Himmelskriket
Bok av Mons Kallentoft
En liten pojke hittas avliden i en kokhet bil en varm sommardag. Allt tyder på att pojkens mamma glömt honom där sovandes i det förvirrade sinnestillstånd hon befunnit sig i. Till följd av den fruktansvärda händelsen tvingas den förtvivlade mamman utstå hat och hot på nätet från stadens invånare. För kriminalinspektör Malin Fors blir fallet ett dilemma. Hur ska man döma den som redan straffas på värsta tänkbara vis?.
En serie jag har läst och gillat från början är Mons Kallentofts Malin Fors-serie. Malin Fors är polis i Linköping, nära mina hemtrakter. År 2018 kom den tolfte boken i serien ut. Jag har just läst det sista ordet i Himmelskriket.
Boken inleds på ett alldeles förskräckligt sätt: en liten pojke har glömts kvar i en het bil en augustidag och avlider. Hans mamma har varit utbränd men hade börjat arbeta när hon helt enkelt glömmer att lämna sonen på dagis en dag. Nåt brott verkar inte ligga bakom det hela, så när all formalia är avklarad av Malin Fors och kollegan Zeke avslutar de ärendet. Men mamman utsätts av såväl hat som hot, både på sociala medier och i verkliga livet. När det sker ett mord tvingas Malin Fors, Zeke och de andra på Linköpingspolisen gå tillbaka till fallet. Mitt i allt detta otäcka råkar Malin Fors dotter Tove illa ut. Samtidigt har Malin Fors träffat en man och det verkar vara kärlek på gång.
Det tar ganska lång tid innan det sker ett regelrätt brott i den här boken. Att glömma sitt barn i en het bil är förstås fruktansvärt, men det är inte nåt medvetet brott. Eller? Jag tycker Himmelskriket skiljer sig en del från de tidigare böckerna i serien. Visserligen tar boken upp otäcka och realistiska händelser, fast det känns inte som om den är nån kriminalroman/deckare till att börja med. Ibland stannar jag upp och tänker att boken har börjat väldigt anslående. Sen… liksom avtar anslåendet. Bitvis glänser författaren inte ens som han vanligen gör – med sitt språk och sin förunderliga förmåga att bruka det. Även Malin Fors nya kärleksrelation skildras lite med vänsterhanden. I stället tycker jag att boken är hafsigt skriven på sina ställen. MEN… sen briljerar Mons Kallentoft mot slutet. Boken får ett helt oväntat slut för mig och det är det allra bästa med med Himmelskriket. Tyvärr räcker det inte till högsta omdöme.
Mitt omdöme blir högt.
Boken inleds på ett alldeles förskräckligt sätt: en liten pojke har glömts kvar i en het bil en augustidag och avlider. Hans mamma har varit utbränd men hade börjat arbeta när hon helt enkelt glömmer att lämna sonen på dagis en dag. Nåt brott verkar inte ligga bakom det hela, så när all formalia är avklarad av Malin Fors och kollegan Zeke avslutar de ärendet. Men mamman utsätts av såväl hat som hot, både på sociala medier och i verkliga livet. När det sker ett mord tvingas Malin Fors, Zeke och de andra på Linköpingspolisen gå tillbaka till fallet. Mitt i allt detta otäcka råkar Malin Fors dotter Tove illa ut. Samtidigt har Malin Fors träffat en man och det verkar vara kärlek på gång.
Det tar ganska lång tid innan det sker ett regelrätt brott i den här boken. Att glömma sitt barn i en het bil är förstås fruktansvärt, men det är inte nåt medvetet brott. Eller? Jag tycker Himmelskriket skiljer sig en del från de tidigare böckerna i serien. Visserligen tar boken upp otäcka och realistiska händelser, fast det känns inte som om den är nån kriminalroman/deckare till att börja med. Ibland stannar jag upp och tänker att boken har börjat väldigt anslående. Sen… liksom avtar anslåendet. Bitvis glänser författaren inte ens som han vanligen gör – med sitt språk och sin förunderliga förmåga att bruka det. Även Malin Fors nya kärleksrelation skildras lite med vänsterhanden. I stället tycker jag att boken är hafsigt skriven på sina ställen. MEN… sen briljerar Mons Kallentoft mot slutet. Boken får ett helt oväntat slut för mig och det är det allra bästa med med Himmelskriket. Tyvärr räcker det inte till högsta omdöme.
Mitt omdöme blir högt.