Arvet efter oss

Bok av Erik Lewin
En svensk aktivistgrupp med den karismatiska Jennifer Blomgren i ledningen tröttnar på landets ineffektiva klimatarbete och bestämmer sig för att trappa upp sina protester till en helt ny nivå. Polisen är dåligt förberedd medan allmänheten och politikerna är kluvna till protesterna. Ännu värre blir det när ytterligare en aktör dyker upp på arenan - en liten grupp sammansvetsade fanatiker som tagit lärdom av Sveriges mest framgångsrika våldsverkare, Isaac Langer. De verkar i skuggan av Jennifer Blomgren, som får se aktion efter aktion förvandlas till ett blodigt inferno. Kommissarie Lagström utkämpar en ojämn strid. Inte bara mot terroristernas kreativa attackstrategi, utan också mot det svenska system som inte ger honom möjligheten att göra vad som krävs. Men Lagström tänker inte låta det hindra honom ... Arvet efter oss är en otäckt aktuell spänningsroman om den farliga mixen av engagemang och desperation - om fredlig miljökamp som slår över i laglös ekoterrorism.
Det var intressant att läsa "Arvet efter oss" och "Åtta steg från avgrunden till oss" om inte samtidigt så nästan. Det gav mig mycket att tänka på.

Jennifer Blomgren är ledargestalten för organisationen TER, en klimataktivistgrupp med aktioner som uppmärksammas, TER syns och hörs och ställer krav. Men omställningen går inte tillräckligt snabbt, och en annan grupp, KIL, tar lagen i egna händer och terroriserar näringslivseliten, turister, bilåkare såväl som politiker.

"Arvet efter oss" är inte egentligen min typ av bok. Lite för hårdkokt och väldigt mycket action. Anledningen till att det blev intressant är för att jag själv är klimataktivist och upplever samma frustration och desperation som Louise, ledaren i KIL. Jag har visserligen svårt att känna igen en del av resonemangen, den kortsiktighet som gör att aktivisternas aktioner leder till fullständig kaos och än mer utsläpp, samt deras fokus på giftutsläpp (som absolut är viktigt, men ändå oftast del av en ohållbar helhet). Men trots att Erik Lewin och jag kommer från helt olika håll i debatten problematiserar han terroristbegreppet i samband med klimataktivism på ett tänkvärt sätt. Hur gör och tänker man när de som begår brott försöker rädda mänskligheten?

Och motvilligt tänker jag att klimatterrorism kanske är vår enda möjlighet att ro detta i land. Seriöst. Om psykopatiska näringslivschefer fruktar för sina liv och politiker ställs till svars för beslut som satt tillväxt framför mänsklighetens överlevnad kanske saker kunde gå åt rätt håll?