Alma – En kvinnohistoria

Bok av Eva Martinsson
I början av 1900-talet föds Alma i en fattig familj i Dalsland och redan tidigt lär hon sig att det krävs hårt arbete för att överhuvudtaget kunna leva. Vi får följa Alma och hennes liv i sju decennier, från kampen för ett bättre liv till kärlek och lycka till barnbarnet som en dag plötsligt lämnas utanför hennes hem.
3 utgåvor
Välj utgåva
Alma : en kvinnohistoriaSvenska - Inbunden
ISBN: 9789189205116
Alma : en kvinnohistoriaSvenska - E-bok
ISBN: 9789189205123
Alma : en kvinnohistoriaSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789189205161
Tidigt på det nya året fick jag en förfrågan från Blue Publishing om jag ville recensera en ny bok. Först den 30 januari 2021 släpps Eva Martinssons debutbok Alma – en kvinnohistoria.

I centrum för berättelsen står Alma. Alma föds och växer upp i en fattig familj i Dalsland. Tidigt får hon och syskonen börja arbeta som drängar och pigor i ett torftigt Sverige där många har det svårt. Men Alma är plikttrogen, arbetsam och trevlig och hennes egenskaper gör att hon kan ta sig upp i tillvaron. Läsaren får följa henne genom livet under 1900-talet. Ett liv som trots att hon får det bättre ändå är tufft. Bara sådant som att hon upplever såväl världskrig som pandemi kan vara tillräckligt.

Det gick förvånansvärt lätt att byta genre för mig, från deckare till kvinnohistorisk roman. Jag rycks med i berättelsen redan från start, mycket tack vare den lilla prologen om fruktlådan. Den är fantastiskt bra.

Att det är en debutroman märks. Författaren låter kapitlen främst i första delen av boken spänna över långa tidsrymder. Uppenbarligen har hon mycket att berätta, men många av berättelserna blir mest små anekdoter som inte riktigt håller ihop kapitlen. Vissa stycken är så korta att jag undrar vad som hände sen – eller om de ens tillför huvudberättelsen något. Bokens första halva känns mest som en rapport i vissa stycken. Den andra halvan är mer som en roman, men vissa kapitel är fortfarande som korta referat snarare än en sammanhängande berättelse, upplever jag.

Jag kommer på mig själv med att gissa om författaren kanske har fått upplevelserna berättade för sig och/eller har släktforskat. I slutet inser jag att jag har delvis rätt. Flera meningar är väldigt långa och jag hittar ett och annat korrekturfel. Utöver det hittar jag inga direkta språkliga konstigheter utan känner att texten har ett bra flyt.

Men… det här är definitivt en intressant berättelse. Den känns både trovärdig och realistisk trots att jag tycker att såväl personbeskrivningar som miljöskildringar ibland är i yxigaste laget. Och när fruktlådan med sitt innehåll anländer till Alma i ungefär mitten av boken tar berättelsen en helt ny fart och andas en värme den tidigare har saknat. Ibland byts värmen dock mot iskyla. Att som läsare ryckas med såsom jag gör då är ett gott tecken. Jag tror att just den här författaren lyckas ännu bättre nästa gång, kanske med hjälp av en snäppet vassare lektör. Utöver detta är det träning som gäller, träning i att skriva, skriva, skriva.

Mitt slutgiltiga omdöme blir inte det högsta. Men det blir det näst högsta, för jag ser möjligheterna och för att jag tror på att träning ger färdighet. Dessutom gillar jag bokens formgivning, framför allt pagineringen i yttermarginalerna. Kanske bör dock förlaget satsa på några fler omslagsfärger än rosalila på sina böcker.