Recensioner av Jonatan Kraft

Det av Stephen King

Betyg 2
30 mars 2020
Romanen, en av Kings absolut längsta, skrevs år 1986 och utgavs i svensk översättning året därefter. Den är en av Stephen Kings mest kända böcker. Till populariteten har två nyligen gjorda filmer baserade på romanen bidragit.

Boken handlar om en grupp elvaåringar, sju stycken, som bor i staden Derry i amerikanska Maines våtmarker. Derry är en stad som länge varit hemsökt av olika hemska och traumatiska händelser, såsom lynchningar, mordbränder och skjutningar. Barnen har allt märkt att en ny våg av fruktansvärda händelser har inletts, vilket yttrar sig i att en mängd barn hittas brutalt mördade och lemlästade på olika platser runtom i staden.

Parallellt får man följa gruppen när de blivit vuxna och 27 år senare återvänder till Derry för att återigen kämpa mot den stora ondskefulla kraft som gömmer sig i staden. Ondskan kallas för Det och tar ofta formen av en clown vid namn Snåljåp.

Ondskan manifesterar sig i olika former, bland annat i ett gäng mobbare som tar till allt grövre metoder för att slå till mot gruppen, som kallar sig för Förlorargänget. De tar till alla möjliga metoder för att försöka besegra Det. Båda gångerna gruppen träffas slutar det i en rafflande jakt genom Derrys enorma kloaksystem, till vars hjärta Dets kraft är fokuserad.

Boken är som sagt mycket lång och tar lång tid att läsa jämfört med de flesta andra böcker. King beskriver många händelseförlopp ytterst utförligt, vilket visserligen är intressant men gör att boken nästintill aldrig tar slut. Den upplevs på många ställen också som något osammanhängande och inte så genomtänkt. Slutet och upplösningen är något märklig, och har ofta kritiserats.

Många av Kings böcker är effektivt skrivna och håller läsaren fastnaglad av skräck, men riktigt så är inte fallet med denna bok. Vill man läsa en bra bok av författaren bör Det inte vara förstahandsvalet, även om den på många ställen kan vara både spännande och intressant. Den här boken bör man snarare läsa bara om man har ett intresse av hans böcker samt mängder med tid över.

Mörkret av Ragnar Jonasson

Betyg 5
26 mars 2020
Hulda Hermannsdóttir är utredare hos brottsenheten Reykjaviks polis. Hon börjar närma sig pensionsåldern men blir en dag, efter att Hulda underlåtit att anmäla en kvinna som begått ett brott, drastiskt tvingad att lämna sitt jobb. Visserligen med full pension, men Hulda upplever att hennes kompetens tvingats iväg för en ung och oerfaren förmåga. Som en liten kompensation får hon åtminstone några dagar på sig att återuppta ett valfritt äldre fall som förblivit ouppklarat.

Huldas val blir inte svårt. Det rör sig om två ung asylsökande kvinnor från Ryssland som hittats mördade på varsin strand. Utredningen sköttes slarvigt och Hulda misstänker att utredaren avfärdade alla misstankar mot olika personer för att slippa anstränga sig. Hulda får upp flera olika intressanta spår, men hennes chefs låga förtroende för henne gör att hon har mycket begränsad tid på sig att göra sina efterforskningar. Mördaren går fortfarande lös, och Huldas stressade situation gör att hon riskerar att gå rakt in i lejonets kula.

Boken, som är den första i en trilogi, ger läsaren dessutom en bild av människan Hulda. Man får följa hennes uppväxt och de flertalet tragiska ögonblick som kommit att prägla den. Som läsare får man också en inblick i resten av hennes liv, kantat av sorger och tragik.

Boken utgör en frisk fläkt i deckarhyllan, dess mörka innehåll till trots (som är ett lysande exempel på den nya heta genren nordic noir). Den är skriven på ett intensivt och koncentrerat språk som bra speglar sinnesstämningarna. Många nutida deckare och kriminalromaner är ofta för långa för att en läsare ska orka hålla upp intresset hela boken ut, men så är fallet inte här. Läsaren har goda möjligheter att leva sig in i boken och i Huldas känslor.

Man hålls på spänn hela vägen till slutet och den lagom långa berättelsen gör att man gärna håller intresset uppe och dessutom blir sugen på att läsa trilogins nästkommande delar. Boken har också en typ av huvudperson som inte är den vanligaste i deckarvärlden, och författaren har lyckats skapa ett slut som är något oväntat, vilket gör att den inte känns som en deckare i mängden.

I vilt tillstånd av Roxane Gay

Betyg 3
23 mars 2020
I vilt tillstånd är en bok skriven för att likna en saga. Författare är Roxane Gay, amerikansk skribent, lektor och tongivande feminist.

Romanen skildrar Mireille Duval som är bosatt i Florida med sin man och sin son. Hon har rötter i Haiti där henne familj och släkt fortfarande bor. När Mireille med familj är på besök hos sina föräldrar på Haiti blir hon våldsamt kidnappad och tillfångatagen av ett maskerat gäng. Hennes far är byggherre och besitter en stor förmögenhet i det annars fattiga landet. Kidnapparna kräver en enorm summa av hennes familj som avråds att betala.

Under de tretton dagar Mireille är tillfångatagen utsätts hon för enorma hemskheter. Hon blir regelbundet torterad, misshandlad och gruppvåldtagen. Hon lär sig snabbt att tömma sig själv på all sin personlighet, allt det hon är, för att lättare kunna stå ut med kidnapparnas brutalitet. Hennes instinkt att inte lita på någon blir snabbt monumentalt stor, när de i gänget med snällast framtoning visar sig vara de allra ondskefullaste.

När hon slutligen släpps fri är hon gravt traumatiserad av tortyren, och i andra halvan av boken får man följa hennes långa väg för att ta sig tillbaka till verkligheten.

Boken för intressanta resonemang och skildrar ett land där den extrema fattigdomen har gjort folk desperata och djupt avundsjuka på de som har mer. Frågor om rasism och klasstillhörighet i dagens USA berörs också på ett intressant sätt.

De brutaliteter som skildras upplevs ibland som något väl påtagliga, men kan samtidigt vara nödvändiga för att förstå huvudpersonens situation. Författaren har ändå lyckats skapa en spänning och göra boken intressant. Andra delen blir något utdragen och saknar till viss del innehåll, även om det är intressant att läsa skildringen av hur en person med ett djupt trauma försöker få tillbaka sitt forna jag.

Änglar och demoner av Dan Brown

Betyg 3
9 mars 2020
Robert Langdon är professor i religiös symbolik vid Harvards universitet i USA. En morgon väcks han av ett telefonsamtal från chefen för det europeiska kärnforskningsinstitutet CERN i Schweiz, och han reser omedelbart dit. En av institutets anställda, forskare samt katolsk präst, har brutalt mördats och brännmärkts med symbolen för den urgamla sekten och brödraskapet Illuminati. Denna orden har i hundratals år lockat bland annat vetenskapsmän som velat göra motstånd mot katolska kyrkan.

Från CERN har även en behållare med antimateria stulits. Behållaren har en mycket begränsad batteritid och när den är slut och antimaterian kommer i kontakt med vanlig materia (istället för att hållas på plats av magnetfält) kommer en explosion i storlek med en atombomb äga rum.

Spåren efter den hemlige mördaren och tjuven leder Langdon och den mördade forskarens dotter, Vittoria Vetra, rakt mot Rom och Vatikanstaten. Det visar sig att Illuminati har kidnappat fyra högt uppsatta kardinaler som ska ta del av den stundande konklaven där en ny påve ska väljas.

Langdon och Vetra följer ett spår genom Rom utplacerat av Illuminati för hundratals år sedan, som tar sin form genom diskreta vägvisare i olika skulpturer. De får veta att kardinalerna kommer mördas en i timmen i olika kyrkor i Rom, och följer desperat efter Illuminatis lönnmördare, assassin, för att förhindra de bestialiska morden. Samtidigt söker Vatikanens militär Schweizergardet med ljus och lykta efter antimaterien, som placerats ut på ett okänt gömställe någonstans i Vatikanen, och som kommer förinta hela staten vid midnatt.

Boken är uppbyggd som en klassisk spänningsroman, där huvudpersonen genomför en katt- och råtta-lek med en fiende som alltid ligger steget före. Den utspelar sig under en kort tidsperiod på ett litet antal timmar, och som läsare påminns man alltid om de ständiga hoten huvudpersonerna är utsatta för, faktorer som gör att spänningen aldrig släpper.

Vissa bitar av berättelsen kan upplevas som vetenskapligt eller historiskt inkorrekta. Samtidigt finns alla de geografiska platser, kyrkor och skulpturer som beskrivs även på riktigt, något som gör boken extra intressant.

Boken tar också svagt upp vissa frågor om maktförhållanden i den urgamla katolska kyrkan, påvens roll i den samt om relationen mellan religion och vetenskap. Det är frågor vars diskussion gärna hade kunnat fördjupas för att göra boken intressantare på ett rent teologiskt och filosofiskt plan. Boken håller en fastnaglad och är svår att lägga ifrån sig innan man får veta upplösningen, men saknar däremot det intellektuella djup som gör en bok riktigt intressant.

En mörderska bland oss av Hannah Kent

Betyg 5
21 februari 2020
Pigan Agnes Magnúsdóttir har dömts för medverkan i ett brutalt rånmord. Året är 1829 och platsen är Islands landsbygd. Huvudstaden Reykjaviks fängelser är överfulla och Agnes har i ett år fått leva under miserabla förhållanden i fängsel. Efter ett tag förflyttas hon dock ut till landsbygden och blir inhyst hos en familj på gården Kornsá. Den unge prästen Tóti blir hennes själasörjare och förtrogna.

När Agnes anländer är hon nersmutsad med håret i tovor. Efter vad hon upplevt är hon traumatiserad och tillsluten. Gradvis introduceras hon ändå till det stilla vardagslivet på gården och familjen accepterar henne. Hon öppnar upp sig mer och mer. Familjen och prästen får ta del av hennes berättelse och det visar sig att mycket av det som sagts kanske inte stämmer. Familjen får många av sina fördomar omkullkastade medan dödsdatumet obarmhärtigt närmar sig.

Boken skildrar en fascinerande miljö. Det hårda vädret, den karga naturen och de ytterst knappa resurserna har skapat ett folk som blivit tillknäppta och lakoniska till sättet. Många känner till de gamla islänningasagorna som är skrivna på ett nästintill komiskt korthugget sätt. Här får vi möta
just det folket som står för det lakoniska sättet men även se de nyanserade och känslosamma människorna bakom deras hårda yttre.

Boken ger en bra inblick i en dödsdömds tankar. Oavsett vad som har lett fram till situationen och huruvida man kan sägas förtjäna den eller inte är det en jobbig och obehaglig situation att befinna sig i och författaren skildrar den med skärpa. Mötena mellan människor porträtteras vackert.

Som läsare får man ett allmänt tidsdokument som är intressant att ta del av. Rättssystemet var annorlunda och miljön och det isländska sättet att leva är något som många nog inte känner till. Boken har beskrivits som en kärleksförklaring till landet och det varma och ömsinta sättet att porträttera på gör att man bara kan hålla med.

Tio små negerpojkar av Agatha Christie

Betyg 5
10 februari 2020
Tio olika personer är inbjudna till en villa på en ö av en viss U. N. Owen. Tiden är 1930-talet och platsen är utanför Devons sydkust i England. De tio personerna har skiftande bakgrund och har inget med varann att göra. Själva herr Owen dyker aldrig upp men låter dem snart veta att alla är moraliskt skyldiga till olika allvarliga brott, något som också stämmer.

En barnramsa om tio små tennsoldater som en efter en dör på olyckliga vis är nedtecknad på en tavla i herrgården. Just denna ramsa visar sig snart bli kuslig verklighet när de inbjudna en efter en förolyckas. Att ta sig ifrån ön blir en omöjlighet när vågorna går för höga. Ingen kan förstå hur morden genomförs oupptäckt men alla misstänker alla. Varenda en av gästerna fruktar att bli den okände Owens nästa offer.

Romanen är Agathas Christies mest kända och världens mest lästa brottsroman, även om denna även kan kallas en skräckfylld spänningsroman. Den publicerades första gången år 1939 som Tio små negerpojkar och har efter det kommit i en mängd upplagor.

Det är lätt att begripa varför boken blivit så populär. Berättelsen är skriven med Christies sedvanliga koncentrerade, skarpsynta och intelligenta stil. Den lyckas kombinera en sorts pusseldeckare, där man som läsare hela tiden försöker lista ut hur de mystiska morden kan gå till, med många element av spänningsroman och rysare. Man kan verkligen leva sig in i den skräck som öns besökare måste känna inför det oundvikliga, och det är svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått svar på sina många frågor. Christie är också en bra skildrare av det psykologiska spel som pågår mellan alla besökare när misstankarna flödar fritt.

En fördel boken har är dess längd. Till skillnad från många nya romaner håller den sig koncis och blir aldrig för lång eller omständlig. Därmed blir den inte så lång att det innebär en ansträngning att läsa boken.

Evening Primrose: a heart-wrenching novel for our times av Kopano Matlwa

Betyg 5
31 januari 2020
Evening primrose är skriven av Kopano Matwla, en sydafrikansk författare och läkare. Hon fick sitt genombrott år 2007 med debutromanen Coconut. Den är ursprungligen utgiven under titeln Period pain, och finns dessvärre ännu inte översatt till svenska.

Boken skildrar Masechaba, en ung läkare i Sydafrika. Hon har under hela sin uppväxt, en tid kantad av svåra menstruationsbesvär med konstanta blödningar, drömt om att bli just läkare och kunna hjälpa folk. Hon får snabbt märka att verkligheten inte är så idyllisk som hon hoppats på, och att jobbet som läkare på landets fattigare sjukhus är långt ifrån glamoröst utan snarare både slitsamt och farligt.

Masechaba kommer ständigt i kontakt med de stora klyftor som fortfarande finns mellan folk av olika hudfärger, något som inte helt försvunnit sedan apartheidtiden. Hon kommer ofta i diskussion om frågorna med en zimbabweansk vän som har andra erfarenheter av och åsikter om det förtryck som fortfarande förekommer.

När våldsamma upplopp löper genom landet och rasism och fördomar tydligt tränger upp till ytan, bestämmer sig Masechaba för att agera på något sätt. Att en svart ung kvinna gör sin röst hör är inte uppskattat av alla och hemska händelser står för dörren.

Boken är sällsynt intelligent och för intressanta resonemang om frågorna om klass och ras som fortfarande är aktuella i Sydafrika. Som läsare får man följa huvudpersonens kamp för att försöka förstå sig på varför folk agerar som de gör. Masechaba försöker jämföra folks handlingar med de värderingar kristendomen påbjuder, vilket visar på stora skillnader.

Boken känns relevant och även fast den utspelar sig i ett annat land med helt annan bakgrund är den relevant och användbar även för oss i andra länder. Den korta längden är också en fördel. Författaren skriver koncist och stringent och fokuserar på det viktigaste. En sådan bok känns ofta befriande i en tid som kräver att böcker ska innehålla många hundratals sidor.