Mitt käraste gyllene barn

Bok av Christina Wahldén
En kall natt 1942 smugglas en sjuårig judisk flicka ut ur gettot i Warszawa. Hon hoppar ut i mörkret över tegelmuren och lämnar sin mamma, sina släktingar och allt som hon känner till för en okänd framtid. Flickan heter Kaja Finkler. Det är brinnande krig och det är livsfarlig att vara jude. Kaja får hjälp att ta sig till sin pappa. De lever tillsammans under en tid, men livet är svårt och Kaja är mycket ensam. En dag återförenas hon med sin mamma och lyckan är stor. Men det varar inte länge. Mamman tas ifrån henne och förs bort till okänd plats, och Kaja transporteras ensam till olika läger, där en fasansfull tid väntar. Som genom ett mirakel är den svårt undernärda Kaja ändå vid liv när kriget tar slut i maj 1945. Hon kommer till Sverige där hon får vård och tillfrisknar. Hon vet att hennes morfar bor i New York och genom honom får hon veta att hennes mamma också har överlevt kriget. Under lång tid pratar hon inte om sin bakgrund. Men efter mer än sextio års tystnad kommer här hennes egen berättelse.
När berättelsen börjar är Kaja endast 4 år och andra världskriget har precis brutit ut. När hon är sju smugglas hon ut från det judiska gettot i Warszawa. Därefter får läsaren följa Kajas kamp för överlevnad genom arbetsläger och koncentrationslägret Bergen-Belsen, där hon tillslut blir befriad. Men boken är långt ifrån slut där. Kaja vet inte vart hennes familj är eller om de ens lever. Hon försöker nu hitta släktingar som fortfarande är vid liv, samtidigt som hon tillsammans med andra barn som överlevt skickas till Sverige.

Mitt käraste gyllene barn är baserad på en sann historia. Kaja Finkler har själv berättat för författaren om sitt liv och sina upplevelser och delat med sig av de hemskheter som hon fick uthärda i sin barndom. Att boken är berättad ur lilla Kajas perspektiv gör att den går rakt in i hjärtat på mig. Det är svårt att inte blir berörd av den här lilla flickans historia, och på ett par ställen i boken så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.

Jag har sedan tidigare läs de två andra berättelserna om andra världskriget som Christina Wahldén skrivit för barn,”Tulpanpojken” och ”Spionen i äppelträdet”. Det jag gillar mest med de här böckerna är att Wahldén är så ärlig i sitt berättande för barnen. Hon berättar om det hemska, men samtidigt är det inte allt för grova detaljer. Det är både spännande och sorgligt på samma gång. Och det är så otroligt viktigt att de här berättelserna förs vidare. Passar barn mellan 9-12 år, men borde läsas av alla!