Hon som vakar
The Watcher
Bok av Caroline Eriksson
Författaren Elena har nyligen separerat från sin man och bor tillfälligt i ett radhus utan mycket kontakt med omvärlden. Den enda hon träffar regelbundet är sin syster, men deras relation är ansträngd och fylld av hemligheter.Håglös och med skrivkramp börjar hon iaktta grannfamiljen tvärs över gården. Bakom den prydliga fasaden tycks ett mörkt drama pågå mellan mannen och hustrun. Elena kan inte motstå impulsen att följa familjen Storm i smyg och ju längre hon går i sina ansträngningar, desto större blir oron för att något fruktansvärt är på väg att ske.När tonårssonen Leo söker kontakt med Elena får hon direktinsyn i familjens liv. Det blir tydligt att hans mamma är en kvinna med ett mörkt förflutet, en kvinna kapabel till fruktansvärda handlingar. Elena dras in i en karusell som snurrar allt snabbare och som snart hotar att leda till katastrof för både henne och familjen Storm.
Hon som vakar är ett psykologiskt relationsdrama med skärpa, svärta och stor spänning. Var går egentligen gränsen mellan vansinne och förtvivlan?
Caroline Erikssons bok Hon som vakar fick jag som recensionsexemplar.
Bokens centralfigur är författaren Elena. Hon har separerat från sin man och fått låna ett radhus tillfälligt. Särskilt bra mår hon inte, men hon hankar sig fram med lektörsuppdrag. Och sin syster, som envist tjatar om fredagsmiddagar. En dag råkar hon se in till grannarna mitt emot. Det utspelas ett drama mellan mannen och kvinnan i familjen Storm. Strax därpå tar tonårssonen Leo kontakt med Elena. Plötsligt får Elena mer insyn i familjen än vad hon kanske vill ha. Vad är det egentligen hon har blivit indragen i och vem i den här berättelsen är den… galnaste, mest skruvade? Ja, vem är egentligen vem..?
Det här är en relationsroman men också en psykologisk thriller. Jag tycker ärligt talat att den är rätt konstig – tills jag har cirka 100 sidor kvar. Då skruvar författaren till berättelsen så att den blir en helt annan än vad jag som läsare har föreställt mig. Det oväntade har alltid tilltalat mig när jag läser böcker. Det gör det även den här gången. Hade jag uppfattat det jag trodde var faktafel på sidorna 24 och 25 på korrekt sätt, kanske jag hade fått en ledtråd om hur det skulle bli…
Boken har ett alldeles perfekt omfång, anser jag, på 240 sidor. Jag önskar att fler svenska författare höll sig däromkring. Många skriver på mellan 400 och 600 sidor, varav hälften inte tillför nånting. Hon som vakar blir ruggigt naken och påträngande. Jag gillar också dess form – formatet är ovanligt långsmalt. Omslaget är snyggt och lockar till läsning med fotot på en kvinna som glipar på persiennerna. Och framför allt… boken bekräftar det jag har tyckt i många år: lita inte på grannarna – allt är inte som det ser ut att vara när det gäller dem.
Mitt omdöme blir högt.
Bokens centralfigur är författaren Elena. Hon har separerat från sin man och fått låna ett radhus tillfälligt. Särskilt bra mår hon inte, men hon hankar sig fram med lektörsuppdrag. Och sin syster, som envist tjatar om fredagsmiddagar. En dag råkar hon se in till grannarna mitt emot. Det utspelas ett drama mellan mannen och kvinnan i familjen Storm. Strax därpå tar tonårssonen Leo kontakt med Elena. Plötsligt får Elena mer insyn i familjen än vad hon kanske vill ha. Vad är det egentligen hon har blivit indragen i och vem i den här berättelsen är den… galnaste, mest skruvade? Ja, vem är egentligen vem..?
Det här är en relationsroman men också en psykologisk thriller. Jag tycker ärligt talat att den är rätt konstig – tills jag har cirka 100 sidor kvar. Då skruvar författaren till berättelsen så att den blir en helt annan än vad jag som läsare har föreställt mig. Det oväntade har alltid tilltalat mig när jag läser böcker. Det gör det även den här gången. Hade jag uppfattat det jag trodde var faktafel på sidorna 24 och 25 på korrekt sätt, kanske jag hade fått en ledtråd om hur det skulle bli…
Boken har ett alldeles perfekt omfång, anser jag, på 240 sidor. Jag önskar att fler svenska författare höll sig däromkring. Många skriver på mellan 400 och 600 sidor, varav hälften inte tillför nånting. Hon som vakar blir ruggigt naken och påträngande. Jag gillar också dess form – formatet är ovanligt långsmalt. Omslaget är snyggt och lockar till läsning med fotot på en kvinna som glipar på persiennerna. Och framför allt… boken bekräftar det jag har tyckt i många år: lita inte på grannarna – allt är inte som det ser ut att vara när det gäller dem.
Mitt omdöme blir högt.