Den blå gardinen
Bok av Stina Nilsson Bassell
Det är april år 1860 och i den starka vårsolen står två unga fruntimmer med plantor för att förgylla den nya Trädgårdsföreningen i Linköping. De kommer från fattighuset; där sängar står så tätt att man knappt kommer in till sin säng, och där ens få ägodelar är blottade inför allas giriga händer för att en dag försvinna in under någon annans filt.
Olga och Helga hamnar mirakulöst på Himmelstadlunds herrgård där de får arbete. Men ett mord sker, och det pågår mystiska samtal i herrgården. Vem är mördaren, och vad händer i det annars så fridfulla huset? De unga kvinnorna försöker finna sanningen tillsammans med en känd kommissaries assistent.
Kärleken finner vägen in i deras hjärtan, och i staden pulserar det av textilindustrier, fattigdom och droskor. De bildar en kvinnoförening och skapar en miljö av händelser som de aldrig förut trott var möjliga. Det vardagliga byts ut mot nya traumatiska upplevelser. De hamnar i en rättegångssal, och på en herrgård i Östergötland leker ondskan tafatt mellan fattig och rik.
Stina Nilsson Bassell är född och uppvuxen i Västervik. I Norrköping träffade hon kärleken och stannade där. Efter två hjärnblödningar tog hon sig fram med rollatorn och frilansade som reporter, sjöng i band, målade tavlor och gav ut böcker. Den blå gardinen är hennes femte roman och tolfte utgivning.
Året är 1860-talet och två fruntimmen, Olga och Helga, bor på fattighuset och har sina gedigna förmågor och kunskaper. Dock blir de illa behandlade som Kulla-Gulla eller Cosette, och likt de berättelserna så hamnar även Olga och Helga hos något äldre herrskap som verkar god och är en stadig hand i det hårda livet.
Det är en historisk roman med bred efterforskning. Med ett äldre svensk språkform, tappade jag tyvärr bort mig. Dessutom var det ett brett persongalleri med få ordiga introduktioner (utöver huvudkaraktärena Olga och Helga då). Utöver är det ett skiftande berättande mellan nutid och dåtid samt karaktärsperspektiv, så ibland undrade man var man var och vem.
Berättelsen hade en begränsad allvetande berättare och då visste man aldrig vad som skulle hända och det har ju sin charm.
Jag gillade de kvinnliga skildringarna som uppstod och kunde se flera drag av andra kända litterära historiska verk som utspelar sig på 1860-1970-talet. Fattigdomen är påtaglig och kvinnornas plats i hierarkin likaså. Man får en gedigen historisk miljö, atmosfär och tillvaro. Det är som en tidsresa som fängslar en som läsare. Den blå gardinen är väldigt scenisk, med välformulerade miljöbeskrivningar. Skådespeleriet hos karaktärerna är uppvisande. Mycket konsthistoria och kvinnohistoria inryms i boken. Även mysteriet och gärningsmannen avseende mordet var bra utfört.
Jag hade nog gärna velat att boken tog upp mer om kvinnoföreningen och kampen om kvinnornas rättigheter. Hade även gärna läst mer om Helgas historia.
Dessutom hade nog hellre sett boken uppdelad som en bokserie som Kulla-Gulla för att få en bättre struktur.
Trots textens brister är innehållet stark med fantastiska teman och historiska efterforskningar. Det var inslag av kärlek, gemenskap, familjekonstellationer, svek, girighet, mord, tjuveri, släktband och kvinnorättigheter. Det är en tung bladvändare men riklig på historia. Det kändes som jag var på teater för jag visste aldrig vad som skulle komma eller vem som stod på scen.
Det är en historisk roman med bred efterforskning. Med ett äldre svensk språkform, tappade jag tyvärr bort mig. Dessutom var det ett brett persongalleri med få ordiga introduktioner (utöver huvudkaraktärena Olga och Helga då). Utöver är det ett skiftande berättande mellan nutid och dåtid samt karaktärsperspektiv, så ibland undrade man var man var och vem.
Berättelsen hade en begränsad allvetande berättare och då visste man aldrig vad som skulle hända och det har ju sin charm.
Jag gillade de kvinnliga skildringarna som uppstod och kunde se flera drag av andra kända litterära historiska verk som utspelar sig på 1860-1970-talet. Fattigdomen är påtaglig och kvinnornas plats i hierarkin likaså. Man får en gedigen historisk miljö, atmosfär och tillvaro. Det är som en tidsresa som fängslar en som läsare. Den blå gardinen är väldigt scenisk, med välformulerade miljöbeskrivningar. Skådespeleriet hos karaktärerna är uppvisande. Mycket konsthistoria och kvinnohistoria inryms i boken. Även mysteriet och gärningsmannen avseende mordet var bra utfört.
Jag hade nog gärna velat att boken tog upp mer om kvinnoföreningen och kampen om kvinnornas rättigheter. Hade även gärna läst mer om Helgas historia.
Dessutom hade nog hellre sett boken uppdelad som en bokserie som Kulla-Gulla för att få en bättre struktur.
Trots textens brister är innehållet stark med fantastiska teman och historiska efterforskningar. Det var inslag av kärlek, gemenskap, familjekonstellationer, svek, girighet, mord, tjuveri, släktband och kvinnorättigheter. Det är en tung bladvändare men riklig på historia. Det kändes som jag var på teater för jag visste aldrig vad som skulle komma eller vem som stod på scen.