Labyrint, #3

Labyrint - Union

Bok av Karin Pasche
Jake skrek åt henne. ?Ge inte upp! Ge fan inte upp!?. Hon satt stum och tårarna rann nedför hennes kinder. Hur kunde det ha blivit så här? Det var så overkligt. Om hon ändå kunde ha förhindrat hans död. Vännerna förenas igen på affärsmannen Theodor Auberlens egendom och får en tillfällig respit men situationen blir snabbt komplicerad ? är de gäster eller fångar på Anholt slott? Under vistelsen ser de oroande tecken på att deras rörelsefrihet är begränsad och att Auberlen har en baktanke med deras besök. När upplevelsen av tiden blir elastisk och svårgripbar är ingen av dem beredda att möta konsekvenserna av denna omöjlighet, tills den dag då en av dem förolyckas och ett oundvikligt slut utkristalliseras. Union är den tredje och avslutande delen i den spännande Labyrint-serien där Julia, Jake och Job sluter cirkeln. Första delen, Vägen in, kom ut 2017 och följdes 2018 av andra delen - Illumination. Tillsammans bildar trilogin en nutida magisk berättelse om mötet mellan tre främlingar och hur deras handlingar påverkar kausaliteten i en labyrintformad bana genom tid och rum.
2 utgåvor
Välj utgåva
Labyrint - UnionSvenska - Pocket
ISBN: 9789180101226
LabyrintSvenska - E-bok
ISBN: 9789180100915
Labyrint Union, tredje och sista delen, av Karin Pasche.
Jake, Julia, Job och Eric börjar se orsak och verkan av de möten de haft genom tidigare böcker.
De samlas alla hos deras fiende Auberlen i hans slott, Julia ingår en pakt med honom för att kanske köpa sällskapet tid.
Varför har alla männen i gruppen minnesluckor utan orsak. Och hur ska Julia lära sig att styra sin gåva med profetior.
Högt tempo genom hela boken. Det är några år sedan jag läste första och andra boken men det gick bra att komma in i de stora händelserna genom de återblickar som bjuds.
Intressant tes med forskningen men framförallt: Början är slutet.
Läs boken då förstår du 😃
Tack för att jag fått möjligheten att läsa alla böckerna Karin 💙🖤💜
Utgiven 2020
Jag kände en spänning och förväntan i kroppen när jag öppnade boken och började läsa de första sidorna. Jag var nervös över hur det skulle gå, men också taggad på att se hur allt skulle knytas samman i den sista och avslutande delen.
Jag är imponerad av detaljerna i historien, rent faktamässigt. Hur hjärnan och minnet har en huvudroll i storyn, bakgrunden och hur testerna och allt annat utförs. Det är väldigt intressanta tankar och jag börjar faktiskt undra om liknande experiment upptar någons intresse i det verkliga livet, någonstans i världen. Det finns så mycket vi inte vet och allt som har med minnet att göra är komplext och lite svårt att greppa.
Något svårtuggat i mitten av boken, lite för mycket fakta och info om Christinas företag för min trötta hjärna som försöker hitta tillbaka till läslusten. Men jag gav det tid, och jisses vad jag är glad för det!
Herregud, vilket slut! Så chockerande men så djävulskt bra! Älskade den. Jag satt och log en stund efteråt med ett litet skratt och tänkte att jäklar, vad smart hon var nu - Karin. ;)
Det var verkligen som att allt knöts samman, hela trilogin. Som hon själv skrev till mig - cirkeln är sluten. Underbart!
Nu var det ett tag sedan jag läste de två första böckerna i serien och jag får lite problem att komma in i boken (även om det finns en kort sammanfattning i början) på grund av det. Jag tycker nog att man ändå bör ha läst föregångarna innan man sätter tänderna i denna då jag tror att man annars inte riktigt förstår hur allt hör ihop.
Boken tar upp ett ämne som är väldigt intressant och jag har under tiden jag läst funderat på hur långt man får gå i forskningens namn. Är det ok att göra tester på djur? Är det mindre ok att testa på människor som ändå kan ta reda på eventuella bieffekter före och därmed ta ett beslut utifrån det? Ja ni märker, boken väcker tankar. Jag gillar det. Men jag får nog ändå säga att den första boken fortfarande är min favorit.
I september blev jag kontaktad av en spännande författare med rötter i Uppsala. Karin Pasche skulle under oktober månad komma ut med den avslutande delen i sin fantasytrilogi Labyrint och undrade om jag ville läsa och recensera Union. Eftersom jag har läst de två första delarna ville jag givetvis vara med att sluta cirkeln – även om det tog ett tag innan jag riktigt mindes att jag läst del två… (Pinsamt, men jag läser många böcker.) Märkligt nog handlar den här trilogin om just att minnas, bland annat.

Julia, Jake och Job är tillsammans igen, denna gång på Auberlens slott. Theodor Auberlen är en stenrik affärsman och ganska snart inser de att värden har baktankar med deras vistelse. De undrar nämligen om de är gäster eller fångar. De tre vännerna, från början främlingar för varandra, och deras handlingar påverkar det som är en labyrint i tid och rum i tillvaron. Konsekvenserna av deras tidsupplevelse blir svårgripbar och ett slut som inte går att undvika närmar sig.

Precis som de första två delarna är även den avslutande delen väldigt svart. Boken inleds med en kort resumé, vilket är utmärkt för oss som har dåligt minne. Det är också föredömligt eftersom det var cirka två år sen del två kom ut. Denna gång har författaren gett ut sin bok på egen hand, utan något förlag. Det är både modigt och ambitiöst. Det känns verkligen som om berättelsen har levt inom henne och bara måste få komma ut. Jag hittar tyvärr ganska många avstavningsmissar och ett och annat grammatiskt fel. Korrekturläsning är svårt, men för mig är det oerhört viktigt för det totala omdömet när jag bedömer andras texter. Vidare är det viss skillnad på blodsockerfall och lågt blodtryck. Korrekturfel och dålig genomläsning skämmer i mina ögon, yrkesskadad som jag är.

Samtidigt hittar jag några riktigt bra formuleringar, till exempel:

”Tänderna verkade slarvigt inkastade i munnen.

och

”Hela natten lutade.

Förutom svärtan är den här boken väldigt obehaglig. Hjärnforskningen i världen är ett eftersatt område. Boken handlar om detta, med fokus på minnet, och om hur långt människor är beredda att gå för att inte bli… gamla och glömska. Stämningen är mycket ruggig redan från början. Beskrivningen av den kalla Christina är lysande, jag ser verkligen personen framför mig.

Sammanfattningsvis är ju detta inte någon realistisk roman utan en fantasyroman. Eller..? Författaren skriver att cirkeln är sluten. Jag undrar om den verkligen, verkligen är det..? Upp till läsaren eller ej, men… Ska du läsa den här boken bör du läsa de två första delarna i Labyrint-trilogin.

Mitt omdöme blir högt.