Vi måste prata om Kevin

Det här är en bok som inte går att jämföra med någon annan bok. Den skildrar en moders kärlek till sitt barn och hur någon blir en mördare. Boken har ett flertal gånger beskrivits som en av de största romanerna av vår tid.

Berättelsen är skriven på ett väldigt speciellt sätt, den är nämligen skriven i brevform. Det är Kevins mamma Eva som skriver brev till vad som framstår som hennes ex-man. Genom att läsa hennes brev får du som läsare en inblick i hur hon tror att det blev som det blev. Det framgår snabbt att hon tror att hennes son var mer eller mindre ond från början och ute efter att skada. Det framgår också snabbt att hennes man inte såg det på samma sätt och hur det påverkar deras relation. Det är egentligen ingen annan som förutser att Kevin kommer att skada någon, utan de flesta ser honom som en vanlig pojke, tills det är försent.

Boken är väldigt träffsäker och den speglar vårt moderna samhälle på ett väldigt effektivt och rakt sätt. Den är skriven utan krusiduller och den skapar en förståelse för vad som händer föräldrar till barn eller ungdomar som begått rysliga brott. Läsaren hålls fången i berättelsen hela vägen till slutet och får enbart små hintar om vad som kan ha hänt längs vägen. Boken skildrar inte bara det fasansfulla brottet utan också en familj. Den skildrar föräldraskap, familjeliv och hur allting kanske inte alltid är det du först trodde.

Både det onda barnet och föräldraskap har skildrats i andra böcker också. Men, det som gör att den här boken sticker ut lite extra är det faktum att den är skriven i brevform och att den innehåller tillräckligt med detaljer för att du som läsare ska förstå, utan att bli för grafisk. Berättelsen försvarar vare sig föräldrarna eller barnet och inte heller försvarar den de barn som blir offer för omständigheterna.

Den kan upplevas som något seg till att börja med, men så fort du som läsare har kommit in i boken så är den väldigt svår att släppa.