Vacuum in the Dark

Jag fastnade för den här, mest för språket. Handlingen har en psykologisk touch, många sexuella och freudianska vingar, och det tillsammans med en handling som är spännande gjorde boken väldigt svår att lägga ifrån mig.

Mona är 26 år och arbetar som städerska. Hon hamnar i knepiga situationer och träffar udda människor. Det här är en bok om människans mörker och smärta som är insvept i ett stort lager humor och glättighet. Till en början var jag ganska tveksam till boken men blev omvänd allteftersom. Slutet var dessutom pricken över i:et. Åh så mycket destruktivitet och återskapande av skadliga mönster och relationer. När ens egna gränser pressas och suddas ut och låter andra skada en. Skickligt författarskap! Jag har läst att andra uppfattar boken som att övergrepp normaliseras. Så uppfattar inte jag boken utan jag tycker att den ger ett sorgligt exempel på hur det kan gå till när en person utsätts för upprepade trauman

Storyn är tilldragande. Vi får följa Mona, en ung städerska som fotar sig själv i husen de städar, har en låtsaskompis och skapar relationer med husens ägare. Stundtals är boken rå, det händer konstiga saker i husen men egentligen handlar det om att upptäcka vem man är. Underhållande, läsvärd men slutet är abrupt och därför dras betyget ner.