Jana Rosell

Sommaren 2002 kidnappades Michelle Knight av Ariel Castro. Hon var vid bortförandet 21 år och det skulle komma att dröja nästan elva år innan hon återfick sin frihet. Vid två andra separata tillfällen kidnappade Castro sjuttonåriga Amanda Berry och fjortonåriga Gina Dejesus. De tillbringade ett decennium inlåsta i Castros hus, emellanåt i källaren och emellanåt på övervåningen med fönsterna igenspikade och med endast en hink som toalett. De kedjades fast, våldtogs och torterades. Michelle blev gravid flera gånger av våldtäkterna hon utsattes för, men Castro förorsakade missfall genom slag och sparkar.

I maj 2013 tog sig de tre kvinnorna ut i friheten. Amanda och Gina återförenades med sina familjer. För Michelle var det inte lika enkelt. Efter en jobbig uppväxt med våld och sexuella övergrepp i hemmet rymde hon som femtonåring hemifrån och var under en period hemlös. Efter att hon blivit fri från Castro ville hon inte träffa sin mamma. Michelles son var bara två år när hon kidnappades, och när hon kommit ut ur fångenskapen hade sonen hunnit bli tonåring och adopterats av en annan familj.

Michelles skildring av sina elva år i fångenskap är otroligt gripande. En bladvändare som är riktigt svårt att lägga ifrån sig! Jag rekommenderar boken varmt – dock med en varning om att den kommer få dig att gråta och må dåligt.

Tolvåriga Lydia väldigt intresserad av konst och gillar att besöka muséer. Hon målar mycket själv också. En dag händer någonting mycket märkligt när hon rör vid en tavla. Hon kastas bakåt i tiden, och det blir startskottet på ett riktigt magiskt konstäventyr för Lydia. Hon träffar kända historiska konstnärer i deras rätta miljöer. När hon rör vid en tavla åker hon tillbaka till den tidpunkt då tavlan målades. Det blir en spännande och lärorik resa för Lydia, men hur ska hon ta sig tillbaka till sin egen tid?

Det här är en faktion-bok. En fiktiv berättelse med mycket historiska fakta invävt. Det är en både lärorik och riktigt spännande bok. Trots att jag inte är särskilt intresserad av konst lyckas författaren få mig intresserad, och det om något är ett bra betyg.

Audrey har inte gått i skolan på månader. Sedan en händelse i skolan har hon gömt sig under ett par solglasögon och knappt gått utanför dörren. Hon lider av ångest och social fobi och är livrädd för all kontakt med någon utanför familjen. Audreys bror Frank spelar dataspel. Hela tiden. Något deras mamma inte tycker om. Hon tror att Frank har fastnat i ett dataspelmissbruk och försöker få honom att sluta.

Det här är en helt fantastisk bok. Texten är luftig vilket gör den snabbläst. Kinsella behandlar ett tungt och svårt ämne på ett humoristiskt sätt, för trots sitt mörka tema är boken rolig och bjuder på flera skratt.

Fjortonårige Stevie och hans två småsyskon bor hos sin mormor och morfar eftersom deras mamma sitter i fängelse. Stevie är genderfluid, vilket är något som hans mormor och morfar har svårt att förstå och acceptera. De kan inte längre hantera Stevies utåtagerande och trotsiga beteende. Därför låter de honom placeras i fosterhem. Han hamnar hos Cathy och hennes tre vuxna barn. Likt de flesta ungdomar spenderar Stevie mycket tid på internet. Cathy varnar honom för de faror som finns på nätet, men för Stevie det är redan för sent. Samtidigt berättar Stevies småsyskon att de har en hemlighet som de inte kan tala om, vilket oroar Cathy. Har småsyskonens hemlighet någonting med Stevie att göra? När hemligheten väl kommer fram inser Cathy att det är mycket, mycket värre än hon kunnat föreställa sig.

Finding Stevie är baserad på en verklig händelse. Det är en berättelse om en ledsen och vilsen tonåring som försöker skapa sig sin egen identitet. Tonåren är en jobbig tid för de allra flesta av oss, men för Stevie, som försöker hitta sin sanna könsidentitet och dessutom har en mamma som sitter i fängelse, är den extra jobbig. Det är en otroligt gripande berättelse med en klassisk dramaturgi, där spänningen stegras allt eftersom berättelsen fortskrider och som sedan får sin upplösning i slutet av boken.

Miranda älskar att simma. Hon tränar nio gånger i veckan och satsar på att bli bäst i Sverige. Bästa kompisen Johanna är ständigt upptagen av att vara med sin nya kille och föräldrarna bryr sig bara om storebrorsan som har fastnat i ett dataspelsberoende.

Det är bara i simhallen som Miranda trivs. Hon tränar och tränar, tar i så att det känns som om hon ska explodera. Men att ta sig till SM i simning är inte det lättaste.

Jag gillar verkligen Miranda, och tycker att det är häftigt att hon satsar stenhårt på att nå sina mål inom simningen. Språket flyter förvisso på ganska bra, men jag tycker att det är lite torftigt. I boken finns några blogginlägg från Johannas blogg, och språket där tycker jag är autentiskt, det skulle mycket väl kunnat vara skrivet av en tonåring.

Det här är andra boken i serien om Lina på Bergsmansgården, en serie om fem böcker som berättar om livet på landet i Sverige i slutet av 1800-talet.

I Storasyster Lina följer Lina med sin moster till examen i byskolan där kusinen Johan läser en vers, hon fyller sex år och har födelsedagskalas, och så blir hon ormbiten. Vi får också läsa om det fruktade, årliga husförhöret.

Anne Marie Hellström berättar med glimten i ögat, och med humor, om Lina, hennes lillebror och alla andra som bor och arbetar på Bergsmansgården. Boken innehåller detaljerade miljöbeskrivningar och beskrivningar av sysslor och seder och bruk under slutet av 1800-talet i Sverige.

Cadmium, Saffron, Indigo och Rose är barn till en mamma som är konstnär. Sina namn har de fått från färgkartan, och deras personligheter är lika färgstarka som de namn de bär. Men en dag, när Saffy precis har lärt sig att läsa, inser hon att hennes namn inte finns på färgkartan. Då får hon reda på att hon är adopterad. Saffy börjar känna sig utanför i familjen, och vill ta reda på mer om sitt ursprung. Till sin förvåning är hennes syskon genast där för att hjälpa henne i sökandet.

Personporträtten i den här boken är fantastiskt beskrivna, det är väldigt speciella karaktärer vi får följa. Det är mycket humor i boken, samtidigt som det finns en del allvar och svåra saker som syskonen går igenom.

Sonja är näst äldst i en syskonskara på fem barn. De bor med sin mamma och de har varsin pappa. Papporna brukar komma och hälsa på till jul. Men man vet inte så noga med alla pappor, särskilt inte Sonjas. Ibland behöver han till exempel jobba på julafton, och ibland glömmer han.

Sonja och julen är en otroligt charmig berättelse om hur det kan vara att ha många syskon och att behöva dela på det mesta, till exempel en chokladkalender. Den är rolig och jag gillar även att den handlar om en familj som ser lite annorlunda ut, utan att det tas upp som om det vore något särskilt med den familjen.

Fortsättningen på En rackarunge. Yrvädret Ann-Mari är 15 år. Tillsammans med några kamrater startar hon en förening. Först vet de inte vad deras förening ska ha för syfte, men snart träffar Ann-Mari två personer som behöver hjälp, och då är det självklart för flickorna vad föreningen ska göra.

Det märks att Astrid Lindgren har hämtat inspiration från böckerna om Ann-Mari. När Ann-Mari går på cirkus kan hon, liksom Pippi Långstrump, inte låta bli att själv utföra cirkuskonster. Likt Pippi förstår inte heller Ann-Mari alltid när hon uppfört sig illa.

Boken är något trög i början. Först framemot mitten blir den spännande. Ann-Mari har hett temperament och humöret skiftar snabbt, likadan är berättelsen, det skiftar snabbt mellan sorg och lycka, kärlek och förtvivlan. Absolut en läsvärd bok!

Det är år 1945 och de fyra ungdomarna Emilia, Joana, Florian och Alfred, tidigare främlingar för varandra, möts. De kommer alla från olika länder, deras förflutna skiljer sig mycket från varandra, men en sak har de gemensamt: De flyr från kriget med målsättningen att ta sig ombord på fartyget Wilhelm Gustloff, som ska ta dem till säkerheten på andra sidan Östersjön. Vägen dit är farlig, men hos varandra finner de kraft att fortsätta. De kommer med fartyget, men där ute väntar den största fartygskatastrofen någonsin.

Det är mycket hemskheter som beskrivs så otroligt väl, att jag flera gånger under läsningen gråter. Karaktärsbeskrivningarna och dialogerna är mycket skickligt skrivna. Det jag tycker bäst om med boken är hur författaren har vävt in mycket historiska fakta i den skönlitterära berättelsen.