Dit inga vindar når

Bok av Linnea Dunér
För att kunna leva tryggt måste Inez och Ulv ta sig över riksgränsen. Gertrud, Elsa och Werner följer dem på vandringen nedåt landet. Men vägen är full av hinder och snart kommer vintern. Samtidigt känns det allt svårare för Inez att behöva lämna allt välbekant bakom sig. Hur mycket kan hon egentligen offra för kärleken? Och kommer hon någonsin att få se sina systrar igen? När deras vägar skilts åt ställs systrarna inför nya val. Överilade beslut leder till nya prövningar. Men när vindarna blåser som hårdast kan de alltid återvända hem. Eller? Dit inga vindar når är den avslutande delen i Linnea Dunérs romantrilogi Vargatider, som utspelar sig i 1870-talets Sverige.
Detta är den avslutande delen i Vargatider-serien och jag gillar boken i det stora hela!
Dunérs språk är fint och jag gillar historien om Ulv och Inez och de andra karaktärerna. Jag gillar att boken är händelserik, men tyvärr blir det lite tradigt. Det är mycket som är väldigt likt varandra. De kommer till ett ställe, går därifrån, kommer till nästa ställe osv. Boken är bra och det är ett bra slut på trilogin. Även om det är några trådar som förblir obesvarade.
Boken har sina fina sidor och delar jag gillar. Dessa scener är väldigt bra! Det är dessa scener som gör att jag ändå kan tycka om boken så mycket som jag gjorde.
Jag tycker om att det växlar mellan vilken karaktär det handlar om.
Jag tycker boken är en bra avslutning, men den är lite för lång och enformig tyvärr.