The Troubled Man - Henning Mankell

Nu har jag alldeles nyss slagit ihop pärmarna till den sista Kurt Wallander-deckaren. Ja, jag räknar inte Handen, den kändes lite för… B. I Den orolige mannen lyckas Henning Mankell göra ett otäckt, men bättre slut på serien än Handen, som jag tycker att vi glömmer bort. Denna serie böcker som är så otroligt mycket bättre än filmerna.

Kurt Wallanders dotter Linda har fått en flicka tillsammans med sin Hans. Allt verkar frid och fröjd – till dess att Hans pappa, en pensionerad marinofficer, försvinner från sin dagliga promenad. Håkan von Enke tycks ha gått upp i rök. Det är polisen i Stockholm som utreder försvinnandet, men eftersom Håkan von Enke tillhör familjen börjar Wallander göra egna efterforskningar. Det hela blir ännu mera mystiskt när även Håkan von Enkes fru Louise försvinner. Snart är Wallander en kuslig historia om spioneri och falskhet på spåren, en historia som även omfattar mord, svek, skuldkänslor och sjukdom. Och kärlek. Kort sagt: den är en präktig grande finale på Kurt Wallander-serien!

Mitt omdöme blir det högsta, för det här är nog den starkaste boken i serien. Och några fler blir det ju inte eftersom författaren har avlidit.

En Wallander-deckare, kan det vara något? Ja det kan det faktiskt. Här får vi följa kriminalkommissarie Kurt Wallander i ett väldigt personligt drama. Två personer försvinner spårlöst, en pensionerad marinofficer och hans fru. De försvunna är Kurts dotters sambos föräldrar, vilket såklart engagerar Kurt även om utredningen handläggs av Stockholmspolisen. Wallander börjar självmant att nysta i härvan och upptäcker politiska förvecklingar långt tillbaka i tiden - kalla kriget och lönnmördare från det tidigare Östeuropa. Han leds ibland fel men kämpar för att lägga pusslet rätt. En stor hemlighet anas i horisonten, som kan omkullkasta hela Sveriges efterkrigstidshistoria. Wallander hamnar i en länge undanskuffad och outredd spionhärva som är svår att överblicka och reda ut.

Jag höll på att kasta boken åt sidan när den började beskriva gamla politiska händelser, med bland andra Olof Palme och ubåtskränkningarna på 80-talet. Men, jag tog den till nåder igen och det ångrar jag inte. Wallander är trevlig att följa, man kommer honom nära och tar även del av hans privatlivs upp- och nedgångar. Det är ju bara honom man följer och det känns på något sätt enkelt och tryggt, en mysig kvällsdeckare. Således, förutom Wallanders inofficiella privatspaning under semestertid så får man spisa en del privata tankar.

Boken har få riktiga spänningsmoment även om något sådant finns, den är mer en tankenöt att knäcka, man vill såklart veta vad som hänt de försvunna och varför. Kurts dotter Linda och hennes sambo förekommer såklart i storyn, men de är ganska färglösa, ointressanta. Eller är sambon inblandad i föräldrarnas försvinnande? Ja, det får du helt enkelt lista ut själv. Det är en ytterst välskriven deckare, om än lite tradig, men myskänslan väger upp där. Rekommendationen bör väl därför gå till den som uppskattar dylikt: lite politik, vardagstankar, ubåtar, spioner och lönnmord.