Mitt liv som råtta

Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates är för mig en av årets starkaste läsupplevelser.

Den handlar om Violet Rue som växer upp i en familj där man (oavsett vad) alltid håller varandra om ryggen. Violet Rue får höra sina bröder berätta om ett ohyggligt brott och hon berättar detta för en utomstående.

Hon, en 12-årig flicka, blir utesluten av familjen och tvingas bo hos en moster i en annan stad. Föräldrarna hör inte av sig till sin dotter, utan det är Violet Rue som står för kontaktsökandet.

Det händer fler tunga händelser i Violet Rues liv, och ibland måste jag ta en paus i läsandet för att andas. Hur kan en familj stöta ifrån sig en 12-åring som säger sanningen och hålla de som har begått ett grovt brott bakom ryggen?