Vintervatten
Bok av Susanne Jansson
När Adam, en treårig pojke hemmahörande på ön Orust, försvinner spårlöst är polisen snabb att avskriva fallet som en drunkningsolycka. Pojkens pappa Martin håller dock inte med och tror att det som hänt är en del av ett större mysterium - en serie händelser som gjort ett stort avtryck både på honom själv och på Orusts invånare.
Vintervatten är en suggestiv spänningsroman som balanserar på gränsen mellan verklighet och det oförklarliga. Havet har en stor plats i berättelsen - det mörka, djupa som lockar och drar. Havet som kan vara stilla, varmt och smekande, eller ilsket och skummande. Något vi inte har kontroll över.
Det handlar också om sorg och saknad. Skulden som tynger Martin efter sonens försvinnande äter sig in i honom. Han isolerar sig, hallucinerar, och hans fru och lilla dotter orkar inte vistas i hans närhet. Det är plågsam läsning att vistas i Martins mörker.
Länge vet jag inte åt vilket håll den här romanen kommer att svänga, vad som kommer att hända, och hur allt kommer att sluta. Men det bränner under huden, hela vägen.
Det handlar också om sorg och saknad. Skulden som tynger Martin efter sonens försvinnande äter sig in i honom. Han isolerar sig, hallucinerar, och hans fru och lilla dotter orkar inte vistas i hans närhet. Det är plågsam läsning att vistas i Martins mörker.
Länge vet jag inte åt vilket håll den här romanen kommer att svänga, vad som kommer att hända, och hur allt kommer att sluta. Men det bränner under huden, hela vägen.