De som dödar drömmar sover aldrig

I del åtta i bokserien om Det stora århundrades får vi följa Erics Letang under 1970-talet. Han är barnbarn till ingenjörerna Lauritzen, vars öden vi fått följa tidigare i bokserien. Eric arbetar hårt på en advokatbyrå på dagarna och på nätterna stöttar han en vänsterpolitisk rörelse. Hans älskade Gertrud kämpar som advokat i Tyskland, men blir starkt ansatt av det odemokratiska styret och det är inte lätt att vara ett älskande par under de förutsättningarna.
Det här är den mest humoristiska, lustigaste och underfundigaste av alla de böcker i serien som jag har läst. Den distans och ironi som bara Guillou kan uppbåda kommer helt till sin rätt, samtidigt som man ömmar med de öden som bokkaraktärerna möter. Det 1970-tal som ibland beskrivs i form av sockeplast och mjukisbyxor, var inte så mysigt ändå.