Bli som folk

Bok av Stina Stoor
Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan Västerbotten och Ångermanland. Men också i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli kvinnor, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor. Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket? Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr - men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.
Noveller från Sveriges minsta kommun som utspelar sig i västerbottniska småorter. Berättelser om familjerelationer, barndom, kärlek och sorg. Wow, vilken debut Stoor gjorde med detta verk. Språket är unikt, delvis på dialekt och ibland påminns jag om Karin Smirnoff. Varje novell kräver reflektion för det är mycket som sägs bortom orden. Jag tycker mig se teman som utanförskap, klass, försummelse, längtan efter tillhörighet och närhet. Stoor använder magisk realism på ett ypperligt sätt. Jag tänker mig att boken skulle passa ruskigt bra att diskutera i en bokcirkel eller kanske som arbetsmaterial i en gymnasieklass. Det här är en bok jag blir sugen på att äga för att kunna återkomma till.