Rodham

Bok av Curtis Sittenfeld
Hillary Rodham är 1971 en ung och lovande kvinna: hennes examenstal på Wellesley College har uppmärksammats av tidskriften Life, hon studerar juridik vid Yale Law School och hon är aktiv inom student- och kvinnorörelsen. Då träffar hon Bill Clinton. Bill är en stilig och karismatisk studentkamrat från sydstaterna, redan med siktet inställt på en politisk karriär. I varandra hittar de en djup samhörighet som ingen av dem tidigare upplevt, varken intellektuellt, känslomässigt eller fysiskt. I verkligheten följde Hillary med Bill hem till Arkansas och han friade flera gånger. Trots att han fick nobben mer än en gång svarade hon som alla vet till slut ja och blev Hillary Clinton. I Curtis Sittenfelds härligt fantasifulla roman går Hillary i stället en annan väg. Tvivlen kring det eventuella äktenskapet får henne att trots allt välja den svåra brytningen och lämna Arkansas. Under fyra årtionden stakar hon ut en egen bana, såväl offentligt som privat, en bana som återkommande korsas av Bill Clinton och som väcker frågor om de avvägningar vi alla måste göra när vi skapar oss ett liv. Curtis Sittenfeld väver mästerligt ihop fängslande fiktion med verkliga historiska händelser och skapar en skärpt och träffsäker berättelse för vår tid. Rodham är en unik och oförglömlig roman som utforskar den ensamhet, moraliska kluvenhet och järnhårda beslutsamhet som kännetecknar strävandena efter politisk makt, men också av den glöd och de smärtsamma kompromisser som krävs av en kvinna med ambitioner i en värld som fortfarande till största delen styrs av män.
Rodham handlar om Hillary Rodham Clinton och vad som eventuellt hade kunnat hända i hennes liv om hon inte gifte sig med Bill Clinton. Den första delen av boken tyckte jag var extremt tråkig, då den endast handlade om Bill Clinton och Hillarys förhållande och inte om Hillarys prestationer under den tiden. Detta blev också väldigt märkligt i förhållande till den andra delen där Hillary och Bill inte är tillsammans, men stöter på varandra då och då. Den andra delen handlar i princip uteslutande om Hillary och hennes prestationer (som i denna delen är fiktiva), och var enligt mig betydligt mer intressant. I sin helhet kändes boken något långdragen och seg, men den var ändå intressant. Den innehöll väldigt mycket kritik mot patriarkatet vilket jag gillade skarpt. Sittenfeld skriver också väldigt bra och målande, men jag hade högre förväntningar på boken som den tyvärr inte infriade.