar på Anholt slott? Under vistelsen ser de oroande tecken på att deras rörelsefrihet är begränsad och att Auberlen har en baktanke med deras besök. När upplevelsen av tiden blir elastisk och svårgripbar är ingen av dem beredda att möta konsekvenserna av denna omöjlighet, tills den dag då en av dem förolyckas och ett oundvikligt slut utkristalliseras. Union är den tredje och avslutande delen i den spännande Labyrint-serien där Julia, Jake och Job sluter cirkeln. Första delen, Vägen in, kom ut 2017 och följdes 2018 av andra delen - Illumination. Tillsammans bildar trilogin en nutida magisk berättelse om mötet mellan tre främlingar och hur deras handlingar påverkar kausaliteten i en labyrintformad bana genom tid och rum.
Jag kände en spänning och förväntan i kroppen när jag öppnade boken och började läsa de första sidorna. Jag var nervös över hur det skulle gå, men också taggad på att se hur allt skulle knytas samman i den sista och avslutande delen.
Jag är imponerad av detaljerna i historien, rent faktamässigt. Hur hjärnan och minnet har en huvudroll i storyn, bakgrunden och hur testerna och allt annat utförs. Det är väldigt intressanta tankar och jag börjar faktiskt undra om liknande experiment upptar någons intresse i det verkliga livet, någonstans i världen. Det finns så mycket vi inte vet och allt som har med minnet att göra är komplext och lite svårt att greppa.
Något svårtuggat i mitten av boken, lite för mycket fakta och info om Christinas företag för min trötta hjärna som försöker hitta tillbaka till läslusten. Men jag gav det tid, och jisses vad jag är glad för det!
Herregud, vilket slut! Så chockerande men så djävulskt bra! Älskade den. Jag satt och log en stund efteråt med ett litet skratt och tänkte att jäklar, vad smart hon var nu - Karin. ;)
Det var verkligen som att allt knöts samman, hela trilogin. Som hon själv skrev till mig - cirkeln är sluten. Underbart!