Sov du lilla videung

Bok av Rolf Börjlind och Cilla Börjlind
En natt snubblar den hemlösa Muriel över en gråtande flicka mitt i Stockholms city. Hon heter Folami och har flytt hit på egen hand, som så många andra barn. Muriel tar med henne till sitt tillfälliga hem. Men efter en otäck incident vågar de inte stanna, utan söker hjälp av Tom Stilton, som tidigare varit både polis och uteliggare. En pojke hittas nedgrävd i Småland med halsen avskuren. Kommissarie Mette Olsäters team med den unga kriminalaren Olivia Rönning tar sig snabbt dit för att utreda mordet. I närheten av fyndplatsen hittar man en kniv med en inskription som tyder på att pojken kan ha fallit offer för en rumänsk kriminell organisation. Stilton erbjuder sig att hjälpa till med utredningen och skickas tillsammans med Olivia till Bukarest för att ta reda på mer om vem pojken och hans mördare kan vara. När de börjar höra sig för och samla ihop trådarna kommer de en chockerande och dödlig verksamhet på spåren och snart svävar de själva i livsfara. Sov du lilla videung är den fjärde boken i den hyllade serien om Tom Stilton och Olivia Rönning.
Sov du lilla videung är den fjärde boken i Cilla och Rolf Börjlinds serien om Oliva Rönning och Tom Stilton.

Temana barnamord och rasism fortsätter i den fjärde delen, men är här utvidgade till att omfatta illegal organhandel. Muriel, Tom Stiltons hemlösa kompis, träffar en natt på en ung flyktingflicka, Folami, som hon tar under sina vingar. Eftersom de inte är säkra i stugan Muriel har lånat, söker Muriel hjälp av Tom. Både Tom och Olivia är engagerade i ett nytt fall med ett mördat barn, ett fall som leder dem till Rumänien. Flera barn hittas mördade och ett av barnen visar sig ha en koppling till Folami.

Återigen har paret Börjlind skrivit en realistisk och spännande deckare/polisroman. Men detta till trots blir det lite… tjatigt eftersom temana i fjärde boken är lite desamma som i del tre. Jag hade gärna sett nåt annat. Förutom det är boken välskriven och snabbläst. Läsaren får ett mer intimt förhållande till Olivia i samband med en upptäckt. Chefen för Rikskrims roll, Mette Olsäter, är däremot tyvärr nedtonad. Utöver det vill jag påpeka att Linköping inte har nåt lasarett utan ett universitetssjukhus. Det borde en redaktör har korrigerat.

Mitt omdöme blir högt.