Min mörka Vanessa

”Min Mörka Vanessa” gör verkligen skäl för namnet. Mörk är precis vad den är. Men det är precis så det ska vara. Vissa berättelser kan inte förskönas eller censureras utan att tappa hela sitt budskap.

Här möter vi Vanessa Wye och Jacob Strane, ett par som träffas på en exklusiv internatskola och inleder en passionerad, sexuell relation. Det vore inget märkligt med det om det inte vore för en väldigt besvärande omständighet. Hon är 15 år. Han är 42.

I boken får vi följa Vanessa såväl under de dramatiska skolåren som i vuxen ålder. Det är plågsamt uppenbart att hon i det längsta vill behålla ett vackert och romantiskt minne av det som egentligen var ett grovt övergrepp utfört av en manipulativ man som i mångt och mycket förstörde hennes liv. Samtidigt är hon inte bara det passiva offer som en sämre författare hade kunnat reducera henne till. Tvärtom agerar hon själv på en del såväl moraliskt tveksamma som ganska ansvarslösa sätt. Frågorna som läsaren får brottas med är många. I vilken mån är hennes handlingar orsakade av ett trauma och i vilken mån är de hennes medvetna val? Är hennes fortsatta kärlek till Strane i någon bemärkelse äkta eller är den bara en ren försvarsmekanism? Och var är för övrigt överhuvudtaget äkta och falskt i människors känslor och tankar? Frågorna är många, svaren ännu fler.