Himmelskriket
Bok av Mons Kallentoft
En liten pojke hittas avliden i en kokhet bil en varm sommardag. Allt tyder på att pojkens mamma glömt honom där sovandes i det förvirrade sinnestillstånd hon befunnit sig i. Till följd av den fruktansvärda händelsen tvingas den förtvivlade mamman utstå hat och hot på nätet från stadens invånare. För kriminalinspektör Malin Fors blir fallet ett dilemma. Hur ska man döma den som redan straffas på värsta tänkbara vis?.
Sommaren har varit tryckande varm, jobbig för både människor och djur. Dom brukar ju varna för att man inte ska lämna sina hundar i bilen när det är varmt, även om det är i skuggan och även om det "bara" är kring 20 gradet. När det är så varmt som nu så skall man definitivt inte lämna någon levande varelse överhuvudtaget i bilen! Men så händer det värsta. Fanny glömmer sin son i bilen, i solen, när det är jättevarmt ute. Visserligen har hon varit utbränd, men har börjat så sakteliga komma tillbaka till sitt vanliga jag. Eller det trodde hon i alla fall. Så händer detta. Lilla Oliver kokas till döds, Fanny blir galen av sorg. Kriminalinspektör Fors blir tillsammans med en kollega kallad till platsen. Det blir en rutinmässig utredning, eftersom inget egentligt brott har begåtts. Men så inträffar ett mord som har koppling till Olivers olyckliga död och Malin och hennes kollegor blir tvungen att titta närmare på olyckan.
Kallentoft förnekar sig inte, utan skriver en roman som griper tag i en från första till sista sidan. Jag kunde bokstavligt inte släppa ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm på mindre än en dag. Karaktärerna är mycket trovärdiga, vilket tyder på stor människokännedom eller stor erfarenhet av att skriva om människor - i Mons fall är det både och. Man kommer alla personer så nära, man förstår precis deras tankar och känslor.
Vad är en förälder beredd att göra för sitt barn? Hur långt sträcker sig kärleken? Finns det någon gräns när det rätta blir fel, kan kärlek egentligen nånsin vara fel? Kallentoft beskriver på ett strålande och träffande sätt om föräldraskapets våndor. Man känner igen sig, vilket känns som en befrielse - man tänker "Inte bara jag alltså!".
Själva mordgåtan håller en på halster in i det sista, Kallentoft lyckas hålla en på halster genom hela boken, vilket gör att man inte kan släppa den.
Vill du läsa en drabbande och fängslande bok, ska du definitivt läsa denna!
Kallentoft förnekar sig inte, utan skriver en roman som griper tag i en från första till sista sidan. Jag kunde bokstavligt inte släppa ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm på mindre än en dag. Karaktärerna är mycket trovärdiga, vilket tyder på stor människokännedom eller stor erfarenhet av att skriva om människor - i Mons fall är det både och. Man kommer alla personer så nära, man förstår precis deras tankar och känslor.
Vad är en förälder beredd att göra för sitt barn? Hur långt sträcker sig kärleken? Finns det någon gräns när det rätta blir fel, kan kärlek egentligen nånsin vara fel? Kallentoft beskriver på ett strålande och träffande sätt om föräldraskapets våndor. Man känner igen sig, vilket känns som en befrielse - man tänker "Inte bara jag alltså!".
Själva mordgåtan håller en på halster in i det sista, Kallentoft lyckas hålla en på halster genom hela boken, vilket gör att man inte kan släppa den.
Vill du läsa en drabbande och fängslande bok, ska du definitivt läsa denna!