Caroline

Jag läste Den onda systern av Karen Dionne för ett tag sedan och insåg att jag var tvungen att läsa Träskkungens dotter. Och det gjorde jag rätt i.

Helena har växt upp i vildmarken med sin mor och far. Det hon inte vetat om är att hennes far kidnappade hennes mor som tonåring och att han efter dess hållt dem fånga i många år. En dag lyckas Helena och hennes mor rymma och fadern fångas så småning om in av polisen.

Nu har Helena gått vidare och lever med sin man och sina två barn. Fadern sitter i fängelse sedan flertalet år tillbaka. Plötsligt en dag rymmer hennes far från fängelset under dramatiska former och Helena inser att hon är den enda som kan stoppa honom. Vi följer henne genom dåtid och nutid för att få en förståelse för henne.

Det är spännande men aldrig sådär bladvändarspännande. Helena är en djup och intressant person att lära känna även om jag hade velat veta mer om hennes nuvarande familj och livssituation. Upplösningen är oväntad och intressant men lyfter inte riktigt hela vägen. Om Den onda syster är fullpoängare är detta en bra thriller.

En bok för dig som gillat Där kräftorna sjunger och Himmel över Alaska.

Det här är en bok som hade potential att bli en riktig favorit hos mig.

Vi följer Maurice, som är dryga 80 år och sitter i en bar och ser tillbaka på sitt liv. I tur och ordning skålar han för de människor som betytt mest för honom. Varje person får vi lära känna genom Maurice berättelse om dem. Han skålar för sin bror, sin dotter, sin svägerska, sin son och sin fru. Var och en berättar han länge och väl om i nostalgisk ton.

Trots en väldigt bra idé och tanke med boken blir den inte sådär bra som jag önskar. Det blev en helt okej läsupplevelse men ändå något av en bevsikelse. Med undantag för slutet som var sådär tårdrypande sorgligt. Möjligen kan det bli en sådan bok som etsar dig fast och växer med tiden. Vi får se.

Vilken fin bok detta är.

Vi följer Conny 7och hans relation med dottern Lova. Under förlossningen drabbas Lovas mamma av förlossningskomplikationer som gör att Conny blir ensam med sin dotter.

Ganska snabbt efter att familjen kommit hem börjar föräldrarna känna att något kanske inte står rätt till med Lova. Sakta men säkert känner Conny och Lovas mamma att Lova inte är som alla andra. Då uppstår en hård kamp för att få igenom rätt utredningar, insatser och i slutändan en kamo för att skapa en tillvaro som är trygg även för ett barn som Lova.

Språket är både kort, poetiskt och kärnfullt. Kärleken, smärtan och kampen verkligen känns genom sidorna. Fantastisk beskrivning av känslan av hur oerhört sårbart ett barn som Lova är i vår värld och vad det krävs för att orka stå upp för henne.

Lättläst, sorglig och givande.

När Moas farmor dör äger hon hennes lägenhet. Och hennes hund, kungspudeln Iris. Meningen är att lägenheten ska säljas och hunden tas om hand om av Moas pappa medan Moa och hennes pojkvän ska köpa nytt och börja sitt gemensamma liv. Men när Moa börjar tillbringa tid i lägenheten dyker brev från hennes mormor upp. Steg för steg börjar hon följa sin mormors önskan och inser att det liv hon lever kanske inte är det hon faktiskt önskar. Och så finns ju där en viss trevlig granne.

Boken innehåller alla ingredienser som en feelgood roman bör göra. Det är kärlek, olycklig och lycklig sådan, vänskap, livsval och lite svärta och sorg. Och så är den hoppingivande.

Hade jag fått önska hade jag sett mer svärta och kval i livsvalen hos Moa. Det hela går lite för lätt stundvis och det är lite väl förutsägbart. Jag hade gillat att få lära känna Moa än mer på djupet, för hon är en intressant karaktär.

På det hela taget en härlig feelgood att drömma sig bort i. Och med ett helt underbart omslag dessutom.

Åh, det här är spänning precis som jag gillar den. Förstår verkligen den välförtjänta hyllningskören som boken mottagits av.

Det handlar om ensamstående mamman Mikaela som jobbar som reporter på en stor nyhetsbyrå. När hennes tolvåriga dotter blir sjuk lämnar hon henne hemma själv för att gå till jobbet. Det slutar i en mardröm. Boken handlar om tonåringar och alla de okända faror som lurar runt hörnet på nätet och det handlar om en förälders kamp för sitt barn. Och så mycket mer än det.

Boken är lätt att komma in i, och svår att lägga ifrån sig. Ovanligt trovärdiga personporträtt som engagerar mig som läsare direkt från start. Och den krypande, obehagliga stämningen som hela tiden finns i bakgrunden gör den till en riktig bladvändare.

Jag gillar boken extra mycket eftersom den består av så många lager och delar. Finns så många intressanta trådar att plocka upp. Dels får man en insikt i hur skolsituationen kan se ut för en tolvåring och hur hård den världen är. Sen bjuds vi in i Mikaelas förflutna och efterspelen av en tidigare destruktiv relation. Och som grädde på moset får vi en inblick i darknet och de sjuka och farliga saker som förekommer där.

En otroligt välskriven och spännande bok som har bra flyt och intressant berättelse. Perfekt bok om en tappat läslusten och behöver ett säkert kort för att komma igång med läsningen igen.

Här kommer ett boktips med riktig myskänsla.

I "Kanske den här gången" får vi följa Mimi som hälsar på sin pappa som bor ute i en charmig by. Där träffar hon på Cal vilket inte direkt leder till direkt kärlek. Som läsare anar man att det kommer bli kärlek där men det är svårt att se hur det ska gå till. Mkmi återvänder till stan men kan inte släppa kärleken till Goosbrook. Och där finns ju Cal kvar.

Det är skönt med en feel good som inte är allt för förutsägbar. Den är också lite mörkare än den typiska feel good-romanen.

Det här är en finstämd blandning av humor, kärlek, svärta och djupa personporträtt.

Författaren lyckas verkligen porträttera sina karaktärer på ett trovärdigt och kärleksfullt sätt. Jag stänger igen boken lite mer hoppfull om världen.

En biografi är en biografi är en biografi. Tänkte jag när jag först öppnade boken.

Något jag föll för direkt var den charmiga detaljen att en länk till en Spotifylista med Adolphsons visor finns i bokens början. Spellistan har jag njutit av medan jag läst boken. Musiken matchar och skapar djup till texten. Det, och de fina målningarna vid uppslagen, är för mig bokens största förtjänster. Men jag gillat både format och doft på den också (ja, jag är en sådan som doftar på böcker).

Biografin är utan tvekan ett verk gjord med enorm efterforskning och jag är imponerad av människor som så helt kan gå kn i och
ägna sig helt åt någon annans liv. Det är även välskrivet. Dock kanske mest en bok för de som från början av ett fan av Olle Adolphson?

Men tidsandan och miljöbeskrivningarna lyckas författaren ypperligt med att porträttera. Som läsare känner jag att jag riktigt längtar till de lite dekadenta rökfyllda barerna och det kulturella livet. Kanske påverkas känslan även av att man just nu knappt kan röra sig alls i samhället dock.

Jag tror att bokens behållning är större om man har mer kännedom om tiden, om Olle Adolphons och om de personer som rör sig i konstens centrum vid den tiden. Men vad vet jag?

På slutet fäller jag en tår kring hans eskalerande missbruk. Men funderar också om vilka rättigheter vi har att göra vad vi vill med våra egna liv.

"På det språk jag älskar mest är det nästan samma ord, att minnas och att berätta" s. 12

Soklart en av årets vackraste formgivna böcker. Den är så galet fin i formgivning och i upplägg av text, joik, fakta, känslor.

Dock är det säannerligen ingen vacker bild av Sverige som porträtteras. Men heller inte på något via en berättelse om offer. Det är starka människor som blir lurade, tvingade och infösta i ett liv de inte vill ha. Ett liv som de aldrig har önskat sig. Norge blir ett eget land i början av 1900talet och är då ointresserade av att ha samerna som en del av deras befolkning. Detta leder till den omtalade renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flyttas över gränsen. Påverkan blir enorm för de människor som då plötsligt tvångsförflyttas.

Det är mycket jag inte förstår med joikar och liknande, oklara bilder och tecken och stundvis hade jag önskat mig ett lexikon för att till fullo ta mig an boken oxh verkligen förstå. Men det här är så mycket mer än en fackbok, författaren väver ett band av känslor och av historia mer än något annat. Som hon själv säger vill hon väva de äldres röst. Det lyckas hon strålande med.

Inte hunnit med alla nominerade än och inte min personliga favorit kanske. Men nog skulle den förtjäna Augustpriset.

Vilken bok vi har här. Så full av värme, så full av sorg, så full av välmening, så full av orättvisa.

Under läsandets gång får jag mig både en och två tankeställare och en hel del skratt. Skratt, som kanske bara är för mig som slipper de orättvisor, de plågor som undslipper att vara främlingar i våra egna hem.

Författaren har valt att börja varje kapitel med utdrag ur faderns dagbok som skrevs under de första åren i Sverige under det glada 80-talet. Just då när familjen kommit från Iran till Sverige. Där i faderns dagbok finns så mycket klokhet, så mycket värt att uppmärksamma och så mycket tänkvärt att jag knappt vet var jag bör börja någonstans. Jag vill ha mer av detta. Kan inte läsa mig mätt. Sedan kommer författarens egna tankar och upplevelser. Hur är det att växa upp i ett land som från början inte var det du föddes i? Ett land där du som barn kanske komme hitta din plats, men dina föräldrar inte lika lätt kommer finna sin. Hur är det att alltid sticka ut, vara den andre att behöva förstå, tolka, lära om. I ett land de faktiskt inte önskat. Vem vill fly och varför förväntar vi oss i mottagande landet tacksamhet för att de fått lämna allt för att tvingas till vårt land? Någon som vill byta? Nej, jag trodde inte det.

Där under den fina ytan, det välmenade samhället finns de riktigt fula fördomarna. De som hela tiden utgår från att författaren skulle vara en sämre person eftersom han ser ut som han gör. Utblandat med välmenande men dumma och fördomsfulla frågor blir livet tuffare än nödvändigt. En del av livet jag själv slipper, och ärligt, knappt kan sätta mig in i. Herregud dessa orättvisor.

Vi kastas in i boken och rakt in i en skenavrättning. Efter det går det fort och genom ett vittnesskyddsprogram hamnar han åter i Sverige och direkt in i en mordutredning där hans egen halvbror står på de anklagandes bänk. Det är många tvister och avvägar innan vi nåt fram till slutet men det är en ren njutning på vägen.

Oh vad jag gillar böcker med inslag av självdestruktiva unga tjejer, och huvudpersonen John är en av de mer trovärdiga karaktärerna jag läst på länge. Jag gillar verkligen persongalleriet och djupet i karaktärerna. Det här är verkligen något jag uppskattar.

Boken har ett enormt flyt och är konstant spännande. Och slutet sedan- vilken cliffhanger. Vill läsa del två ungefär precis nu. Kommer att kasta mig över nästa del.