Annabelle

Ibland har en tur. Jag hade tur i december 2017 när jag vann ett hemligt bokpaket. Paketet kom fram lagom före jul. Inuti låg två böcker, inslagna i julpapper. En av böckerna var Lina Bengtsdotters debutdeckare Annabelle.

Polisen Charline ”Charlie” Lager i Stockholm skickas till byhålan Gullspång för att tillsammans med lokalpolisen arbeta med ett fall där en ung tjej har försvunnit. Det ingen vet är att Charlie faktiskt kommer från Gullspång. Därför blir fallet och resan dit även en resa till det förflutna och en resa som visar en hel del sanningar i Charlies eget liv, ett liv som inte är särskilt okomplicerat.

Den här boken har jag svårt att släppa. Försvinnandet och händelserna kring det är realistiskt skildrade och känns aktuella. Samtidigt blir jag lite bekymrad först med alla ingångar i berättelsen. Så småningom klarnar det hela. Författaren lyckas skickligt ro läsaren i hamn utan att lämna en enda lös tråd hängande efter sig. Det är bra gjort av en debuterande författare, ett folkslag som ofta vill för mycket. Och nog är det många berättelser i boken, men de håller. Jag har bara lite svårt att hålla koll på persongalleriet. Ibland gör det inget om lite färre människor befolkar en deckare. Dessutom tycker jag att Charlie Lager har aningen för många gemensamma drag med Mons Kallentofts Malin Fors och Jonas Moströms Nathalie Svensson. Men ändå. Annabelle är en riktigt stark debut. Boken är spännande och snabbläst och jag tar varje tillfälle i akt att läsa den.

Mitt omdöme blir högt.