Simma med de drunknade

Episk släktroman som jag sträckläste. Helt fantastiskt bok som jag fortsätter och fortsätter att tipsa folk i min närhet om. Läs och njut!

Lars Myttings Simma med de drunknade köpte jag på bokrean 2017. Det är en bok jag blev nyfiken på efter att ha läst om den på nätet. Sen är det här med föräldrar som drunknar en tung sak för mig.

Edvard växer upp i Norge hos sin farfar. I september 1971 drunknar hans föräldrar på ett mystiskt sätt i Frankrike. Edvard, då tre år, är med och försvinner till att börja med. Först efter fyra dagar hittas han och var han har varit vet ingen. När nu farfar dör många år senare vill Edvard ta reda på vad som egentligen hände. Hans föräldrar trampade på en mina från första världskrigen och hamnade i vattnet. I den träkista som dyker upp efter farfaderns död vänds Edvards tillvaro som potatisbonde upp och ner. Han reser först till Shetlandsöarna och så småningom även till Frankrike för att ta reda på vad som egentligen hände honom och hans familj.

Det här är en fruktansvärt sorglig historia, men den är så oerhört känsligt välskriven att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken. Bitvis känns berättelsen nästan otrolig. Den smärta författaren skildrar, den förlust och det sökande av minnen som Edvard upplever är sådana att jag som läsare nästan kan ta på dem. Karaktärerna skildras med stor finess, liksom miljöerna. Välskrivet, vackert och smärtsamt.

Mitt omdöme blir det högsta.

En fantastisk släkthistoria som går från Norge,Shetland och Frankrike.Hemligheter som till slut får vila.Två krig som format de nu levande.Valnöt och björk har en röd tråd genom boken.

Karaktärerna är levande och man sugs in i berättelsen om dom
Språkbruket är förförande,Mytting är en enastående berättare,en bård som binder ihop dåtid med nutid.