Trollsländan

Det är den 23 december och året är 1980. Platsen är de schwieziska alperna och plötsligt bryts lugnet av ett rejält dån. Det är nämligen ett flygplan som störtar. Det är bara en enda person som överlevt när räddningsaktionen till slut hittar fram till planet. Den här personen är en liten flicka, bara tre månader gammal och hon får smeknamnet trollsländan i tidningarna. Det dröjer inte länge förrän problemen hopar sig. Det visar sig att det bland planets passagerare funnits två flickor i samma ålder, nämligen Emilie och Lyse-Rose. Det blir genast långa och tidskrävande processer. De efterlevande familjerna vill givetvis ha vårdnaden om det som kan vara deras släkting. Men fullt så enkel är inte saken att avgöra.

En privatdetektiv får i uppdrag att lösa vem som egentligen bör få vårdnaden. Det ska nämnas att allt det här skedde innan modern DNA-teknik fanns. 18 år efter olyckan har detektiven ännu inte lyckats och han börjar ge upp. Men så plötsligt kommer ett genombrott från ingenstans. Privatdetektiven finner ett spår som gör att han plötsligt kommer riktigt nära sanningen. Men detektiven hittas plötsligt avliden. Trollsländan, Lylie, har under åren vuxit upp och funnit kärleken i en man som heter Marc. En dag lämnar hon en anteckningsbok ingen annan tidigare känt till i hans händer, och sedan försvinner hon spårlöst. Marc börjar genast leta efter sin käresta men det visar sig snart att han inte är den enda som är ute efter henne. Marc gör allt för att finna henne, men andra skulle helst se att hon aldrig mer hittas igen.

Vad tycker jag om boken?
Boken är relativt tjock och som läsare kan man ibland tycka att den blir lite långrandig. Den tappar fokus och det blir mest ältande. Men de första kapitlen är verkligen en historia för sig. Även om det ibland kan kännas som att författaren slarvar bort storyn är boken läsvärd bara för inledningen. Det är där de höga förväntningarna skapas och det kan också vara på grund av det som resten av boken känns lite så där. Miljöbeskrivningarna och karaktärsskildringarna är dock bra och språket passar en deckare. Det är inte svårläst men mycket medryckande och trots allt vill man veta hur det ska sluta mellan de två familjerna som hamnat i fejd med varandra, och så klart för trollsländan själv. Det här är definitivt en bok för dem som tröttnat lite på de vanliga mordhistorierna.