Sommaren, syster

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om denna bok,den lämnar lite för mycket obesvarat för att jag ska känna mig tillfreds.

Jerker har ett vackert sprpkbruk och är mästerlig när han med ord målar upp miljöbeskrivningarna i detalj.Man känner dofter av skog,blommor och myllans förrutnelse.

Det är bra personbeskrivningar,syskonen Anna och Erik som är huvudpersonerna lyser klara genom berättelsen.Vad är det då som gör att jag inte kan komma underfund med om den är bra eller inte?Hela berättelsen är dystopisk,det händer saker och man tänker hela tiden att nu,nu måste det vända till något bättre men man får inga svar.

Handlingen är i ett Sverige som inte är,det är olika franktioner som krigar mot varandra.Människor avrättas,det är svält,sjukdomar som följer i en krigshärd.

Det boken verkligen får mig att fundera på är hur mycket jag själv skulle orka genomlida för att överleva.Svaret blir att jag vet inte,det svaret kan nog bara besvaras när faktum är fullbordat.

För mig blir den dystopiska känslan lite för deprimerande och jag inser nog att Jerker inte är min typ av författare.

Det är pågående krig i Sverige. Syskonen Anna och Erik är på flykt.

Anna är utbildad militär. Erik är tafatt och själsligt svag.

Anna leder Erik genom skogen. Vart de är på väg vet han inte och när han frågar svarar hon inte. Bristen på mat gör sig ständigt påmind och de måste ständigt se sig över axeln för att se att den beväpnade miliser som kontrollerar landet är dem på spåren.

Det här en otroligt spännande berättelse, läste ut den på några timmar, om att vara på flykt men också om en stor syskonkärlek.