Allt jag fått lära mig
Educated
Bok av Tara Westover
Tara Westovers självbiografi om en uppväxt bland mormoner. När andra barn går i skolan och får lära sig språk och matematik, förbereder sig Tara och hennes sex syskon för domedagen. De lever avskärmade från samhället och barnen känner inte till något annat liv, förrän Taras bror en dag kommer hem och berättar att det finns en annan värld bortom deras gård.
Boken handlar om Tara som växer upp i en mormonfamilj i Idaho, helt avskärmad från samhället. Hon har aldrig gått i skolan och blir undervisad hemma av sin mor under vissa perioder.
Det är hennes högsta önskan att skaffa sig en utbildning.
Hon jobbar i sin pappas skrothandel med stundtals livsfarliga saker och olyckorna duggar tätt för henne, bröderna och pappan.
Hon hjälper även sin mamma och kokar örter som de säljer som läkemedel och är medhjälpare vid vissa förlossningar.
Hennes familj är destruktiv och Tara upplever mycket våld och hot och även psykisk ohälsa.
När hon väl lyckas ta sig från hemmet, till skolan, är hon 17 år.
Hon lyckas väldigt väl i skolan och tar sig enda till Harvard.
Boken är intressant och fascinerade just för att man inte kan relatera till det livet som hon har levt och att det finns familjer som idag lever avskärmade på detta vis.
Ändå är det något som saknas i beskrivningen och jag kan inte ta till mig boken ordentligt.
Det hade varit intressant att få läsa mer om hennes känslor kring studierna och hur det var att ta sig så långt med så begränsad erfarenhet av livet.
Mer om hur det var att passa in.
Boken når inte enda fram.
Sen är det imponerande att hon är så stark och faktiskt vågar bryta med sin familj och boken är en hyllning till utbildning som vi ofta tar för given.
Det är hennes högsta önskan att skaffa sig en utbildning.
Hon jobbar i sin pappas skrothandel med stundtals livsfarliga saker och olyckorna duggar tätt för henne, bröderna och pappan.
Hon hjälper även sin mamma och kokar örter som de säljer som läkemedel och är medhjälpare vid vissa förlossningar.
Hennes familj är destruktiv och Tara upplever mycket våld och hot och även psykisk ohälsa.
När hon väl lyckas ta sig från hemmet, till skolan, är hon 17 år.
Hon lyckas väldigt väl i skolan och tar sig enda till Harvard.
Boken är intressant och fascinerade just för att man inte kan relatera till det livet som hon har levt och att det finns familjer som idag lever avskärmade på detta vis.
Ändå är det något som saknas i beskrivningen och jag kan inte ta till mig boken ordentligt.
Det hade varit intressant att få läsa mer om hennes känslor kring studierna och hur det var att ta sig så långt med så begränsad erfarenhet av livet.
Mer om hur det var att passa in.
Boken når inte enda fram.
Sen är det imponerande att hon är så stark och faktiskt vågar bryta med sin familj och boken är en hyllning till utbildning som vi ofta tar för given.