Vv

Det är flera månader sen som jag läste Cyklonvarning men på grund av att livet kommer i mellan, så är min recension om boken väldigt sen.. Jag läste Nämn inte de döda förra året och har också läst ett stort antal av Christinas ungdomsromaner, hon är en författare som jag uppskattar och gärna återkommer till.
Precis som i Nämn inte de döda är det fascinerande miljöer som boken utspelas i och det är omöjligt att inte drabbas av en längtan av att vilja resa till Australien och upptäcka landet när jag läser boken. Christina målar upp miljöerna på ett fantastiskt sätt och alla karaktärer känns som gamla trivsamma bekanta som det är roligt att återse. Jag är glad åt att lilla vallabyn Mango fortfarande figurerar i handlingen. Det är roligt att se hur den normalt ganska tuffa polismannen fullkomligt smälter i Mangos närvaro. Berättelsen mejslas ut varsamt i ett ganska stillsamt tempo men utan att för den skull bli det minsta seg. Mot slutet trappas spänningen och tempot upp rejält och jag nästan hetsläser boken bara för att få veta hur allting ska sluta. Den andra boken i serien om Darwin är riktigt bra och jag längtar redan efter en fortsättning, för jag är otroligt nyfiken på hur allt utvecklar sig för Bluey, Jess, Mango och alla de andra i Darwin!

Jag är svag för historiska romaner eller romaner som utspelar sig i två olika tidsperioder som Flickan i brevet gör. Dels utspelar sig boken 1956 när Ivy blir gravid och skickas till ett hem för ogifta mödrar, St Margaret’s. Men också i nutid när journalisten Samantha hittar ett gammalt brev från en flicka som satt instängd på St Margaret’s. När jag först började läsa boken tyckte jag att den var lite seg och den hade en viss startsträcka innan jag riktig fastnade i den. Men sen kopplade den gripande historien sitt grepp om mig. Det är en roman som jag blev berörd av och kanske berörde den mig lite extra eftersom jag vet att det har skett i verkligheten. Det gör ont i hjärtat av att läsa om hur flickorna behandlas på St Margaret’s, de är som slavar utan några rättigheter och där personalen beter sig fruktansvärt mot dem. Boken är sorgsen och ganska mörk bitvis men det finns också ett hopp och en stark kämpaglöd som lyser fram genom sidorna. Slutet tycker jag dock blir lite osannolikt och plötsligt känns boken mer som en thriller. Men Flickan i brevet är en fängslande debutroman och jag blir nyfiken på författarens framtida författarskap!

Det var en slump att jag halkade in på Peter James böcker för många år sedan. Var en elev på mitt jobb, som önskade att vi skulle beställa hem en bok åt honom. Det var Peter James första bok i serien om Roy Grace, Levande begravd. Det gjorde vi såklart och när han läst ut boken kom han till mig med boken och sa: ”du måste läsa den här”! Vilket jag ju gjorde, för när en elev som normalt inte läser så mycket är helt begeistrad av en bok, då blir jag väldigt nyfiken. Där och då fick min tidigare favoritförfattare inom deckargenren (Peter Robinson) en konkurrent och som sedermera har seglat upp allra högst på tronen.

Peter James skriver otroligt bra! Det är inga långa transportsträckor utan alltid högt tempo och en intrig med starkt framåtdriv. I Död vid första ögonkastet skildrar James ett ämne som är ständigt aktuellt idag, nätbedrägerier. I boken ger sig flera karaktärer ut på dejtingsajter för att träffa kärleken. Vilket de också gör, men den här kärleken råkar också blåsa dem på massa pengar. Ingen verkar gå säker i från att bli lurad och Roy Grace och hans kollegor får ett tufft jobb att spåra upp de smarta ligorna som ägnar sig åt detta. Samtidigt ska han balansera ett privatliv med fru och litet barn samt den nyss upptäckta tioårige sonen vars dröm är att bli diktator...
Som alltid med Peter James böcker så är det sträckläsning som gäller när man öppnat första sidan i boken. För de går bara inte att lägga ner! Boken är den femtonde i serien om Roy Grace, men jag är långt ifrån trött än. Död vid första ögonkastet bjuder på underhållning, spänning och en rafflande upplösning. Den är ett hett tips om man söker spännande påskkrim-läsning!

Det är inte lätt att sticka ut i floden av barnböcker som släpps. Men några böcker som verkligen sticker ut är serien om Kerstin, som är skrivna av Helena Hedlund. Det är en fantastiskt fin serie där språket och träffsäkerheten är fenomenal. Helena fångar livet och vardagen ur en åttaårings perspektiv otroligt bra och på ett sätt som gör att många barn känner igen sig. Det är vardagsnära och äkta och jag bara älskar den här serien! Precis som Kerstin är precis lika bra som de tre böckerna innan i serien och jag håller både tummar och tår för att Helena ska fortsätta föra Kerstins talan i fler böcker framöver! Katarina Strömgård har gjort underbara illustrationer till som speglar texten perfekt. Precis som Kerstin är en riktig liten pärla till barnbok och jag hoppas att den når ut till många barn runtom i landet. Den rekommenderas varmt och passar barn från ca sex år och uppåt!

All denna vrede är den fjärde delen i serien om kriminalkommissarie Adam Fawley i Oxford. Det är också den fjärde boken som jag läser. Jag gillar Cara Hunters sätt att skriva med en finurlig intrig där spelplanen ständigt ändras om. Inte förrän man läst ut den sista sidan så kan man vara säker på hur det ska gå, för Hunter lurar ständigt ut läsaren på små villospår. Så också i denna!
Jag upplevde att den här boken var aningens seg mellan varven och den hade inte riktigt samma driv som de innan. Men det går inte att komma ifrån att Hunter är skicklig på det hon gör, All denna vrede är en välkonstruerad och välskriven kriminalroman. Hunters böcker sticker ut i floden av kriminalromaner och den sympatiske och väldigt mänskliga huvudkaraktären Fawley är intressant att följa och lätt att tycka om. Jag ser fram emot att följa honom i fler böcker framöver och se vart det bär iväg både privat och i yrkeslivet.

I skuggan av sektor 5 är en fristående uppföljare till Flickorna som sprang. Jag har läst den föregående boken, det var otäck läsning som inte lämnar någon oberörd. I skuggan av sektor 5 lämnar heller inte någon oberörd. Det är skrämmande läsning om hur unga tjejer luras att tro att de ska få ett bättre liv för att sedan istället utnyttjas för prostitution. Det är ett rent helvete de får där tjejerna inte har något värde över huvud taget. Det är fruktansvärd läsning och det som gör det ännu mer otäckt är att det sker likadant i verkligheten. Det märks att författaren har stor kunskap i ämnet och det gör att berättelsen känns så äkta. Det är med en fadd smak i munnen som jag läser boken men samtidigt så går det inte att sluta läsa trots att den är så otäck. Jag vill få reda på hur det går och se om tjejerna kan få ett bättre liv mot alla odds. Kapitlen är lagom långa och har ett bra driv och det gör att läsningen går i rasande fart! I skuggan av sektor 5 är en skakande bladvändare som går i full fart!

Kanske den här gången är en bok som är lätt att komma in i. Redan efter de första sidorna så dras jag in Mimis liv och sen vill inte boken släppa taget förrän jag läst ut den allra sista sidan. Mimi är en karaktär som är lätt att tycka om och som jag hejar på och jag vill att det ska gå bra för henne. Boken utspelar sig i en mindre by, Goosebrook som ligger strax utanför Cotswolds. Författaren beskriver miljöerna väl så det är lätt att se allt framför sig. Allt verkar så mysigt och charmigt i den lilla byn och jag gillar sammanhållningen mellan alla intressanta karaktärer som bor där. Även om boken är lättsmält så är den för den skull inte bara söt och lättvindig. Boken innehåller också död, svek, kärleks- och vänskapsproblem. Jag gillar Kanske den här gången väldigt mycket. Det är underhållande läsning som fick mig att småle flera gånger men också förfasas över hur svårt det ska vara att komma till skott. Visst det finns en del förutsägbarhet i boken, men inte så mycket att det tar över och att jag inte vill läsa vidare. Jag har läst två böcker av Jill Mansell hittills och hon är verkligen en författare som jag kommer hålla utkik efter framöver!

En berättelse som jag blev väldigt berörd av. Den hade en ganska seg start och det tog ett bra tag innan jag blev fast. Men som höll boken mig fast ändå in till slutet.

Striden om Dimön är den femte delen i serien om sektledaren Franz och Dimön. Jag har läst alla delar innan i serien och gillar dem skarpt.
Mariette har egna erfarenheter av att leva i en sekt och problematiken kring sekter, något hon använder sig av när hon skriver sina böcker. Mariette skriver fängslande och det är svårt, ja nästintill omöjligt att lägga ner boken förrän den är helt utläst. Sektledaren Franz och journalisten Julia Frisk är de som står i fokus i boken och vi får följa dem i omväxlande kapitel. I den här femte delen är det en helt annan Franz vi ser än tidigare. Efter stroken har en vänligare och mer nedtonad Franz tagit plats men han har fortfarande en stark vilja och en baktanke med det mesta. Jag gillar han egentligen bättre nu, men kan ändå sakna lite av den elakare Franz som ständigt betedde sig som ett svin och jag sitter och bara väntar på att hans rätta jag ska dyka upp igen. För en sak kan man vara säker på, man kan aldrig lita på Franz! Boken bjuder på fantastiska miljöbeskrivningar och det känns nästan som jag är på Dimön själv när jag läser. Det verkar vara otroligt fint där! Boken är otroligt lättläst och har ett starkt driv framåt vilket jag uppskattar. Striden om Dimön är spännande, oförutsägbar och välskriven. Den är riktigt bra!

I Att ha hund delar hundgurun och Sveriges främsta hundpsykolog Anders Hallgren med sig av sin enorma kunskap i ämnet hund. Hallgren har skrivit ett trettiotal böcker innan som översatts och getts ut på flera språk i Europa. Det här är den perfekta boken för den som blir avskräckt av en tjock och mastig bok och som kanske tycker det är jobbigt att läsa böcker. Det är en ganska kort bok på 108 sidor och den går igenom det mesta med hund på ett enkelt och lättfattligt sätt. Boken börjar med valpens liv för att fortsätta med unghunden, den vuxna hunden och till sist den äldre hunden. Vi får veta vad som är speciellt med den specifika åldern och vad man bör tänka på. Det finns också faktaavsnitt om hundens språk och kommunikation, hundens sinnen, kärleksfulla relationer och om att ha hund. Vid sidan av all fakta så finns det inklippta frågor som Hallgren svarar på.

Boken har ett trevligt upplägg med lagom mängd text, vilket gör den väldigt tilltalande att läsa i. Informationen som finns är väl avvägd och innehar det mesta grundliga som man bör veta när man har hund eller funderar på att skaffa. Skulle kanske önskat att Hallgren gått in lite mer på djupet vad gäller ämnet hund, men det beror nog mest på att jag gillar att verkligen nörda in i ämnet. Men som Hallgren skriver så skulle det ta upp upp en halv bok bara att skriva om t.e.x spårträning och det finns det redan andra bra böcker om. Jag gillar att han helt förkastar den gamla typen av träning med hårda metoder och dominans, precis som all forskning också visar. Boken har mängder av förstklassiga bilder på söta och fina hundar av olika raser, tagna av djurfotograf Eivor Rasehorn. Att ha hund är en alldeles ypperlig bok för den som vill lära sig mer innan den skaffar sin första egna hund!